Pristagare 2014 UU/KTH

Olof Idevall-Hagren, Medicin, UU

oktober 10, 2016september 3, 2016 av GG-admin

Olof Idevall-Hagren föddes i Upplands Väsby 1980 och avlade studentexamen vid Vilunda gymnasium 1999. Han studerade sedan vid Uppsala Universitet och tog en magisterexamen i medicin 2005 Efter disputation vid samma universitet 2010 tillbringade han drygt två år vid Yale University finansierad av Vetenskapsrådet. Sedan 2013 är han anställd som forskare vid institutionen för medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet.

Idevall-Hagren beskriver sin forskning så här:

Min forskning syftar till att förstå de molekylära mekanismer som styr funktionen hos de insulinfrisättande beta-cellerna i bukspottkörteln och hur dessa mekanismer förändras vid diabetes. Särskilt studerar jag en cellulär struktur som kallas det endoplasmatiska nätverket. Där produceras bl.a. insulin, vilket sedan packas in i sekretionskorn och transporteras till cellens yta där hormonet frisätts till intilliggande blodkärl som svar på förhöjda blodsockernivåer. När denna frisättning störs eller då insulinkänsligheten i kroppens organ minskar, kompenseras det genom att insulinproduktionen ökar. Detta leder till överbelastning av det endoplasmatiska nätverket och kan, om det får fortgå, resultera i störd cellfunktion och celldöd. Mycket tyder på att detta är en kritisk händelse i uppkomsten av diabetes. Interventioner som motverkar dessa skadliga mekanismer skulle därför kunna fördröja eller t.o.m. förhindra sjukdomens utbrott.

Jag är särskilt intresserad av hur informationsflödet inuti beta-cellerna går till, t.ex. hur en störning i det endoplasmatiska nätverket kan påverka processer i andra delar av cellen så som frisättning av insulin. Genom att känna till informationsflödet kan jag förhoppningsvis isolera de skadliga mekanismerna utan att påverka cellernas normala funktion. Tack vare stöd från Göran Gustafssons Stiftelse har jag nu möjlighet att studera dessa mekanismer med målet att hitta nya vägar att förhindra uppkomst av diabetes.

Annica Black-Schaffer, Teknisk fysik, UU

oktober 10, 2016september 3, 2016 av GG-admin

Annica Black-Schaffer är född 1978 i Norrköping, växte upp där och i Söderköping, avlade studentexamen vid Ebersteinska skolan 1997 och blev civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik vid Linköpings universitet 2002. Därefter fortsatte hon med forskarstudier vid Stanford University i Kalifornien där hon disputerade i kondenserade materiens teori 2009. Efter doktorsexamen tillbringade hon 1,5 år som postdoktor vid Nordiska institutet för teoretisk fysik, Nordita, i Stockholm innan hon fick en forskarassistenttjänst finansierad av Vetenskapsrådet vid Uppsala universitet. Sedan hösten 2013 är hon biträdande lektor samt docent vid avdelningen för materialteori, Uppsala universitet.

Black-Schaffer beskriver sin forskning så här:

Jag är teoretiker inom kondenserade materiens fysik. Min forskning rör framförallt material där elektronerna växelverkar så starkt med varandra att vi inte längre kan beskriva dem som fria elektroner. Framförallt är jag intresserad av supraledning där elektronerna, som i vanliga fall repellerar varandra på grund av deras elektriska laddning, istället dras till varandra och bildar elektronpar. Jag har arbetat med supraledning i flera olika material, bland annat grafen och kupratoxider, men mitt största intresse just nu rör så kallade topologiska supraledare.

Dessa nyligen upptäckta supraledare har ofta kvasipartiklar som beter sig som Majoranafermioner på ytor, i supraledande virvlar och i andra defekter. Majoranafermioner är väldigt originella; man kan approximativt säga att en Majoranafermion är en halv elektron, eller mer korrekt uttryckt, i ett material med Majoranafermioner har man lyckats splittra upp en elektrons vågfunktion i två rumsligt helt separata delar. Denna icke-lokala natur hos två Majoranafermioner är givetvis mycket fascinerande i sig själv men kan dessutom användas för att konstruera robusta kvantdatorer. Med stödet från Göran Gustafssons stiftelse kommer jag kunna fördjupa mitt arbete på topologiska supraledare och Majoranafermioner. Målet är att upptäcka nya och experimentellt gångbara topologiska supraledare med Majoranafermioner och att bestämma egenskaperna hos Majoranafermionerna samt de nödvändiga fysikaliska villkoren för att kunna genomföra robusta kvantberäkningar.

Mattias Blennow, Teknisk fysik, KTH

oktober 10, 2016september 3, 2016 av GG-admin

Mattias Blennow är född i Stockholm 1980 och avlade studentexamen vid Blackebergs gymnasium 1999. Efter detta studerade han till civilingenjör i teknisk fysik vid KTH, där han disputerade i teoretisk fysik år 2007. Efter totalt fyra och ett halvt år som postdoktor vid olika Max-Planck-institut i Tyskland återvände han till KTH som biträdande lektor hösten 2012.

Blennow beskriver sin forskning så här:

Partikelfysikens standardmodell beskriver naturens minsta beståndsdelar och har visat sig mycket pålitlig. Upptäckten av higgspartikeln vid LHC 2012 är bara det senaste i en lång rad av tester som den har klarat av med bravur. Vi har idag enbart några få indikationer på att standardmodellen kanske inte är hela sanningen. Min forskning riktar in sig på två av dessa: neutrinooscillationer samt förekomsten av mörk materia.

Neutriner är en typ av partiklar som är nära besläktade med elektroner, med skillnaden att de är elektriskt neutrala och mycket lätta. Man känner till tre olika typer av neutriner. De har en egenskap som gör att de kan byta mellan dessa skepnader, så kallade neutrinooscillationer. Dessa kräver att neutriner har massa, vilket inte kan förklaras inom standardmodellen.

Det har visat sig att 5/6 av all materia i universum inte består av samma sorts materia vi är vana vid från det dagliga livet och växelverkar ytterst svagt med denna. Denna okända materia kallas mörk materia då den inte påverkas av eller sänder ut elektromagnetisk strålning. I standardmodellen finns ingen partikel som skulle kunna utgöra denna komponent i vårt universum.

Min forskning avser teoretiska studier av neutrinooscillationer och mörk materia. Genom att relatera till observationer är mitt mål att kunna utröna hur neutriner får sin massa samt vad mörk materia består av. Förhoppningen är att svaren på dessa frågor leder oss fram till en ny standardmodell som kan beskriva vår verklighet på ett bättre sätt.