Entreprenören och affärsmannen Göran Gustafsson (1919-2003) skapade en förmögenhet från två tomma händer, främst genom fastighetsaffärer.
Dels för att ge tillbaka till samhället, dels för att utveckla förutsättningar för människan att förbättra sin omgivning skapade han två större forskningsstiftelser. Dessa har bidragit stort till att utveckla svensk grundforskning, vidga forskningsfälten och stödja unga forskare.
Men vem var han?
Göran Ivan Amandus Gustafsson föddes 1919 i den lilla byn Mukkavaara, fem mil utanför Gällivare. Hans far Nils Fredrik Gustafsson arbetade som fjärdingsman, modern Agneta Gustafsson hade kor, tillverkade smör för försäljning samt bedrev skogsbruk. Som ett av 14 syskon växte han upp med samer och renskötare inpå husknuten. Fadern stod för de jämna inkomsterna, modern för uppfinningsrikedomen och entreprenörskapet. Han har sagt att den fenomenala modern alltid fick fram mat till barnen. Man svalt aldrig, men fest var det de gånger det bjöds ansjovis.
Efter genomgången sexårig folkskola i Palohournas började Göran Gustafsson som skogs- och vägarbetare. Redan som 12-åring slet Göran i skogen med yxa, timmersvans och barkspade. Han har själv ofta berättat hur han vid samma ålder började bygga sitt imperium med ett banklån på 274 kronor som hans mor gick i borgen för. För pengarna köpte han björk på rot som han själv sågade upp och sålde.
Han tog anställning vid Statens Järnvägar, SJ, i Gällivare som lokbiträde och jobbade där under ert antal år. Då befordringsgången var dålig, lämnade han järnvägen efter fem år och började under 1940-talet åter syssla med affärsverksamhet, bland annat skog, sågning och impregnering av virke. Inkomsterna investerade han i sågverk och affärslokaler. Genom skobutiken i Gällivare kom Malmfältets stora entreprenör i folkmun att heta Sko-Göran. Affärerna gick lysande, han öppnade en butik till. Snart hade han inte bara en rad butiker, utan ägde också fastigheterna där hans skoaffärer huserade. Därefter började han köpa in och bygga hela köpcentrum, och med tiden blev ortens största fastighetsägare. Under 1960-talet fortsatte han med centrumexploatering i Kiruna, Boden och Piteå, främst varuhus nyttjade av TempoÅhléns.
Han sålde fastigheterna i Norrbotten under 1970-talet. Han flyttade till Stockholm, köpte och rustade fastigheter i Stockholm och Uppsala. Nyskild och med vårdnaden om flera småbarn fortsatte han sin verksamhet, ibland med en treåring som satt med på sammanträdena.
När fastighetsmarknaden nådde toppnoteringar 1989 sålde han sina Stockholmsfastigheter till LO för hundratals miljoner kronor. År 1991 köpte hans företag Göran Gustafsson Kapital AB Sveriges största auktionsfirma, Bukowskis och drev detta under en period. Han köpte även Kägleholms Säteri, beläget nära Örebro, som han som sidoprojekt rustade upp med målsättningen att vara ett så biodynamiskt jordbruk som möjligt.
Trots flytten till Stockholm och säteriet i Närke fanns hela tiden hans själ i den norrbottniska fjällvärlden. Med eget litet propellerplan flög han ofta upp till fjällstugan eller till renslakten för att fiska, jaga, äta souvas och umgås med sina vänner samerna. Ett samiskt ordspråk blev hans ledstjärna i livet Du skall färdas i naturen så att det inte syns att du har varit där.
Trots sin rikedom fanns en medvetenhet som präglade hans eget leverne: Man må förvalta sitt pund väl, inte slösa i onödan. Han har sagt i intervjuer att det ankommer på den enskilda människan att ta ansvar för sin omgivning, tänk efter först om du inte kan laga skorna, istället för att slänga dem.
I ur och skur cyklade han dagligen den dryga milen mellan hemmet i Djursholm och sitt arbete. På vintern, innan cykelbanorna hunnits plogas, plockade han fram skidorna. Till sport- och naturintresset ingick såväl uppfödning av jakthundar som hållning av hästar.
År 1986 och 1989 skapade han två större forskningsstiftelser för grundforskning. (Läs mer om tillkomsten av dem under fliken Göran Gustafssons vision).
Han skapade även en tredje mindre stiftelse, Göran Gustafssons stiftelse för natur och miljö i Lappland där syftet är att stödja forskning inom dessa områden som låg donatorn varmt om hjärtat. Men han tänkte inte bara på donationer för vetenskapliga ändamål. Gällivare sportklubb fick till exempel ta emot en donation på en miljon kronor år 1987.