Tidigare pristagare UU/KTH

Pristagare 2009
Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet

Priset utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 1,5 miljon kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik. Pristagare år 2009 är Ulrich Vogt från KTH och Roland Mathieu från Uppsala universitet.

Pristagare 2009
Ulrich Vogt

Ulrich  Vogt är född i Osnabrück, Tyskland, 1974. Efter studier i fysik vid universiteten i Osnabrück och Göttingen påbörjade han 1999 forskarstudier vid Max-Born-Institutet för ickelinjär optik och kortpulsspektroskopi i Berlin. År 2002 avlade Ulrich Vogt examen för Dr. rer. nat. vid Tekniska högskolan i Berlin. Åren 2002-2005 var han postdoktor vid Institutet för röntgenfysik, RheinAhrCampus, Remagen, Tyskland, och under perioden april-december 2004 Göran Gustafssonpostdoktor vid KTH, dit han återvände 2005 som forskarassistent vid avdelningen för biomedicinsk fysik och röntgenfysik.

Vogt beskriver sin forskning så här:
Min forskning handlar om optik för röntgenstrålning. Vanligen förknippas röntgenstrålning med avbildning för medicinska ändamål. Tekniken är fortfarande väsentligen densamma som Wilhelm Conrad Röntgen använde för mer än 100 år sedan. Det innebär att avbildningen inte använder optik i form av linser, så som är fallet vid t ex vanlig fotografering, trots att linser avsevärt skulle förbättra avbildningens kvalitet. Det är svårt att framställa optiska komponenter för röntgenstrålning, men nya framsteg inom nanoteknologi har gjort området högaktuellt. Min egen forskning är inriktad mot att utveckla och framställa röntgenoptik för olika tillämpningar. Målet är att öka upplösningsförmågan och kontrasten i röntgenbilderna genom att utnyttja så kallade faskontrastmetoder.

Pristagare 2009
Roland Mathieu

Roland Mathieu är född 1974 i Valence, Frankrike, där han tog studenten vid Lycée Camille Vernet 1992. Han tog sin universitetsexamen (magistère de physique, DEA) vid Université Joseph Fourier, Grenoble, Frankrike. År 2002 blev Roland Mathieu filosofie doktor i fasta tillståndets fysik vid Uppsala universitet. Därefter har han forskat inom ERATO-SSS Tokura-projektet i Japan vid Tokyo universitet och AIST Tsukuba. I början av 2006 blev han forskarassistent med finansiering från Vetenskapsrådet (VR) vid institutionen för mikroelektronik och tillämpad fysik, KTH. Efter att under 2007 ha varit gästprofessor vid Tokyo universitet fortsatte Roland Mathieu som VR-forskarassistent vid institutionen för teknikvetenskaper, Uppsala universitet.

Mathieu beskriver sin forskning så här:
Jag studerar experimentellt de magnetiska och elektriska egenskaperna hos olika material. Av särskilt intresse är grundforskning och fundamentala fenomen, som skulle kunna användas i tillämpningar inom exempelvis spinntroniska enheter som lagringsmedia och sensorer för datorer och mobiltelefoner. I mitt fall gäller det främst material med starka elektronkorrelationer, och spinnglas. En lokaliserad elektron i ett magnetiskt material karakteriseras av en laddning, ett spinn, samt en så kallad orbital som beskriver elektronfördelningen i ämnet. I material med starka elektronkorrelationer är dessa tre frihetsgrader beroende av varandra, så att de magnetiska, elektriska, och även de optiska egenskaperna bestäms av den särskilda orbitalordningen. Material med starka elektronkorrelationer uppvisar därför ovanliga fenomen, såsom kolossal magnetoresistans eller multiferroicitet. Spinnglas är material där den magnetiska konfigurationen aldrig är i jämvikt, med följd att de magnetiska egenskaperna ändrar sig hela tiden. Om ett spinnglas hålls vid en konstant temperatur relaxerar dess magnetisering mot sitt jämviktsläge utan att nå det. Jag studerar även fasövergångar i kvantspinnglass, lågdimensionella magneter, samt tunna filmer och heterostrukturer av magnetiska halvledare.

Göran Gustafssondoktorand vid KTH
Varje år utses en innehavare av den fyraåriga Göran Gustafssondoktorandtjänsten. År 2009 går tjänsten till Dan Petersen, matematik, KTH.

Pristagare 2009
Dan Petersen

Dan Petersen är född 1985 i Gävle men växte upp i Umeå, Borås och Huddinge. Han tog studenten vid Sjödalsgymnasiet i Huddinge och började på teknisk fysik vid KTH 2004, där han blev civilingenjör med inriktning mot ren matematik 2008. Sedan 2008 är han doktorand i matematik vid KTH.

Petersen beskriver sin forskning så här:
Min forskning handlar om att förstå geometrin hos modulirum till algebraiska kurvor. Algebraiska kurvor är klassiska objekt som studerats sedan sent 1800-tal. Enkelt uttryckt är en algebraisk kurva mängden av lösningar till en polynomekvation i två variabler – säg över de komplexa talen – plus några punkter ”i oändligheten”. Ett enkelt sätt att klassificera olika kurvor är genom deras genus, som är ett heltal. Redan Riemann räknade ut det antal ”parametrar” som mängden av kurvor av givet genus beror på, men först långt senare kunde Riemanns uträkningar tolkas rigoröst. Det visar sig att det för varje genus finns ett så kallat modulirum, som är ett geometriskt objekt där varje punkt på modulirummet på ett kontinuerligt sätt svarar mot en viss typ av kurva som har detta genus. Riemann räknade ut dimensionen av dessa modulirum. Idag kan man abstrakt visa att modulirummen existerar, men det är svårare att på ett enkelt sätt räkna ut och beskriva hur de egentligen ser ut. Mycket forskning har gjorts och görs inom detta område, men många grundläggande och viktiga frågor om deras geometri är fortfarande helt öppna.

Stöd till medicinsk forskning vid Uppsala universitet
Göran Gustafssons stiftelse stöder medicinsk forskning vid Uppsala universitet, främst genom att under en treårsperiod ge ett väsentligt bidrag till lönen för unga forskare på docentnivå. Nya mottagare av detta stöd är Sebastian Barg och Lars Feuk.

Pristagare 2009
Sebastian Barg

Sebastian Barg är född 1969 i Marburg (Tyskland) och uppväxt i norra Tyskland där han tog studenten 1988 vid Hermann-Tast-Schule i Husum. Han avlade diplomexamen i biokemi vid Freie Universität Berlin år 1995, och disputerade i ämnet fysiologi år 2001 vid Lunds universitet, på en avhandling om mekanismer bakom insulinfrisättning. För detta fick Sebastian Barg medicinska fakultetens pris för årets bästa avhandling. År 2002 erhöll han en av Vetenskapsrådets forskarassistenttjänster, men bestämde sig för att istället ta en postdoktorsanställning vid Vollum Institute i Portland, Oregon, på medel från den europeiska forskningsorganisationen EMBO och Wallenbergstiftelsen. Forskningen där gällde att utveckla nya mikroskoperingsmetoder med hjälp av grönfluorescerande protein. År 2007 fick Sebastian Barg en tjänst som lecturer vid Imperial College London, men flyttade 2008 till institutionen för medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet där han nu etablerar sin forskargrupp.

Barg beskriver sin forskning så här:
Insulin frisätts från celler i bukspottkörteln när blodets glukoshalt är förhöjd. Defekter i denna process ger upphov till typ-2 diabetes och andra metabola störningar. Insulinet lagras i små vesiklar som vid behov frisätter deras innehåll genom att sammansmälta med cellmembranet. Min forskning handlar om de cellulära mekanismer som ligger bakom denna sammansmältning, så kallad exocytos. Hur bygger cellen speciella strukturer där exocytos, och därmed insulinfrisättning, kan ske? Hur samverkar speciella proteiner så att frisättningen skall ske i rätt ögonblick, och hur förändras dessa strukturer när man har diabetes? Jag använder mig av avancerad fluorescensmikroskopi, kombinerad med elektrofysiologiska metoder, för att kartlägga hur vesiklarna och ett antal proteiner beter sig sekunderna runt själva insulinfrisättningen. Metoderna är tillräckligt känsliga för att man skall kunna se hur vesiklarna och även enskilda proteiner rör sig vid cellmembranet. Bland annat har vi kunnat visa att vesiklarna kopplas till cellmembranet ett tag innan sammansmältningen och att de ofta behåller sitt insulin, men däremot frisätter neurotransmittorer som sedan kan påverka närliggande celler.

Pristagare 2009
Lars Feuk

Lars Feuk är född 1973 i Mölndal, växte upp i Mölnlycke i Västergötland och tog studenten 1993 vid Burgårdens gymnasium i Göteborg. Han blev Fil. Mag. i molekylärbiologi vid Göteborgs Universitet 1998, och disputerade i funktionell genomik 2002 vid medicinska fakulteten, Karolinska Insitutet, på en avhandling om genetiska studier av Alzheimers sjukdom. Efter disputationen åkte han till The Hospital for Sick Children i Toronto, Canada för en postdoktorsvistelse och stannade sedan där i drygt fem år, finansierad dels av Vetenskapsrådet och dels av Canadian Institutes for Health Research. Forskningen i Toronto handlade om en specifik typ av variation i humana genomet, kallad kopietalsvariation, och dess roll i olika sjukdomar. 2009 återvände Lars Feuk för att etablera en forskargrupp vid institutionen för genetik och patologi vid Uppsala universitet, finansierad av Beijerlaboratoriet och av Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Lars Feuk beskriver sin forskning så här:
Min forskning är inriktad på att kartlägga genetisk variation för att förstå dess konsekvenser för humana sjukdomar och människans evolution. Specifikt är jag intresserad av en form av variation som kallas kopietalsvariation (eller CNV, efter engelskans copy number variation). Denna variation består av stora segment av DNA som människor bär olika antal av i sina genom. Det är inte förrän under de senaste åren som man med hjälp av nya s.k. mikroarraytekniker har kommit fram till att detta är en mycket vanlig form av variation i vår arvsmassa, som tros spela en viktig roll i ett stort antal genetiska sjukdomar. Jag utnyttjar moderna molekylärgenetiska metoder och bioinformatiska analyser för att studera kopietalsvariation. Målet är att skapa en komplett karta över denna typ av variation i människans genom, för att sedan kunna utröna vilka variationer som är kopplade till olika sjukdomar. En viktig del av detta projekt är att jag driver en databas som samlar alla kända variationer av den här typen, och gör informationen tillgänglig för forskare världen över. Jag studerar dessutom denna variation ur ett evolutionärt perspektiv, genom att jämföra kopietalsvariationen i människa och primaters genom, för att på så sätt försöka hitta regioner och gener i vår arvsmassa som varit viktiga för utveckling av humanspecifika egenskaper.


Pristagare 2008
Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet

Priset utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 1,5 miljon kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik. Pristagare år 2008 är Jens Fransson från KTH och Paul Barklem från Uppsala universitet.

Pristagare 2008
Jens Fransson

Jens Fransson föddes 1973 i Uppsala och tog studenten vid Svenska skolan i Fuengirola, Spanien, 1992  – ett land i vilket han tillbringade tio år av sin uppväxt. År 1993 började Jens Fransson det tekniska basåret för att sedan läsa teknisk fysik vid KTH. Han blev civilingenjör 1999 efter att ha slutfört sitt examensarbete vid Oak Ridge National Laboratory, Tennessee, USA. Åren 1999-2003 var Jens Fransson doktorand vid KTH. Under denna tid fick han även ett Marie Curie stipendium och tillbringade ett halvår vid Institut de Mécanique des Fluides de Toulouse, Frankrike. Han disputerade vid KTH Mekanik 2003, blev forskarassistent vid samma institution 2004 och docent i strömningsfysik 2006.

Fransson beskriver sin forskning så här:
Luftflödet kring ett fordon, pappersmassans rörelse genom valsen i ett pappersbruk, blodflödet i en artär, vinden i ett vindkraftverk och vattnet kring en elitsimmares kropp är alla exempel på strömningsfysikaliska företeelser. Det handlar i samtliga fall om en fluids strömning. Centralt för många av dem är att kunna kontrollera strömningen och reglera om den skall vara laminär (välordnad) eller turbulent (kaotisk). Min forskning handlar huvudsakligen om att utveckla sådana kontrollmetoder och att öka förståelsen för omslaget från den laminära till den turbulenta strömningen. Även om tillämpningsområdena är många, så är min forskning primärt av grundläggande karaktär. I min forskning har jag genom vindtunnelexperiment bl.a. kunnat påvisa möjligheten att med en ny passiv kontrollmetod senarelägga turbulens. Genom att skapa hastighetsvariationer i strömningens tvärriktning med hjälp av specialdesignande störningselement placerade på en yta, kan tillväxten av instabiliteter dämpas och omslaget fördröjas. Detta innebär att motståndet kan minskas på ett enkelt sätt. Upptäckten kan exempelvis bidra till att utveckla bränslesnåla fordon som medför mindre påverkan på vår miljö.  Att bedriva grundforskning handlar dock inte bara om att generera mätresultat, utan också, minst lika viktigt, om att ifrågasätta och vidareutveckla vårt forskningsfälts mätmetoder och forskningsmiljöer. En stundande utmaning är att tillsammans med forskarlag från fyra världsdelar dra frågan till sin spets om hur oberoende våra strömningsfysikaliska resultat är av vår teknik och våra faciliteter. Projektet går under namnet Turbulent boundary layer jamborees. Experimenten kommer att utföras i vindtunnlar belägna vid KTH, University of Melbourne, Australien och Illinois Institute of Technology, USA. Dessa jamobrees skall samtliga genomföras under 2008.

Pristagare 2008
Paul Barklem

Paul Barklem är född 1973 i Melbourne, Australien. Han studerade vid Queensland University, och blev doktor i fysik 1998. Sedan 1998 har Barklem arbetat som postdoc, som VR-forskarassistent, och nu som KVA-forskare vid Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet.

Barklem beskriver sin forskning så här:
Det mesta som vi vet om stjärnor, galaxer och kosmos kommer av undersökningar av stjärnors elektromagnetiska spektrum.  Atomer som finns i stjärnornas atmosfärer  absorberar ljus, som man ser som spektrallinjer.  Från sådana spektrallinjer kan man lära sig mycket om stjärnor, däribland deras atmosfäriska temperatur, täthet, struktur och kemiska sammansättning.  Att kunna mäta dessa egenskaper med stor noggrannhet är viktigt för att få djupare förståelse inom många områden av modern astrofysik, till exempel stjärnors utveckling, stjärnbildningshistoria, och de kemiska grundämnenas ursprung.  Tolkningen av spektrallinjerna, som är nödvändig för att mäta dessa egenskaper, är helt beroende av förståelsen av atomfysik i de förhållanden som råder i stjärnatmosfärer.  Min forskning innebär att göra avancerade kvantmekaniska beräkningar av viktiga atomiska processer som förekommer i stjärnatmosfärer, och sedan använda dem i modeller för att tolka observationer och därigenom lösa astrofysikaliska problem.

Göran Gustafssondoktorand vid KTH
Varje år utses en innehavare av den fyraåriga Göran Gustafssondoktorandtjänsten. År 2008 gick tjänsten till Jonas de Woul, teoretisk fysik, KTH

Pristagare 2008
Jonas de Woul

Jonas de Woul är född 1982 i Stockholm, tog studenten vid S:t Jacobi gymnasium (Stockholm) 2001 och blev civilingenjör i teknisk fysik vid KTH 2007. Sedan 2007 är han forskarstuderande i matematisk fysik vid KTH.
Jonas de Woul beskriver sin forskning så här:
I teorin för kondenserad materia (fasta ämnen och vätskor) studerar man egenskaper hos system med ett stort antal partiklar, som är starkt växelverkande. I dessa system är det inte de individuella partiklarna som är det intressanta, utan de komplexa fenomen som uppstår på grund av partiklarnas kollektiva samverkan. Exempel som anknyter till min egen forskning är högtemperatursupraledare och ultrakalla atomer bundna till optiska fällor. Högtemperatursupraledare är material vars ledningselektroner blir supraledande, dvs de leder ström utan något som helst ledningsmotstånd. I det andra exemplet har atomer kylts ner till temperaturer strax över den absoluta nollpunkten, där de hålls samman av laserstrålning i ett artificiellt gitter. I min forskning studerar jag enkla matematiska modeller som kvalitativt kan beskriva egenskaperna hos dessa fysikaliska system. Gemensamt för modellerna är att de består av växelverkande partiklar bundna till ett punktgitter. Partiklarna i modellen har förmågan att hoppa mellan närliggande punkter, men kan inte lämna själva gittret. I ett verkligt material skulle gitterpunkterna exempelvis kunna motsvaras av atomer i en metall, medan de hoppande partiklarna är ledningselektroner.

Stöd till medicinsk forskning vid Uppsala universitet
Göran Gustafssons stiftelse stöder medicinsk forskning vid Uppsala universitet, främst genom att under en treårsperiod ge ett väsentligt bidrag till lönen för unga forskare på docentnivå.
Ny mottagare av detta stöd är Robert Fredriksson och Mats Nilsson

Foto Fredriksson
Robert Fredrikson

Robert Fredrikson är född 1974 i Örebro, men växte upp i Norberg i Bergslagen och tog studenten 1992 vid Brinellskolan i Fagersta. Han blevFil. Mag. i molekylärbiologi, vid Uppsala Universitet 1997, och disputerade i farmakologi 2002 vid medicinska-tekniska fakulteten, Uppsala universitet, på en avhandling om neuropeptid Y receptorer. Efter disputationen arbetade han vid institutionen för husdjursgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Sedan 2003 har han varit anställd vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet, först med finansiering från Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning i två år och sedan med finansiering i två år från Hjärnfonden. 2007 blev Fredriksson docent i farmakologi vid Uppsala Universitet.

Robert Fredriksson beskriver sin forskning så här:

Medelvikten ökar i hela västvärlden, och fetma blir en allt vanligare orsak till sjukdom och förtidig död. Min forskning handlar om att förstå hur signaler förmedlas i de delar av hjärnan som tar emot och tolkar mättnads- och hungersignaler. Det är känt sedan länge att hypotalamus utgör en väsentlig del av de system som reglerar födointaget, men på senare tid har vi även insett att andra delar av hjärnan är viktiga. De senaste åren har det gjorts stora framsteg med att identifiera ett antal neuropeptider, exempelvis NPY, POMC och Agrp, som mycket viktiga för kontrollen av födointaget. Jag fokuserar min forskning på hur andra neurotransmittorer,som tillexempel GABA, Glutamat och monoaminer, är involverade i födointag. Jag har identifierat ett antal transportörer, som finns på vissa specifika nervceller i hypotalamus och andra områden som har med födointag och belöning att göra, och som verkar kunna styra nivåerna av dessa neurotransmittorer. Nu använder vi genetiska, farmakologiska, biokemiska och histologiska metoder samt transgena möss för att ta reda på funktionen av dessa transportörer i regleringen av födointaget och fetma.

Pristagare 2008
Mats Nilsson

Mats Nilsson är född 1969 i Ängelholm, växte upp i Götene i Västergötland och tog studenten 1988 vid Katedralskolan i Skara. Han erhöll en Fil. Mag. i molekylärbiologi vid Uppsala universitet år 1993, och disputerade i medicinsk genetik 1998 vid medicinska fakulteten, Uppsala universitet, på en avhandling om en ny klass av genanalytiskta reagens kallade hänglåsprober (padlock probes). Efter disputationen arbetade Mats Nilsson vidare med projektet och handledde då två doktorander. Åren 1999-2000 hade han en post doc-tjänst i Holland på LUMC i Leiden, finansierad av den europeiska forskningsorganisationen EMBO. Forskningen där gällde att utveckla hänglåsprobmetoden för analys av enskilda molekyler och celler. År 2001 återvände Mats Nilsson till institutionen för genetik och patologi vid Uppsala universitet där han etablerade en forskargrupp med hjälp av en tjänst från Beijerlaboratoriet samt driftmedel från Linnéstiftelsen. År 2002 erhöll han en forskarassistenttjänst vid samma institution, finansierad av vetenskapsrådet. Han blev docent i molekylär medicin 2005, och har sedan 2006 en forskartjänst finansierad först av medicinska fakulteten och sedan av institutionen.

Nilsson beskriver sin forskning så här:
Min forskning syftar till att utveckla nya verktyg förmolekylär analys. Forskningen har en starkt tvärvetenskaplig karaktär med ambitioner att föra ut teknikerna till en klinisk nytta. Metoderna har unika fördelar med en mängd möjliga tillämpningsområden. Ett av de intressantaste är kanske inom cancerdiagnostik och forskning där en in situ genotypningsteknik ger unika möjligheter till högupplöst analys av tumörvävnad.  En annan teknik av stor betydelse för cancerområdet är en teknik som gör det möjligt att extrahera de mest intressantaste områdena i vår arvsmassa för en uttömmande analys avmutationsspektrumet i tumörer till en rimlig kostnad. Jag är också engagerad i utveckling av nya biosensorer som skall ge snabba, känsliga och korrekta svar för t ex infektionsdiagnostik och biodefense. Utveckling av den här typen av analysverktyg har en stor potential att förbättra behandlingen av t ex cancersjukdomar genom att ge bättre underlag för terapival och för att de ger grundforskningen bättre verktyg att undersöka och förstå sjukdomsmekanismer, vilket i sin tur kan leda till nya terapimöjligheter. Forskningen är också strategiskt viktig eftersom den ger svenska forskare tidig tillgång till dessa nya tekniker via tillämpade samarbetsprojekt. Vidare odlas kommersiella möjligheter för svensk bioteknisk, diagnostisk och läkemedelsindustri, vilket redan resulterat i kommersiellt tillgängliga tekniker samt ett lokalt bolag (Olink AB) som jag är medgrundare av.


Pristagare 2007
Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet

Priset utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 1 miljon kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik. Pristagare år 2007 är Hans Ringström från KTH och Elisabeth Larsson från Uppsala universitet.

Pristagare 2007
Hans Ringström

Hans Ringström föddes 1972 i Stockholm och tog studenten vid Danderyds Gymnasium 1991. Samma år började han vid KTH och blev civilingenjör i elektroteknik 1996 efter ett examensarbete i fusionsplasmafysik. Doktorandstudierna i matematik påbörjade han sommaren 1996, med Lars Andersson som handledare, och blev teknologie doktor 2000. Åren 2000-2004 tillbringade han vid Max Planck institutet för gravitationsfysik för att därefter komma tillbaka till matematikinstitutionen vid KTH som forskarassistent, finansierad av Vetenskapsrådet.

Ringström beskriver sin forskning så här:
Jag bedriver forskning angående matematiska problem som uppkommer när man studerar Einsteins ekvationer i allmän relativitetsteori. Speciellt intresserar jag mig för problemställningar i
kosmologi; studiet av modeller av universum i dess helhet. Standardmodellen av universum utgår från två antaganden; homogenitet och isotropi. Dessa antaganden innebär att för ett ögonblick i tiden ser man ingen skillnad mellan olika punkter i rummet (homogenitet) och man ser heller ingen skillnad mellan olika riktningar (isotropi). Dessa antaganden strider mot vår erfarenhet, men blir rimliga i en skala som är relevant för kosmologi där det är meningsfullt att uppfatta galaxer som små. Om man gör dessa antaganden reduceras Einsteins ekvationer till ett, matematiskt sett, enkelt problem, och man får slutsatsen att universum började med en Big Bang för att sedan expandera för evigt eller kollapsa igen (vissa detaljer beror på val av materiemodeller). De resulterande modellerna stämmer väl med de observationer som har gjorts. Emellertid är de starka antagandena
otillfredsställande och frågan om man får samma slutsatser som ovan när man släpper på homogenitets och isotropi antagandena är av intresse. Får man en Big Bang med godtyckligt starka gravitationsfält? En relaterad fråga gäller ovan nämnda modellers stabilitet. Man kan betrakta Einsteins ekvationer som ett begynnelsevärdesproblem; givet universums tillstånd i ett ögonblick i tiden kan man beskriva universum i dess helhet. Frågan är då: om man tar ett initialt tillstånd motsvarande en standardmodell och stör det lite grand, blir då den resulterande rumstiden ungefär likadan?
Min forskning består av att försöka besvara ovanstående typer av frågor.

Pristagare 2007
Elisabeth Larsson

Elisabeth Larsson är född 1971 i Ljusdal, tog studenten vid Ljusdals Gymnasieskola 1990, blev civilingenjör i teknisk fysik vid Uppsala universitet 1994 och teknologie doktor i numerisk analys vid Uppsala universitet 2000. Därefter tillbringade hon ett år som postdoc vid University of Colorado, Boulder, USA. Sedan september 2001 är hon forskarassistent vid institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet. Under tiden som forskarassistent har hon fått två barn, väntar nu ett tredje, och har precis blivit docent i beräkningsvetenskap.

Larsson beskriver sin forskning så här:
Det övergripande syftet med min forskning och beräkningsvetenskap är att utveckla effektiva och säkra metoder för datorsimulering av de matematiska modeller som beskriver verkligheten omkring oss. Konkret leder det till ett forskningsfält med en enorm bredd. Bland mina forskningsprojekt finns exempel på allt från grundforskning om generella egenskaper hos metoder till algoritmer som är skräddarsydda för ett visst problem till mjukvara för användning på superdatorer. Ämnet är också till sin natur tvärvetenskapligt, vilket i mitt fall innebar att jag som doktorand simulerade ljudutbredning under vatten, att jag under senare år räknat på prissättning av finansiella optioner och att jag nu skall starta ett projekt som handlar om global klimatsimulering. Det nya projektet är ett samarbete med Natasha Flyer vid NCAR (National Center for Atmospheric Research), Boulder, Colorado, USA. Idén är att utveckla beräkningsmetoder som bygger på approximation med radiella basfunktioner för simulering av klimatprocesser på jorden. Några av de fördelar som vi förväntar oss med de nya metoderna, jämfört med dagens metoder, är kortare tid för varje simulering, större noggrannhet och större möjlighet att ta med lokala fenomen i simuleringarna. I förlängningen kan de förbättrade metoderna leda till ökade kunskaper om klimatförändringar och kanske påverka världsopinionen.

E-post:  Elisabeth.Larsson@it.uu.se
Tfn: 018-471 2768

Uppsala universitet
Institutionen för informationsteknologi
Box 337
751 05 Uppsala

Stöd till medicinsk forskning vid Uppsala universitet

Göran Gustafssons stiftelse stöder medicinsk forskning vid Uppsala universitet, främst genom att under en treårsperiod ge ett väsentligt bidrag till lönen för unga forskare på docentnivå.
Ny mottagare av detta stöd är Magnus Åbrink.

Pristagare 2007
Magnus Åbrink

Magnus Åbrink är född 1964 i Nyköping, växte upp i Oxelösund med omnejd och tog studenten 1984 vid Berzeliusskolan i Linköping. Han erhöll en Fil. Kand. i molekylärbiologi vid Uppsala Universitet år 1990, och disputerade i molekylär immunologi 1997 vid naturvetenskaplig-tekniska fakulteten, Uppsala Universitet, på en avhandling om zinkfingerproteiner vid blodbildning och cancerutveckling. Efter disputationen arbetade han vidare med projektet och handledde då en doktorand. Åren 1998-2000 hade Magnus en EU-finansierad post doc-tjänst (Marie Curie) i Frankrike på IGBMC utanför Strasbourg. Hans forskning där gällde analys av det generella transkriptionsmaskineriet med funktionsgenetiska metoder. År 2001 fick Magnus ansvaret för Uppsala Transgenfacilititet. År 2002 erhöll han en forskarassistenttjänst vid Institutionen för Molekylära Biovetenskaper, SLU, där han 2005 blev docent i medicinsk biokemi. Sedan 2002 har han arbetat deltid på Transgenfaciliteten.

Åbrink beskriver sin forskning så här:
Inflammation är en naturlig försvarsreaktion mot infektion eller skada som bl.a startar med aktivering av mastceller. Mastceller är kanske mest kända för sina skadliga effekter i samband med allergi och astma, då de släpper ut flera proinflammatoriska ämnen. De senaste årens forskning har dock påvisat en mängd skyddande funktioner hos mastceller. Här kan nämnas skydd mot parasitinfektioner och blodförgiftning orsakad av bakterier (sepsis), skydd mot ormgift och bigift samt en viktig roll i kontroll av blodtryck och vävnadsomlagring. Flera av dessa grundläggande upptäckter har gjorts genom studier i mastcellsdefekta möss. Vilka ämnen i mastcellerna som bidrar till de nämnda negativa eller positiva effekterna är dock inte klarlagt.

Min forskning syftar till att förstå funktionen av en grupp proteiner, proteaser, som normalt lagras upp av mastcellerna men som frisätts när cellerna aktiveras. Proteaserna utgör nästan 50 % av det totala proteininnehållet i mastcellen och har troligen en stor effekt på omgivande vävnad när de frisätts. Genom att ta fram proteasdefekta möss analyserar jag nu dessa proteiners roll vid olika patologiska tillstånd. Till exempel har vi etablerat inflammatoriska sjukdomsmodeller för astma/allergi, reumatoid artrit, bullös pemfigoid, multipel skleros och hudcancer. Jag studerar också proteasernas roll vid bakterie- och parasitinfektioner. Målet med min forskning är att öka kunskapen kring de mekanismer som leder till patologiska inflammationsprocesser, vilket kan leda till bättre behandling av inflammatoriska sjukdomar.

E-post: magnus.abrink@bmc.uu.se
Tfn: 018-471 4399, 070-673 65 69


Pristagare 2006
Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet

Priset utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 1 miljon kronor, under tre år. Pristagarna är högst 35 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik. Pristagare år 2006 är Johan Åkerman från KTH och Petra Jönsson från Uppsala universitet.

Pristagare 2006
Johan Åkerman

Johan Åkerman är född 1970 i Malmö men växte upp i Tranemo och sedan i Lund, där han 1988  tog studenten vid Katedralskolan. Johan tog 1994 examen från Ecole Polytechnique Fédérale de Lausanne i Schweiz, och har även en M.Sc. i Teknisk Fysik från LTH. År 1998 disputerade han vid KTH på en avhandling om supraledare och magnetiska tunnfilmer. Johan har sedan forskat vid University of California, San Diego och vid Motorola och Freescale Semiconductor, Phoenix, Arizona. I april 2005 fick Johan utmärkelsen Framtidens Forskningsledare från SSF.

Åkerman beskriver sin forskning så här:
Jag arbetar inom det nya området spinntronik och forskar på magnetiska tunnlingselement (MTJ – Magnetic Tunnel Junction), som är grundkomponenten i magnetiska minnen; MRAM. Till skillnad från de flesta datorminnen behöver inte MRAM någon ström eller spänning för att behålla sitt minne eftersom detta lagras i permanentmagneter, mindre än en mikrometer stora. En dator med MRAM skulle t ex inte behöva ladda operativsystem och programvara från en hårddisk varje gång den sattes på, utan istället starta blixtsnabbt i exakt samma tillstånd som när den stängdes av.

Den forskning jag nu bygger upp vid KTH syftar till att använda MRAM-teknologin till annat än digitala minne – t ex analoga minnen, analoga multiplicerare för vektor- och matrismultiplikation, neurala nätverk, och analoga kodnings- och avkodningskretsar. En annan tillämpning är baserad på en ny effekt, som uppstår om en MTJ görs riktigt liten och tunnlingströmmen stor. Då kan strömmen som passerar genom en MTJ koppla de båda magnetiska lagren och ge upphov till en oscillerande resistans. På så sätt kan en strömstyrd oscillator konstrueras med ett intressant frekvensområde som nuvarande och nästa generations trådlösa tillämpningar använder. Medan dagens oscillatorer tar ett par kvadratmillimeter chipyta i anspråk, kräver en spinntronisk oscillator 100 miljoner gånger mindre area.

E-post: akerman1@kth.se
Tfn: 08-790 4360

KTH Skolan för informations- och kommunikationsteknik
Institutionen för mikroelektronik och tillämpad fysik
Electrum 229
164 40 Kista

Pristagare 2006
Petra Jönsson

Petra Jönsson är född 1974 i Uppsala, tog studenten vid Dragonskolan i Umeå 1993, blev civilingenjör i teknisk fysik vid Umeå universitet 1998 och teknologie doktor i fasta tillståndets fysik vid Uppsala universitet 2002. Därefter har hon forskat i Japan vid University of Tokyo och RIKEN. Sedan slutet av 2005 är hon forskarassistent vid fysiska institutionen, Uppsala universitet.

Jönsson beskriver sin forskning så här:
Min forskning är inriktad på lågdimensionella, oordnade och frustrerade magnetiska material. Det är en utmaning att tillverka, karaktärisera och förstå de fysikaliska egenskaperna hos magnetiska strukturer som har nanostorlek i minst en riktning. De magnetiska egenskaperna är då starkt påverkade av form, storlek och gränsytor. Lågdimensionella magnetiska strukturer är av intresse för tillämpningar inom t.ex. magnetisk datalagring och för sensorer. Oordning och frustration kan uppstå i många olika typer av magnetiska material. Som exempel kan tätt packade ferromagnetiska partiklar i nanostorlek genomgå en övergång till en superspinnglasfas vid låg temperatur på grund av stark dipolväxelverkan mellan de magnetiska momenten hos nanopartiklarna (superspinnen). Jag har särskilt studerat tidsberoende magnetiska egenskaper såsom åldring, minne och föryngring i olika typer av spinnglas.
För närvarande studerar jag främst tvådimensionella strukturer bestående av atomiska lager av olika ickemagnetiska/magnetiska material. Ett syfte är att tillverka nya strukturer som uppvisar magnetoresistans och därmed kan användas för spinnbaserad elektronik.

E-post: petra.jonsson@fysik.uu.se
Tfn: 018 – 471 35 97

Fysiska institutionen
Box 530
751 21 Uppsala

Göran Gustafssondoktorand vid KTH
Varje år utses en innehavare av den fyraåriga Göran Gustafssondoktorandtjänsten. År 2006 gick tjänsten till Karl-Johan Grahn, Fysik.

Pristagare 2006
Karl-Johan Grahn

Karl-Johan Grahn föddes 1981 i Växjö och tog studenten vid Teknikum i Växjö 2000. Han blev civilingenjör i Teknisk fysik på KTH 2005 och är nu forskarstuderande i experimentell partikelfysik vid KTH.

Grahn beskriver sin forskning så här:
Partikelfysik handlar om att förstå naturen och materien på den mest fundamentala nivån. ATLAS-experimentet, som vi just nu är med och färdigställer på CERN i Genève, syftar till att besvara flera av de frågeställningar vi har kring detta. Det är en del av den stora acceleratoranläggningen LHC (Large Hadron Collider). Data från experimentet förväntas att komma redan nästa år.

Mest omtalat bland ATLAS mål är att påvisa higgspartikeln, som behövs för att förklara det elektrosvaga symmetribrottet och hur partiklarnas massor uppstår. ATLAS gör det också möjligt att precisionsmäta topp-kvarkens egenskaper och att söka efter supersymmetriska partiklar. Den typ av materia vi har runt omkring oss utgör endast några procent av universums energiinnehåll. Kanske är den lättaste supersymmetriska partikeln förklaringen till den mörka materia som vi vet utgör en fjärdedel av energiinnehållet.
För att kunna kalibrera ett så komplicerat detektorsystem som ATLAS, krävs en omfattande förståelse av detektorernas egen fysik. För närvarande är jag involverad i arbetet med att kalibrera ATLAS kalorimetrar för hadroner.

Tfn arbete: 08-5537 8191

KTH Fysik
AlbaNova Universitetscentrum
106 91  Stockholm

Stöd till medicinsk forskning vid Uppsala universitet
Göran Gustafssons stiftelse stöder medicinsk forskning vid Uppsala universitet, främst genom att under en treårsperiod ge ett väsentligt bidrag till lönen för unga forskare på docentnivå. Ny mottagare av detta stöd är Suparna Sanyal.

Pristagare 2006
Suparna Sanyal

Suparna Sanyal är född 1970 i Kolkata (Calcutta), Indien. Hon erhöll en M. Sc. i biofysik, molekylärbiologi och genetik vid Calcutta University, Indien 1993, och disputerade där i molekylärbiologi år 2001. Under tiden arbetade hon ett år som föreläsare i molekylärbiologi vid ett college i Calcutta. Hon kom till Lunds universitet som NFR-postdoc år 2000 för forskning inom röntgenkristallografi. År 2002 fick hon tjänst som forskarassistent vid Institutionen för Cell- och Molekylärbiologi vid Uppsala universitet, där hon 2006 blev docent i molekylärbiologi.

Sanyal beskriver sin forskning så här:
Ribosomen är cellens proteinsyntesmaskineri, som överför den genetiska koden till proteiner. Min forskning består huvudsakligen i att klarlägga strukturen och funktionen hos ribosomen på en molekylär nivå. Alla ribosomer har en tydligt utstående del, ribosomstjälken. En del av min forskning går ut på att förstå hur ribosomstjälken fungerar i dessa processer. Jag undersöker också funktionen hos några antibiotika, som t ex fusidinsyra, vilka inhiberar den bakteriella proteinsyntesen. Vidare forskar jag på proteinveckning och proteinveckningsrelaterade sjukdomar, mer specifikt på prionorsakade sjukdomar, exempelvis galna ko-sjukan och Creutzfeldt-Jacobs sjukdom. Vi har här visat in vitro att ribosomalt RNA besitter proteinveckningsaktivitet. Nyligen har det visats att ribosomalt RNA är målet för vissa antiprion-läkemedel. Dessa läkemedel hämmar emellertid inte proteinsyntesen, men tycks däremot hämma ribosomassisterad proteinveckning. Mitt mål är att förstå den molekylära mekanismen för denna process, vilket i sin tur skulle vara användbart för framtida behandlingar av neurodegenererande sjukdomar. Dessa  inkluderar t ex åldersrelaterade förändringar i hjärnan, som Alzheimers och Parkinsons sjukdomar.

E-post suparna.sanyal@icm.uu.se
Tfn 018-471 4220,  073-780 6426

Cell- och molekylärbiologi
Uppsala universitet
BMC
Box 596
751 21  Uppsala


Pristagare 2005
Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet

Priset utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 1 miljon kronor, under tre år. Pristagarna är högst 35 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik. Pristagare år 2005 är Mattias Jonsson från KTH och Håkan Engqvist från Uppsala universitet.

Pristagare 2005
Mattias Jonsson

Mattias Jonsson föddes år 1971 i Helsingborg, där han 1989 tog studentexamen vid Olympiaskolan. År 1990 blev han Fil. Kand. vid Göteborgs Universitet och efter militärtjänst vid Försvarets Radioanstalt var han doktorand vid KTH, där han avlade doktorsexamen i matematik 1997. Därefter har Jonsson forskat utomlands, huvudsakligen vid University of Michigan, men även vid Yale University, Université de Paris Sud, Instituto de Matemática Pura e Aplicada (Rio de Janeiro) samt vid Columbia University. Sedan 2004 är han universitetslektor och docent i matematik vid KTH samt innehar en rådsforskartjänst från Vetenskapsrådet.

Jonsson beskriver sin forskning så här:
Min forskning, vilken spänner över flera grenar av matematiken, handlar till stor del om singulariteter. En enkel typ av singularitet är en kurva som inte ser ut som en rät linje hur mycket man än zoomar in, såsom den kurva som beskriver siffran 8. Mer komplicerade exempel uppstår inom komplexanalys och komplexdynamik. I allmänhet är jag intresserad av metoder för att analysera och klassificera singulariteter och tillsammans med Charles Favre vid CNRS, Paris har jag utvecklat en ny, trädbaserad metod för detta ändamål. Tillämpat på komplexdynamik ger vår analys information om hur fort vissa typer av iterativa algoritmer, såsom Newtons metod, konvergerar. En annan del av min forskning berör finansmatematik, där jag är intresserad av risk som uppkommer vid köp och försäljning av finansiella derivat.

epost: mattiasj@kth.se
tfn (arb.) 08-7907173

Institutionen för Matematik
KTH
100 44 Stockholm

Pristagare 2005
Håkan Engqvist

Håkan Engqvist är född 1972 i Uppsala, tog studenten vid Forsmarksgymnasium 1992, blev civilingenjör i materialfysik vid Uppsala universitet 1996 och teknologie doktor i materialvetenskap vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet 2000. Därefter arbetade Engqvist med forskning och utveckling av hårda material på Sandvik Hard Materials i Stockholm under ett år.  Under 2001 började han arbeta med forskning och utveckling av biokeramer på Doxa AB i Uppsala. Sedan 2005 har han även en anställning som forskare vid avdelningen för materialvetenskap på Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.

Engqvist beskriver sin forskning så här:
Huvudsyftet med min forskning är att utveckla och använda en ny provprepareringsteknik baserad på fokuserad-jonstråle-mikroskopi som möjliggör analyser med transmissionselektronmikroskopi av intakta gränsövergångar mellan biomaterial och ben. Forskningen sker i nära samarbete med Avdelningen för biomaterialvetenskap, Göteborgs universitet och Institutet för biomaterial och cellterapi, Göteborg. Syntetiskt framställda biomaterial har revolutionerat rehabiliteringen av miljontals patienter med allvarligt försämrad funktion av skelettet. Gränsövergången där det implanterade materialet möter den levande vävnaden avgör ofta om materialet kommer integreras i eller stötas ut från kroppen. Intakta gränsytor mellan levande vävnad och ”dött” biomaterial, speciellt metaller, har tidigare varit omöjliga att studera på molekylär nivå och mängden vetenskapliga frågeställningar är i det närmaste oändlig. Dessutom är det av framtida industriellt intresse att kunna designa implantatmaterial för att snabbare förankras i kroppen. Forskningen möjliggör att biomaterials ytegenskaper kan förbättras.

Epost Hakan.Engqvist@doxa.se
Tfn (arb.) 018 – 471 71 30
Mobil 0702 – 56 95 00

Ångströmlaboratoriet
Materialvetenskap
Uppsala universitet
Box 534
751 21 Uppsala

Göran Gustafssondoktorander vid KTH
Varje år utses en innehavare av den fyraåriga Göran Gustafssondoktorandtjänsten. År 2005 gick tjänsten till Anders Biltmo, Fysik.

Pristagare 2005
Anders Biltmo

Anders Biltmo är född 1980 i Södertälje, tog studenten 1999 vid Norra Real i Stockholm och blev civilingenjör i teknisk fysik vid KTH 2004. Han är nu forskarstuderande i kondenserade materiens teori vid KTH.

Biltmo beskriver sin forskning så här:
Kondenserade materiens teori behandlar system med ett mycket stort antal växelverkande partiklar. I sådana system uppträder komplexa fysikaliska fenomen som i viss mån är oberoende av detaljerna i de elementära beståndsdelarnas fysik. Min forskning går ut på att studera kollektiva egenskaper i modeller för magnetism och supraledning. På senare tid har experiment visat att laddnings- och spinntätheterna i material som är supraledande vid förhållandevis höga temperaturer har en karaktäristisk ordning. En förklaring till dessa resultat vore en ledtråd till att förstå de mycket speciella egenskaper som de här materialen har i övrigt.

epost biltmo@theophys.kth.se
tfn (arb.) 08-5537 8598

KTH Fysik
AlbaNova universitetscentrum
106 91  Stockholm

Stöd till medicinsk forskning vid Uppsala universitet
Göran Gustafssons stiftelse stöder medicinsk forskning vid Uppsala universitet, främst genom att under en treårsperiod ge ett väsentligt bidrag till lönen för unga forskare på docentnivå. Nya mottagare av detta stöd är Marie Allen, Magnus Essand, Pär Gerwins och Helena Jernberg Wiklund.

pristagare 2005
Marie Allen

Marie Allen är född 1964 i Bournemouth, UK. Hon tog studenten 1984 vid Lindeskolan i Lindesberg, avlade grundexamen i bioteknologi vid Uppsala universitet 1989 och blev där doktor i medicinsk genetik 1995. Hon har varit gästforskare vid Roche Molecular Systems Inc., Alameda, CA, USA mellan 1996-98. Hon är sedan 2004 docent i medicinsk genetik vid Uppsala universitet.

Allen beskriver sin forskning så här:
DNA-analyser används idag i allt större utsträckning i brottsutredningar, för individidentifieringar vid masskatastrofer och vid släktskapsanalyser. De analyser som utförs idag är väldigt robusta, informativa och fungerar väl i de flesta fall. Men det finns en liten grupp biologiska prover som innehåller nedbrutet DNA eller för små mängder DNA för att fungera i denna analys. Min forskning är inriktad på att utveckla nya tester för att kunna analysera dessa prover med ett så högt bevisvärde som möjligt och i en snabb process.

epost marie.allen@genpat.uu.se
tfn (arb.) 018-471 48 03

Institutionen för genetik och patologi
Rudbecklaboratoriet
Uppsala universitet
751 85 Uppsala

Pristagare 2005
Magnus Essand

Magnus Essand är född 1964 i Töcksfors, västra Värmland. Han tog studenten i Arvika, filosofie kandidatexamen i Uppsala och blev 1995 filosofie doktor inom fysikalisk biologi vid Uppsala Universitet. Därefter tillbringade han fyra år vid amerikanska ’National Cancer Institute’ i Bethesda strax utanför Washington DC. År 2000 kom han åter till Sverige där han samma år blev docent i immunologi vid Uppsala universitet. Han leder sedan dess en forskargrupp vid avdelningen för klinisk immunologi.

Essand beskriver sin forskning så här:
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos svenska män. Om tumören inte spridit sig kan den avlägsnas genom att prostatakörteln opereras bort eller genom att tumörcellerna dödas med joniserande strålning. Dessa behandlingsmetoder lyckas i de flesta fall bra men många patienter får återfall med dottertumörer i skelett och lymfa. I detta skede av sjukdomen finns ingen botande behandling. Min forskning handlar om att med hjälp av rekombinant DNA teknologi modifiera adenovirus (förkylningsvirus) så att de specifikt förökar sig i prostatacancerceller och genom frisättande av nya virus dödar tumörcellerna. Dessa virus förväntas kunna användas i samband med operation och strålterapi för att minska återfallsrisken. Min forskning handlar också om att aktivera immunsystemet hos prostatacancerpatienter med spridd sjukdom så att specifika mördarceller (cytolytiska T lymfocyter) lär sig känna igen och döda tumörceller. Infusion av tumörspecifika mördarceller kommer förhoppningsvis att förlänga överlevnadstiden för dessa patienter.

epost magnus.essand@klinimm.uu.se
tfn (arb.) 018 – 611 0223

Avd. klinisk immunologi
Rudbecklaboratoriet
Uppsala universitet
751 85 Uppsala

Pristagare 2005
Pär Gerwins

Pär Gerwins är född 1963 i Eskilstuna, tog studenten vid Torsås gymnasium 1982, fick sin läkarutbildning vid Karolinska Institutet och avlade där doktorsexamen i Farmakologi 1993. Efter en post doc i Denver USA 1994-1997 är han nu verksam som forskare vid Institutionen för Genetik och Patolgi, och som läkare på Bild och Funktionsdiagnostiskt Centrum på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

Gerwins beskriver sin forskning så här:
Jag studerar de cellulära och molekylära mekanismer som reglerar blodkärlsnybildning. Nybildning av blodkärl är en förutsättning för normala fysiologiska processer som tillväxt, sårläkning och fortplantning. Dock anses även att ett antal av våra stora folksjukdomar, såsom cancer, reumatoid artrit, retinopatier och blodkärlsmissbildningar, vara beroende av blodkärlsnybildning. Motsatsen, en bristande förmåga att bilda nya blodkärl, kan vara en orsak till bristfällig läkning och organfunktion efter t.ex. hjärtinfarkt och stroke. Ett stort intresse har därför riktats mot möjligheten att reglera kärlnybildning. Vi har utvecklat nya experimentella modeller med vars hjälp vi identifierat nya cellulära och molekylära mekanismer. Vår nya modell för kärlnybildning kan inte bara förklara de begränsade effekter man hittills haft med terapier som syftat till att stimulera eller blockera kärlnybildning, utan också ge nya terapeutiska mål och metoder.

epost Par.Gerwins@genpat.uu.se
Tfn (arb.) 018 – 471 50 35

Inst för genetik och patologi
Rudbecklaboratoriet
Uppsala universitet
751 85 Uppsala

Pristagare 2005
Helena Jernberg Wiklund

Helena Jernberg Wiklund är född 1961 i Borås, studerade vid gymnasier i Sandviken och Karlskoga, blev fil. kand. i molekylärbiologi 1983 vid Uppsala Universitet, och avlade doktorsexamen i medicinsk vetenskap vid Uppsala Universitet 1991 i ämnet patologi. Sedan 1998 är hon docent i experimentell patologi vid Uppsala Universitet.

Jernberg Wiklund beskriver sin forskning så här:
Min forskning har som huvudtema att avslöja de mekanismer och faktorer som reglerar tillväxt och död i multipelt myelom, i syfte att kontrollera denna svåra och f.n. obotliga tumörtyp. Vi har identifierat ett nätverk av signaler för överlevnad vars funktion kan blockeras för att ”korrigera” tumörcellers beteende så att de blir normaliserade vad gäller tillväxt, överlevnad och förmåga att dö. Våra studier visar att ”insulin-like growth factor” receptorer (IGF-IR), samt de intracellulära proteiner (STATs) som medierar interferonsignalen till kärnan, utgör attraktiva mål med stor biologisk och terapeutisk potential i multipelt myelom. En del av forskningen syftar till att med selektiva inhibitorer av speciellt kliniskt intresse interferera med IGF-IR för att reglera tumörexpansion in vitro, och in vivo i en musmodell. Dessa studier visar att vi framgångsrikt kan behandla möss med multipelt myelom med selektiva inhibitorer för IGF-IRs kinasaktivitet. Kartläggningen av de molekylära konsekvenserna av denna behandling ökar också möjligheten att terapeutiskt reglera tumörcellers känslighet för konventionell terapi.

epost Helena.Jernberg_Wiklund@genpat.uu.se
Tfn (arb.) 018 – 611 02 52
Mobil 070 – 893 6158

Inst för genetik och patologi
Rudbecklaboratoriet
Uppsala universitet
751 85 Uppsala


Pristagare 2004
Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet

Priset utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 1 miljon kronor, under tre år. Pristagarna är högst 35 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik.Pristagare år 2004 är Dmitry Kozlov från KTH och Konstatin Zarembo från Uppsala universitet.

Pristagare 2004
Dmitry Kozlov

Dmitry Kozlov är född 1972 i Tomsk, Ryssland. Han tog studenten 1990 i St. Petersburg, blev fil. kand. 1992 vid Lunds universitet och teknologie doktor i matematik vid KTH 1996. Därefter har Kozlov forskat vid Mathematical Science Research Institute, Berkeley, Technische Universitet Berlin, Massachusetts Institute of Technology, Institute for Advanced Study in Princeton, KTH, Bern Universität (där han blev Privat Dozent) samt University of Washington Seattle. Sedan 2002 är Kozlov universitetslektor i matematik och sedan 2003 docent vid KTH. 2003 belönades Kozlov med det svenska matematikersamfundets Wallenbergpris.

Kozlov beskriver sin forskning så här:
Min forskning går ut på att studera olika samband mellan kombinatorik å ena sidan och topologi och geometri å andra sidan. Ideutbytet fungerar i båda riktningar. Ofta uppstår intressanta kombinatoriska strukturer i geometriska situationer, t.ex. när man studerar delrumsarrangemang, rum som består av polynom med vissa egenskaper, eller olika typer av kompaktifieringar. Omvänt kan man ibland använda sig av algebra-topologiska invarianter till att bevisa icke-existens av kombinatoriska strukturer. Här är ett konkret exempel. Ett av de klassiska problemen i kombinatorik är graffärgningsproblemet: hur många färger behöver man till att färga hörnen i en graf så att hörn som är sammanbundna med en kant alltid får olika färger? Det så kallade fyrfärgsproblemet är ett specialfall av detta. I ett av mina senaste projekt har jag studerat vissa topologiska rum som man kan konstruera från graffärgningar. Vi har visat att det finns djupa samband mellan bl a karakteristiska klasser av dessa rum och klassisk grafteori.

epost kozlov@math.kth.se
tfn (arb.) 08-790 6582

Institutionen för matematik
KTH
100 44 Stockholm

Pristagare 2004
Konstantin Zarembo

Konstantin Zarembo är född 1970 i Moskva. Han studerade vid Moscow Institute of Physics and Technology, och blev doktor i fysik och matematik 1997 vid Steklov Mathematical Institute, Moskva. Sedan 2001 är Zarembo forskarassistent vid Institionen för teoretisk fysik, Uppsala universitet.

Zarembo beskriver sin forskning så här:
Det finns åtskilliga skäl att tro att naturens fundamentala växelverkan kan härledas ur en ensam fundamental princip. Det mest framgångsrika förslaget i jakten på en sådan princip är supersträngteorin som hävdar att alla elementarpartiklar är olika excitationer av ett unikt endimensionellt objekt, den fundamentala strängen. Min forskning riktar in sig på att förstå relationen mellan olika typer av fundamental växelverkan. I synnerhet studerar jag relationen mellan de krafter som håller atomkärnorna samman, gravitation och strängteori.

epost Konstantin.Zarembo@teorfys.uu.se
tfn (arb.) 018-471 3243

Institutionen för teoretisk fysik
Uppsala universitet
Box 803
751 08  Uppsala

Göran Gustafssondoktorander vid KTH
Varje år utses en innehavare av den fyraåriga Göran Gustafssondoktorandtjänsten. År 2003 gick tjänsten till Andreas Enblom och 2004 till Magnus Lindblom.

Pristagare 2004
Andreas Enblom

Andreas Enblom är född 1978 i Sígtuna, tog studenten vid Märstagymnasiet 1997 och blev civilingenjör i datateknik vid KTH 2002. Han är nu forskarstuderande i matematik vid KTH.

Enblom beskriver sin forskning så här:
Mitt forskningsområde är matematisk spektralteori för självadjungerade operatorer. Ursprunget till detta område kommer från fysiken där man intresserar sig för olika egenskaper hos kvantmekaniska system, t.ex. energinivåerna för en partikel. Genom att formulera dessa problem i termer av obegränsade, självadjungerade operatorer i Hilbertrum får man en mycket kraftfull matematisk apparat till sitt förfogande, och problemställningarna övergår till välformulerad matematik med en rigorös abstrakt bakgrund. Målet med spektralteorin är att få förståelse för dessa operatorer genom att studera i första hand olika egenskaper hos deras spektrum. Även om de ursprungliga frågeställningarna inom spektralteorin är rent fysikaliska, så är detta numera ett fristående matematiskt forskningsområde med många intressanta problem. Min forskning kommer att handla om att undersöka olika Schrödingeroperatorer och beskriva villkor som säkerställer att operatorernas spektrum har vissa egenskaper.

epost enblom@math.kth.se
tfn (arb.) 08-790 7208

Institutionen för matematik
KTH
100 44  Stockholm

Pristagare 2004
Magnus Lindblom

Magnus Lindblom är född 1977 i Stockholm, tog studenten 1997 vid Fredrika Bremergymnasiet i Haninge och blev civilingenjör i teknisk fysik vid KTH 2004. Han är nu forskarstuderande i röntgenoptik vid KTH.

Lindblom beskriver sin forskning så här:
Det är endast våglängden som skiljer röntgenstrålning från synligt ljus, men den kortare våglängden medför att dess växelverkan med materia är helt annorlunda. En viktig skillnad är att det inte finns något material som bryter röntgenljus, såsom t ex glas bryter synligt ljus. Därför går det inte att använda vanliga linser. I vår grupp har vi byggt ett röntgen­mikroskop och i det sammanhanget är naturligtvis bristen på linser ett problem. Mitt arbete handlar om att gå runt detta problem genom att tillverka diffraktiva optiska komponenter, dvs gitter i olika former, samt att utveckla förståelsen för deras funktion i optiska system.

epost magnus.lindblom@biox.kth.se
tfn (arb.) 08-5537 8729

KTH Fysik
Biomedicinsk fysik och Röntgenfysik
AlbaNova universitetscentrum
106 91  Stockholm


Pristagare 2003
Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet

Priset utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 1 miljon kronor, under tre år. Pristagarna bör vara högst 35 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik. Pristagare år 2003 är Tommy Ohlsson från KTH och Mattias Klintenberg från Uppsala universitet.

Pristagare 2002
Tommy Ohlsson

Tommy Ohlsson är född 1973 i Österhaninge, tog studenten 1992 vid Fredrika Bremergymnasiet i Haninge, blev civilingenjör i teknisk fysik vid KTH 1996 och teknologie doktor vid KTH 2000. Därefter forskade Ohlsson vid Technische Universität München. Sedan 2002 är han bitr. lektor i teoretisk fysik vid KTH.

Ohlsson beskriver sin forskning så här:
Min forskning handlar om neutriner. De är elementarpartiklar som tillhör samma familj av partiklar som t ex elektronen. I motsats till elektronen är neutrinon elektriskt oladdad, och växelverkar oerhört svagt med materia. Neutriner är därför mycket svårfångade, vilket gör det extremt svårt att studera dem experimentellt. Fram till helt nyligen har man trott att neutrinerna var masslösa, i likhet med ljuskvantat fotonen. Nu visar preliminära resultat att neutriner har massa, vilket har stor betydelse för hur man beskriver naturens mest elementära byggstenar. Det är inom detta fält jag arbetar med teoretiska modeller för neutrinons egenskaper.

epost tommy@theophys.kth.se
tfn (arb.) 08-5537 8161

Matematik fysik
Institutionen för fysik KTH
AlbaNova
106 91 Stockholm

Pristagare 2003
Mattias Klintenberg

Mattias Klintenberg är född 1968 i Lund, tog studenten 1988 vid Katedralskolan i Linköping, blev civilingenjör i teknisk fysik vid Uppsala universitet 1994 och teknologie doktor i fasta tillståndets fysik vid Uppsala universitet 1997, där han sedan 2001 är docent.

Klintenberg beskriver sin forskning så här:
I det moderna samhället spelar avancerade material en stor roll. Det kan gälla optiska material för lasrar och biomedicinsk avbildning, magnetiska material för att lagra information, halvledarmaterial för elektronikkretsar och hårda slitstarka material i verktyg. Den del av materialvetenskapen där jag är verksam försöker förstå och optimera materialegenskaper med hjälp av den gren av fysiken som kallas kvantmekanik. Genom matematiska beräkningar på kraftfulla datorer kan jag vara med och utveckla bl a nya detektormaterial som har tillämpningar inom t ex biomedicin. En del av min forskning utförs i samarbete med grupper vid University of California, Berkeley.

epost mattias.klintenberg@fysik.uu.se
tfn (arb.) 018-471 58 63

Fysiska institutionen
Kondenserade materiens teori
Ångströmlaboratoriet
Box 530
751 21 Uppsala

Stöd till medicinsk forskning vid Uppsala universitet
Göran Gustafssons stiftelse stöder medicinsk forskning vid Uppsala universitet, främst genom att under en treårsperiod ge ett väsentligt bidrag till lönen för unga forskare på docentnivå.
Nya mottagare av detta stöd är Kanduri Chandrasekhar, Sandra Kleinau och Jyrki Kukkonen.

Pristagare 2003
Kanduri Chandrasekhar

Kanduri Chandrasekhar är född 1967 i Anantapur, Indien. Han har en doktorsexamen i molekylärbiologi från Banares Hindu University, Vanares, Indien, och är nu forskarassistent vid Uppsala universitet.

Chandrasekhar beskriver sin forskning så här:
I organismers arvsmassa ligger den genetiska informationen lagrad som en sträng av molekyler, ungefär som informationen i en bok kan beskrivas som en sträng av ord. Och i likhet med att två textbitar i boken kan stå långt från varandra men ändå ha ett starkt samband, så kan två delar i den genetiska informationen ha en ömsesidig påverkan trots att de ligger långt från varandra. I min forskning studerar jag sådana effekter på molykylär nivå, i kromosomer hos mus och människa.

epost kanduri.chandrasekhar@ebc.uu.se
tfn (arb.) 018-471 26 09 eller 018-471 26 57

Institutionen för evolutionsbiologi
Uppsala universitet
Norrbyvägen 18 A
752 36 Uppsala

Pristagare 2003
Sandra Kleinau

Sandra Kleinau är född 1961 i Uppsala, studerade vid gymnasier i Uppsala och Stockholm, avlade biomedicinsk grundexamen vid Uppsala universitet 1989, blev 1993 doktor där i klinisk immunologi. Sedan 1999 är hon docent i experimentell patologi vid Uppsala universitet.

Kleinau beskriver sin forskning så här:
Min forskning är inriktad på att förstå de molekylära mekanismer som orsakar kronisk ledgångsreumatism, s k reumatoid artrit. Det är välkänt att antikroppar riktade mot kroppsegna ämnen förekommer hos patienter med reumatoid artrit, men man har inte vetat hur antikropparna kan ge upphov till sjukdomen. Mina undersökningar har visat att en ledinflammation kan uppstå då antikroppar binder till ledbrosk och sedan aktiverar inflammatoriska celler via antikroppsreceptorer. Denna kunskap kan leda till en ny behandling av ledgångsreumatism.

epost sandra.kleinau@genpat.uu.se
tfn (arb.) 018-611 38 36

Institutionen för genetik och patologi
Rubecklaboratoriet
751 85 Uppsala

Pristagare 2003
Jyrki Kukkonen

Jyrki Kukkonen är född 1967 i Åbo, Finland, blev fil kand i biokemi 1993 och fil dr 1997 vid Åbo Akademi, och arbetade därefter som forskarassistent vid Uppsala universitet, där han 2000 blev docent i fysiologi.

Kukkonen beskriver sin forskning så här:
Orexiner är substanser som nyligen upptäckts i hjärnan och i perifera nervsystemet. De spelar en central roll i regleringen av vakenhet och sömnmönster, och reglerar matintag och påverkan av stress. Min forskning syftar till att bättre förstå de processer på cellnivå som styrs av orexiner. Jag har kunnat fastslå att orexinreceptorer aktiverar ett tidigare okänt signalsystem i celler. Nästa steg är att reda ut den molekylära bakgrunden för orexinframkallade signaler. Dessa studier utnyttjar även matematiska modeller.

epost jyrki.kukkonen@fysiologi.uu.se
tfn (arb.) 018-471 41 71

Institutionen för neurovetenskap, Fysiologi
Biomedicinskt centrum
Box 572
751 23 Uppsala

Gustafssondoktorander vid KTH
Varje år utses en innehavare av den fyraåriga Göran Gustafssondoktorandtjänsten. År 2002 gick tjänsten till Sara Bergkvist.

Pristagare 2003
Sara Bergkvist

Sara Bergkvist är född 1977 i Västervik, tog studenten vid Södertornskolan, Oskarshamn, 1996, och blev civilingenjör i teknisk fysik vid Lunds tekniska högskola 2001. Hon är nu forskarstuderande i kondenserade materiens teori vid KTH.

Bergkvist beskriver sin forskning så här:
Materiavetenskap är ett av fysikens största områden. Där arbetar jag med teoretiska modeller för att förstå fenomen i komplicerade system när ett stort antal partiklar, t ex elektroner, växelverkar med varandra. Egenskaperna hos sådana system beror av så många parametrar att det inte går att ge en exakt beskrivning. Istället gör jag stora numeriska simuleringar, vilket inte bara kräver mycket kraftfulla datorer utan också att jag utvecklar nya beräkningsmetoder som minimerar den oundvikliga statistiska osäkerheten i resultaten.

epost sara@theophys.kth.se
tfn (arb.) 08-5537 8390

Kondenserade materiens teori
Institutionen för fysik KTH
AlbaNova
106 91 Stockholm


Pristagare 2002

Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet
Priset utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 1 miljon kronor, under tre år. Pristagarna bör vara högst 35 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik. Pristagare år 2002 är Oscar Tjernberg från KTH och Håkan Rensmo från Uppsala universitet.

Pristagare 2002
Oscar Tjernberg

Oscar Tjernberg är född 1967 i Örnsköldsvik, tog studenten vid Nolaskolan i Örnsköldsvik, 1987, blev civilingenjör i teknisk fysik vid Kungliga tekniska högskolan 1992, och teknologie doktor vid KTH 1997 inom området materialfysik.

Tjernberg beskriver sin forskning så här:
Min forskning syftar till att förstå varför material har vissa egenskaper, t ex att de är isolatorer, magneter eller supraledare. I slutet av 1980-talet upptäcktes nya supraledare, dvs material som leder ström helt utan motstånd. Supraledande material, t ex aluminium och bly, har varit kända sedan början av 1900-talet, men de nya materialen förblev supraledande vid mycket högre temperaturer. Det visade sig också snabbt att orsaken till supraledning i de nya materialen inte kunde vara samma som i de tidigare kända fallen. I material som bly eller aluminium orsakas supraledningen av att elektronerna i materialen kopplar ihop sig två och två med hjälp av atomernas vibrationer i materialet. I de nya materialen är elektronernas inverkan på varandra mycket mer komplicerad. Den djupare orsaken till supraledningen är ännu höljd i dunkel. Den forskning jag och mina kollegor bedriver syftar till att förstå hur elektronerna uppför sig i de nya materialen, och vad det är som orsakar supraledningen. Vårt arbete har bland annat visat hur de ”partiklar” som är verksamma i supraledningen är uppbyggda.

epost oscar@kth.se
tfn (arb.) 08-790 4158

Material- och halvledarfysik
IMIT
KTH Electrum 229
164 40 Kista

Pristagare 2002
Håkan Rensmo

Håkan Rensmo är född 1968 i Nyköping, tog studenten vid Alléskolan i Hallsberg 1987, filosofie kandidatexamen på fysik-kemilinjen vid Uppsala universitet 1992, och blev filosofie doktor i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet 1998.

Rensmo beskriver sin forskning så här:
Nanovetenskap behandlar material som har unika egenskaper på grund av sin karakteristiska dimension (storlek). Hos fasta nanomaterial kan egenskaperna finjusteras genom att man varierar storleken. Supramolekylär kemi inriktar sig mot system bestående av molekylära komponenter som är länkade till varandra på ett sådant sätt, att individuella egenskaper behålls samtidigt som en ny funktion erhålls. Min forskning bedrivs i gränslandet mellan nanovetenskap och supramolekylär kemi (heterosupramolekylär kemi/fysik). I arbetet utforskas de potentiella fördelarna hos molekylärt ytmodifierade nanostrukturerade fasta material inom områden som informationsteknologi och energiproduktion. Som exempel på min forskning kan nämnas solceller uppbyggda av nanoporösa filmer med färgämnesmolekyler på ytan, som är i kontakt med t ex en vätska eller en ledande polymer. Solenergin överförs i färgämnesmolekyler till energirika elektroner, som omfördelas via nanostrukturen och sedan genererar en elektrisk ström. För att en sådan solcell skall fungera effektivt är det viktigt att de olika komponenterna anpassas till varandra både energetiskt och geometriskt. Olika materialkombinationer kan undersökas med hjälp av avancerad elektronspektroskopi, som jag varit med om att utveckla för tillämpning på sådana system. Information från dessa mätningar används nu av oss och andra för att skapa nya generationer av nanostrukturerade material som gör omvandlingsprocessen i t ex solceller effektivare.

epost Hakan.Rensmo@fysik.uu.se
tfn (arb.) 018-471 3547

Fysiska Institutionen
Box 530
751 21 Uppsala

Gustafssonprisen 2001 gick till Stanislav Smirnov, KTH och Olof Karis, Uppsala universitet.
De får fortsatt stöd 2002.

Pristagare 2002
Stanislav Smirnov

Stanislav Smirnov är född 1970 i St. Petersburg, tog en M.Sc. i matematik vid St. Petersburg State University 1992, och en doktorsexamen i matematik vid California Institute of Technology. Sedan 2001 är Smirnov professor i matematik vid KTH.

Forskningsområde:
Smirnovs forskning är inriktad på harmonisk och komplex analys, dynamiska system, sannolikhetsteori och tillämpningen av dessa teorier inom t.ex. statistik mekanik, perkolationsteori och konform fältteori. Hans arbeten, i synnerhet de resultat han under det senaste året nått inom perkolationsteori och konform fältteori, har väckt mycket stor internationell uppmärksamhet. Smirnov har nämligen kunnat bevisa den av fysiker förutspådda s.k. konforma invariansen, liksom existensen av skalningsgränsvärden. För första gången finns nu också en länk mellan konform fältteori och klassisk analys.

e-post stas@math.kth.se
tfn (arb.) 08-790 6688

Institutionen för matematik
Kungl tekniska högskolan
100 44 Stockholm

 

Pristagare 2002
Olof Karis

Olof Karis är född 1965 i Falun, tog studenten vid Katedralskolan i Uppsala 1985, avlade grundexamen i fysik och kemi vid Uppsala universitet 1991, doktorsexamen i Uppsala 1991 inom området experimentell fysik, och blev 2001 docent i fysik vid Uppsala universitet.

Karis beskriver sin forskning så här:
Jag studerar magnetiska material med hjälp av synkrotronljus, en form av ljus som produceras i elektronacceleratorer. Det är då möjligt att studera magnetismen i ett material atom för atom. Sådan information ger en bättre förståelse av hur olika material skall kombineras, för att de skall få önskvärda magnetiska egenskaper. Denna kunskap blir allt viktigare eftersom man i ökande grad utnyttjar miniatyrisering för till exempel magnetiska minnen i datorer. I min forskning har jag bl a studerat hur material, som tvingats anta strukturer som ej förekommer naturligt, uppvisar förstärkt magnetism.

epost olof.karis@fysik.uu.se
tfn (arb.) 018-471 3614

Fysiska institutionen
Box 530
751 21 Uppsala

Stöd till medicinsk forskning vid Uppsala universitet
Göran Gustafssons stiftelse stöder medicinsk forskning vid Uppsala universitet, främst genom att under en treårsperiod ge ett väsentligt bidrag till lönen för unga forskare på docentnivå.
Nya mottagare av detta stöd 2002 är Fredrik Rorsman och Fredrik Öberg. Forskare som får fortsatt stöd 2002 är Peter Bergsten, Nils-Erik Heldin, Elena Jazin och Gunnar Nilsson.

Pristagare 2002
Fredrik Rorsman

Fredrik Rorsman är född i Lund 1960, fick sin läkarutbildning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, avlade doktorsexamen i patologi vid Uppsala universitet 1991 och blev docent vid Uppsala universitet 1998 i experimentell medicin.

Rorsman beskriver sin forskning så här:
Min forskning syftar till att förstå varför kroppens immunförsvar vänder sig mot kroppsegna strukturer, autoantigen, vid autoimmuna sjukdomar. Forskningen har bl. a. lett till identifiering av flera sådana autoantigen, t. ex. i lever, tarm, könskörtlar, hud, hårfolliklar och binjurar, vid den ovanliga sjukdomen autoimmunt polyendockrint syndrom typ I. Även de inflammatoiska tarmsjukdomarna ulcerös colit, Mb Crohn och olika former av kärlinflammation (vaskulit) har studerats. Med denna kunskap öppnas möjligheter att i bl. a. djurmodeller närmare studera hur den autoimmuna reaktionen uppstår och hur denna kan förhindras. Några av de identifierade autoantigenen förekommer även vid andra vanligare sjukdomar och används i diagnostiskt syfte.

epost fredrik.rorsman@medsci.uu.se
tfn (arb) 018- 611 5838

Inst. för medicinska vetenskaper
Akademiska sjukhuset
751 85 Uppsala

Pristagare 2002
Fredrik Öberg

Fredrik Öberg är född 1965 i Uppsala, tog studenten 1983 vid Lundellska skolan i Uppsala, blev fil. kand. i molekylärbiologi 1987 vid Uppsala universitet, doktor i medicinsk vetenskap vid Upsala universitet 1992 i ämnet patologi, och docent i experimentell patologi vid Uppsala universitet 2001.

Öberg beskriver sin forskning så här:
Min forskning syftar till identifiera och klarlägga funktionen hos defekta signalproteiner i leukemiceller för att sedan använda dessa som mål för en ny och bättre behandling. Jag har bl.a. funnit att ett nätverk av signalproteiner, s.k. transkriptionsfaktorer inom STAT och IRF  genfamiljerna som binder till DNA och reglerar uttrycket av andra gener, spelar en viktig roll för utmognaden (differentieringen) hos leukemiceller. Genom att med molekylärbiologiska metoder förändra dessa gener har jag identifierat specifika funktioner vars defekter leder till en blockering av differentieringen hos myeloida leukemiceller. Vidare har jag funnit att en viss typ av B-cellsleukemi, multipelt myelom, saknar uttryck av en medlem i IRF genfamiljen som kan ha betydelse för tumörens malignitet. Förhoppningen är att ökad kunskap om funktionen hos detta nätverk av signalproteiner ska ge nya möjligheten att terapeutiskt stimulera omogna leukemiska blaster till terminal differentiering, hämma cancercellernas celldelning eller öka deras känslighet för celldöd, t.ex. i kombination med konventionell cytostatika behandling.

epost Fredrik.Oberg@genpat.uu.se
tfn (arb.) 018-611 0250

Inst. för genetik och patologi
Rudbecklaboratoriet
Uppsala universitet
751 85 Uppsala

Pristagare 2002
Peter Bergsten

Peter Bergsten är född 1959 i Uppsala, gick i gymnasium i Katrineholm och studerade i USA 1978-79, avlade medicine kandidatexamen vid Uppsala universitet 1982, blev medicine doktor i medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet 1987, var postdoktor vid NIH, USA 1989-90, genomgick medicinsk klinisk utbildning vid Akademiska Sjukhuset, Uppsala universitet 1991-92, var forskarassistent vid Uppsala universitet 1993-96, och är sedan 1997 forskare vid Uppsala universitet.

Bergsten beskriver sin forskning så här:
Vår forskning syftar till att förstå orsaker till varför människor med åldersdiabetes frisätter otillräckliga mängder med insulin i samband med måltid. Sådana orsaker söker vi genom att identifiera proteiner med förändrade (ökade eller minskade) mängder i insulinproducerande celler från diabetiska individer. Våra undersökningar har lett till att proteiner med betydelse för cellernas ämnesomsättning har identifierats. Proteinernas betydelse för oförmågan att på ett adekvat sätt frisätta insulin studeras i insulinproducerande celler från friska och diabetiska individer. Otillräckliga insulinmängder i samband med måltid förorsakar kraftigt förhöjda blodsockervärden, som bidrar till förändringar i blodkärlen och kan ge upphov till blindhet, nerv- och njurskador. Det är därför av stor betydelse att finna orsaker till den bristfälliga frisättningen av insulin för att normalisera densamma och förhindra de allvarliga senkomplikationerna.

epost Peter.Bergsten@medcellbiol.uu.se
tfn (arb.) 018-471 4923

Inst. för medicinsk cellbiologi
Biomedicinskt centrum
Box 571
751 23 Uppsala

Pristagare 2002
Nils-Erik Heldin

Nils-Erik Heldin är född 1957 i Härnösand, tog studenten vid Ångströmskolan i Härnösand 1976, avlade apotekarexamen vid Uppsala universitet 1982 och doktorsexamen i medicinsk vetenskap vid UU 1988 i ämnet patologi, samt blev docent i experimentell patologi vid Uppsala universitet 1993.

Heldin beskriver sin forskning så här:
Min forskning syftar till att klarlägga mekanismer för reglering av tillväxt och funktion av sköldkörteln, samt att även studera orsaker till uppkomst av cancer i detta organ. Studierna har särskilt fokuserats på faktorer tillhörande transforming growth factor-beta (TGF-beta) familjen och dess signalsystem. Vi har bl. a. funnit att dessa faktorer är viktiga i regleringen av tillväxt, funktion och differentiering av normala celler i sköldkörteln, samt att tumörcellers maligna egenskaper förstärks. En del av forskningen syftar till att ta fram alternativa behandlingsmetoder för den mest svårbehandlade cancerformen men även för andra tumörformer. I dessa studier undersöker vi möjligheten att få tumörcellerna att begå ”självmord” via apoptos, samt studerar om man genom att påverka bindväven i den solida tumören kan åstadkomma en effektivare behandling.

epost nils-erik.heldin@genpat.uu.se
tfn (arb.) 018 – 611 02 51

Institutionen för genetik och patologi, UU
Rudbecklaboratoriet
751 85 Uppsala

Pristagare 2002
Gunnar Nilsson

Gunnar Nilsson är född 1958 i Linköping, uppvuxen i Åtvidaberg, tog studenten i Norrköping 1978, fil. kand. i biologi vid Uppsala universitet 1984, doktorsexamen i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet 1989 och blev docent i experimentell patologi vid Uppsala universitet 1994. Nilsson har varit gästforskare vid Medical College of Virginia, Richmond, VA, USA mellan 1990-92 och vid National Institutes of Health, Bethesda, MD, USA mellan 1994-96.

Nilsson beskriver sin forskning så här:
I min forskning studeras en speciell inflammatorisk cell, mastcellen. Denna cell är främst känd för allmänheten för att orsaka symtomen vid allergi. Mastcellen är dock viktig vid flera olika processer i kroppen, t ex olika typer av inflammationer, försvar mot bakterier, tumörutveckling mm. I forskningen som jag bedriver studerar vi bland annat hur mastcellerna kan vandra i kroppen och hur de överlever. Vi har identifierat en gen i dessa celler som är av stor betydelse för mastcellers överlevnad vid allergi, och vi studerar nu om denna gen kan användas för utvecklandet av en ny typ av läkemedel vid allergi.

epost Gunnar.Nilsson@genpat.uu.se
tfn (arb.) 018-611 3876

Inst. för genetik och patologi
Rudbecklaboratoriet
Uppsala universitet
751 85 Uppsala

Gustafssondoktorander vid KTH
Vid KTH utses varje år en innehavare av den fyraåriga Göran Gustafssondoktorandtjänsten. År 2001 gick tjänsten till Marios Nikolau. De tidigare Göran Gustafssondoktoranderna Samuel Rydh, Marica Sjödin och Anna Thaning fortsätter sina tjänster 2002.

Pristagare 2002
Marios Nikolaou

Marios Nikolaou är född 1976 i Stockholm, tog studenten vid Norra Real, Stockholm, 1995, och blev civilingenjör i teknisk fysik vid KTH 2000. Han är nu forskarstuderande i kondenserade materiens teori vid KTH.

Nikolaou beskriver sin forskning så här:
Syftet med min forskning är att ge en ökad teoretisk förståelse för experimentella observationer av komplicerade fysikaliska fenomen som uppträder i samband med bland annat sk högtemperatursupraledare. Forskningen innebär att utveckla teoretiska modeller för olika fysikaliska system. Dessa modeller analyseras sedan med hjälp av numeriska datorsimuleringar. Hittills har jag exempelvis arbetat med att bestämma den elektriska ledningsförmågan för mycket tunna oordnade supraledande filmer på ett sätt som tidigare inte prövats. Denna effektiviserade metod kan ge oss vissa svar rörande problem som varit föremål för debatt under det senaste årtiondet.

Epost marios@theophys.kth.se
tfn (arb.) 08 – 5537 8390

Kondenserade materiens teori
KTH-SCFAB
106 91 Stockholm

 

Pristagare 2002
Samuel Rydh

Samuel Rydh är född 1976 i Uppsala, tog studenten vid Karlbergsgymnasiet i Åmål 1995, och blev civilingenjör i teknisk fysik vid KTH 1999. Han är nu forskarstuderande i matematisk fysik vid KTH.

Rydh beskriver sin forskning så här:
Min forskning syftar till att nå en ökad förståelse av icke-kommutativa kvantfältmodeller. I synnerhet är jag intresserad av olika topologiska egenskaper som exempelvis anomalier och Schwingertermer. Bland resultaten jag hittills nått kan nämnas en generalisead lokalitetsprincip för icke-kommutativa cocykler.

epost samuel@theophys.kth.se
tfn (arb.) 08-5537 8174

Matematisk fysik
KTH-SCFAB
106 91 Stockholm

Pristagare 2002
Marica Sjödin

Marica Sjödin är född 1977 i Tumba, tog studenten vid Fredrika Bremergymnasiet i Haninge 1996, blev civilingenjör i teknisk fysik vid KTH 2001. Hon är nu forskarstuderande i fysik vid KTH.

Sjödin beskriver sin forskning så här:
Mitt projekt handlar om Resonance Enhanced Multiphoton Ionisation (REMPI) spectroscopy, där man använder flera korta, intensiva laserpulser för att studera små molekyler i gasfas, som t.ex. syre (O2) och koldioxid (CO2). Med laserpulserna kan man nå höga energitillstånd i molekylerna och undersöka tillstånd som är svåra att undersöka med traditionella metoder. Efter undersökningarna av syre och koldioxid kommer mer komplicerade molekyler att undersökas, som jodklorid och metanföreningar. Många av molekylerna som skall studeras är av miljöfysikaliskt intresse. Jag samarbetar nära med Department of Chemistry, Edinburgh university, i ett projekt som handlar om s.k. laserfaciliteter, som är under uppbyggnad vid KTH.

epost sjodin@atom.kth.se
tfn (arb.) 08- 5537 8104 (sekr.)

Atom- och molekylfysik
KTH-SCFAB
106 91 Stockholm

Pristagare 2002
Anna Thaning

Anna Thaning är född 1976 i Stockholm, tog studenten 1995 vid Östra Gymnasieskolan i Umeå, blev civilingenjör i teknisk fysik vid Umeå universitet 2000. Hon är nu forskarstuderande i fysik, med inriktning mot optik, vid KTH.

Thaning beskriver sin forskning så här:
Min forskning handlar om ljusets egenskaper. Ljus från en laser är mycket välordnat (koherent), medan ljus från solen eller en glödlampa saknar ordning (är inkoherent). Ljus från t ex en laserdiod ligger mitt emellan – det är halvordnat (partiellt koherent). Hur laserljus beter sig är välkänt, och man vet hur man ska utforma linser och andra optiska element, men för ljuset från en laserdiod saknas den kunskapen. Min forskning syftar till att utforma optiska element för sådant ”halvordnat” ljus.

epost at@imit.kth.se
tfn (arb.) 08 – 790 4193

KTH-IMIT, avdelning optik
Elektrum 229
164 40 Kista