Åsa Johansson, Medicin, UU

Pristagare 2013
Åsa Johansson

Åsa Johansson är född och uppvuxen i Malmö. Hon flyttade till Uppsala 1995, där hon läste civilingenjörsprogrammet i Molekylär bioteknik och disputerade i Medicinsk genetik 2006. Åsa Johansson har tillbringat två år som postdoc i ett samarbetsprojekt mellan Texas Biomedical Research Institute (tidigare Southwest Foundation for Biomedical Research), San Antonio, Texas och Norwegian University of Science and Technology (NTNU), Trondheim, Norge. Hon fortsatte därefter som postdoc vid Uppsala universitet. Sedan 2010 är hon anställd som bioinformatiker/forskare vid Uppsala Clinical Research Center (UCR) och har även en deltidstjänst som forskare vid institutionen för Immunologi, Genetik och Patologi, Uppsala universitet.

Åsa Johansson beskriver sin forskning så här: Att våra arvsanlag påverkar vår hälsa och risken för sjukdom har varit känt sedan länge. De senaste åren har jag varit med och bidragit till att identifiera hundratals gener som påverkar risken för olika folksjukdomar. Bara en bråkdel av våra arvsanlag består av gener, medan den största delen består av element som bestämmer om en gen ska vara aktiv, d.v.s. slås av eller på. Olika organ i kroppen har olika funktionen där olika gener är av- och påslagna. Denna reglering, som kallas epigenetik, påverkas av vår miljö. Om vi utsätts för gifter, näringsbrist eller svält ändras aktiviteten av våra gener, en förändring som kan bli permanent och även föras vidare till våra barn. Vi vet också att epigenetiska förändringar kan påverka risken för många folksjukdomar, så som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Med stödet från Göran Gustafssons stiftelse kommer jag att studera hur förändringar av epigenetiska faktorerna påverkar vår hälsa och risk för sjukdomar. Jag kommer att undersöka hur vår vardagsmiljö och diet påverkar genregleringen, samt mäta till vilken grad den epigenetiska regleringen ärvs av kommande generationer. Resultaten från min forskning kommer att bidra till en bättre förståelse för hur vi redan som unga kan påverka vår sjukdomsbild som äldre. Mediciner som påverkar epigenetisk reglering har visat sig vara lovande för behandling av bland annat cancer. I slutändan hoppas jag att min forskning kan bidra till tidig riskprediktion och bättre mediciner för många av våra folksjukdomar.

Erik Johansson, Teknisk fysik, UU

Pristagare 2013
Erik Johansson

Erik Johansson är född i Lidköping 1977, avladestudentexamen vid De la Gardiegymnasiet 1996, blev civilingenjör i teknisk fysik vid Chalmers 2001 och teknologie doktor i fysik vid Uppsala universitet 2006. Efter doktorsexamen tillbringade han två år som postdoktor vid Lunds universitet. Sedan 2010 är han forskarassistent i fysikalisk kemi på Uppsala Universitet.

Johansson beskriver sin forskning så här:
Min forskning handlar om att utveckla och förstå nya effektiva och billiga solcellsmaterial. Solcellsmaterialen jag har studerat har varit nanostrukturerade och de flesta är baserade på partiklar i nanometerstorlek. Anledningen till att solcellsmaterialen är nanostrukturerade är att de då får en väldigt stor inre kontaktyta där ljus kan omvandlas till elektricitet. Dessa material är också ofta billiga att tillverka och processen för tillverkning av solceller kan göras billig, vilket är viktigt för att solcellerna ska kunna konkurrera med kolkraft och kärnkraft. Jag har använt olika avancerade mätmetoder baserade på t.ex. röntgenstrålning eller laserljus för att förstå hur solcellerna fungerar. Med röntgenstrålning mätte vi exempelvis hur molekylerna i solcellerna är geometriskt placerade på ytan av nanopartiklar och hur molekylernas elektronnivåer förhåller sig till varandra.

Detta kunde sedan användas för att förstå varför en solcell baserad på en viss molekyl var bättre än en solcell baserad på en annan molekyl, och hur man kan göra för att ytterligare förbättra solcellen. Processen för hur fotoner (ljuspartiklar) omvandlas till laddningar kunde vi följa med olika spektroskopier baserade på synligt ljus. Vi kan med de olika mätmetoderna därmed förstå sambandet mellan den geometriska strukturen i solcellen och de olika stegen i energiomvandlingsprocessen, och slutligen solcellens effektivitet. Nyligen har vi gjort intressanta upptäckter om hur vi kan förbättra delar av solcellen och även hittat nya material som har mycket lovande solcellseffektivitet. Stödet från Göran Gustafssons stiftelse kommer därför vara till stor hjälp för att undersöka dessa nya material ytterligare och nå fram till effektiva och billiga solceller.

Olof Idevall-Hagren, Medicin, UU

Pristagare 2014
Olof Idevall-Hagren

Olof Idevall-Hagren föddes i Upplands Väsby 1980 och avlade studentexamen vid Vilunda gymnasium 1999. Han studerade sedan vid Uppsala Universitet och tog en magisterexamen i medicin 2005 Efter disputation vid samma universitet 2010 tillbringade han drygt två år vid Yale University finansierad av Vetenskapsrådet. Sedan 2013 är han anställd som forskare vid institutionen för medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet.

Idevall-Hagren beskriver sin forskning så här:

Min forskning syftar till att förstå de molekylära mekanismer som styr funktionen hos de insulinfrisättande beta-cellerna i bukspottkörteln och hur dessa mekanismer förändras vid diabetes. Särskilt studerar jag en cellulär struktur som kallas det endoplasmatiska nätverket. Där produceras bl.a. insulin, vilket sedan packas in i sekretionskorn och transporteras till cellens yta där hormonet frisätts till intilliggande blodkärl som svar på förhöjda blodsockernivåer. När denna frisättning störs eller då insulinkänsligheten i kroppens organ minskar, kompenseras det genom att insulinproduktionen ökar. Detta leder till överbelastning av det endoplasmatiska nätverket och kan, om det får fortgå, resultera i störd cellfunktion och celldöd. Mycket tyder på att detta är en kritisk händelse i uppkomsten av diabetes. Interventioner som motverkar dessa skadliga mekanismer skulle därför kunna fördröja eller t.o.m. förhindra sjukdomens utbrott.

Jag är särskilt intresserad av hur informationsflödet inuti beta-cellerna går till, t.ex. hur en störning i det endoplasmatiska nätverket kan påverka processer i andra delar av cellen så som frisättning av insulin. Genom att känna till informationsflödet kan jag förhoppningsvis isolera de skadliga mekanismerna utan att påverka cellernas normala funktion. Tack vare stöd från Göran Gustafssons Stiftelse har jag nu möjlighet att studera dessa mekanismer med målet att hitta nya vägar att förhindra uppkomst av diabetes.

Annica Black-Schaffer, Teknisk fysik, UU

Pristagare 2014
Annica Black-Schaffer

Annica Black-Schaffer är född 1978 i Norrköping, växte upp där och i Söderköping, avlade studentexamen vid Ebersteinska skolan 1997 och blev civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik vid Linköpings universitet 2002. Därefter fortsatte hon med forskarstudier vid Stanford University i Kalifornien där hon disputerade i kondenserade materiens teori 2009. Efter doktorsexamen tillbringade hon 1,5 år som postdoktor vid Nordiska institutet för teoretisk fysik, Nordita, i Stockholm innan hon fick en forskarassistenttjänst finansierad av Vetenskapsrådet vid Uppsala universitet. Sedan hösten 2013 är hon biträdande lektor samt docent vid avdelningen för materialteori, Uppsala universitet.

Black-Schaffer beskriver sin forskning så här:

Jag är teoretiker inom kondenserade materiens fysik. Min forskning rör framförallt material där elektronerna växelverkar så starkt med varandra att vi inte längre kan beskriva dem som fria elektroner. Framförallt är jag intresserad av supraledning där elektronerna, som i vanliga fall repellerar varandra på grund av deras elektriska laddning, istället dras till varandra och bildar elektronpar. Jag har arbetat med supraledning i flera olika material, bland annat grafen och kupratoxider, men mitt största intresse just nu rör så kallade topologiska supraledare.

Dessa nyligen upptäckta supraledare har ofta kvasipartiklar som beter sig som Majoranafermioner på ytor, i supraledande virvlar och i andra defekter. Majoranafermioner är väldigt originella; man kan approximativt säga att en Majoranafermion är en halv elektron, eller mer korrekt uttryckt, i ett material med Majoranafermioner har man lyckats splittra upp en elektrons vågfunktion i två rumsligt helt separata delar. Denna icke-lokala natur hos två Majoranafermioner är givetvis mycket fascinerande i sig själv men kan dessutom användas för att konstruera robusta kvantdatorer.  Med stödet från Göran Gustafssons stiftelse kommer jag kunna fördjupa mitt arbete på topologiska supraledare och Majoranafermioner. Målet är att upptäcka nya och experimentellt gångbara topologiska supraledare med Majoranafermioner och att bestämma egenskaperna hos Majoranafermionerna samt de nödvändiga fysikaliska villkoren för att kunna genomföra robusta kvantberäkningar.

Mattias Blennow, Teknisk fysik, KTH

Pristagare 2014
Mattias Blennow

Mattias Blennow är född i Stockholm 1980 och avlade studentexamen vid Blackebergs gymnasium 1999. Efter detta studerade han till civilingenjör i teknisk fysik vid KTH, där han disputerade i teoretisk fysik år 2007. Efter totalt fyra och ett halvt år som postdoktor vid olika Max-Planck-institut i Tyskland återvände han till KTH som biträdande lektor hösten 2012.

Blennow beskriver sin forskning så här:

Partikelfysikens standardmodell beskriver naturens minsta beståndsdelar och har visat sig mycket pålitlig. Upptäckten av higgspartikeln vid LHC 2012 är bara det senaste i en lång rad av tester som den har klarat av med bravur. Vi har idag enbart några få indikationer på att standardmodellen kanske inte är hela sanningen. Min forskning riktar in sig på två av dessa: neutrinooscillationer samt förekomsten av mörk materia.

Neutriner är en typ av partiklar som är nära besläktade med elektroner, med skillnaden att de är elektriskt neutrala och mycket lätta. Man känner till tre olika typer av neutriner. De har en egenskap som gör att de kan byta mellan dessa skepnader, så kallade neutrinooscillationer. Dessa kräver att neutriner har massa, vilket inte kan förklaras inom standardmodellen.

Det har visat sig att 5/6 av all materia i universum inte består av samma sorts materia vi är vana vid från det dagliga livet och växelverkar ytterst svagt med denna. Denna okända materia kallas mörk materia då den inte påverkas av eller sänder ut elektromagnetisk strålning. I standardmodellen finns ingen partikel som skulle kunna utgöra denna komponent i vårt universum.

Min forskning avser teoretiska studier av neutrinooscillationer och mörk materia. Genom att relatera till observationer är mitt mål att kunna utröna hur neutriner får sin massa samt vad mörk materia består av. Förhoppningen är att svaren på dessa frågor leder oss fram till en ny standardmodell som kan beskriva vår verklighet på ett bättre sätt.

Shervin Bagheri, Teknisk fysik, KTH

Pristagaren Sherryn Bagheri
Shervin Bagheri

Teknisk fysik. Shervin Bagheri är född 1979 i Iran och flyttade till Lund som 8-åring. Han avlade studentexamen vid Polhems gymnasium 1999, blev civilingenjör i teknisk fysik vid Uppsala universitet 2006, och disputerade i strömningsmekanik vid KTH 2010, varpå han tillbringade ett år som Marie Curie Fellow i Italien, innan han fick en forskarassistenttjänst finansierad av vetenskapsrådet. Sedan 2014 är han docent och biträdande lektor vid institutionen för mekanik, KTH

Shervin Bagheri beskriver sin forskning så här:
Min forskning syftar till att utveckla nya metoder för manipulering av strömmande fluider. Beroende på tillämpning kan man minska eller öka luftmotståndet, lyftkraften, bullernivån, eller omrörningen. Jag inspireras mycket av de mekanismer som förekommer i naturen och framförallt av hur djur använder sig av fjäll, päls, hår eller fjädrar för att öka sin förmåga att förflytta sig i luft eller vatten. Evolutionen har främjat ojämna, sträva eller gropiga ytor, vilka har en tendens att minska det totala motståndet som uppstår när en kropp rör sig i vatten eller luft, jämfört med en helt slät och jämn yta. Tidigare har jag visat hur enstaka filament (hår, fiber) genom en positiv samverkan med en strömmande fluid kan skapa en lyftkraft samtidigt som det minskar motståndskraften. Detta förklarar hur frö kan spridas utan vind, men är också en lovande styrningsmetod för många strömningsmekaniska tillämpningar. Jag använder mig främst av numeriska simuleringar och enkla modeller för att beskriva samverkan mellan fluider och strukturer, men ibland också av enkla experiment för att bekräfta framtagna teorier. Tack vare Göran Gustafssons stiftelse ökar mina möjligheter att studera hur komplexa beläggningar bestående av täta skikt av fiber- och polymerliknande material kan samverka med en strömmande fluid på ett positivt sätt. Kan vi minska turbulent friktion med en poroelastisk, gropig och komplex yta jämfört med en slät yta? En eventuell minskning av friktionen med 10 % kan få stora konsekvenser för bland annat transportindustrin, men också inom energisektorn. Förhoppningen är att upptäcka nya grundläggande mekanismer som kan möjliggöra revolutionerande teknologi för manipulering av strömmande medier.

Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 2,5 miljoner kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik.

Jonatan Lenells, Teknisk fysik, KTH

Pristagaren Jonatan Lennells
Jonatan Lennells

Teknisk fysik. Jonatan Lenells är född i Lund 1981. Han växte upp i Växjö och avlade studentexamen vid Katedralskolans gymnasium 2000. Efter att ha disputerat vid Lunds universitet 2006 var han besökande Assistant Professor vid University of California, USA (2006-2007) och Marie Curie Research Fellow vid universitetet i Cambridge, England (2007-2009). Innan han började som lektor i matematik vid KTH hösten 2014 tillbringade han ett år vid Gottfried Wilhelm Leibniz Universität, Tyskland och fyra år vid Baylor University, USA.

Jonatan Lenells beskriver sin forskning så här:
Vi omges av vågor; vattenvågor, ljudvågor, elektromagnetiska vågor, gravitationsvågor osv. Inom matematiken studeras vågor med hjälp av partiella differentialekvationer. Min forskning fokuserar på att lösa så kallade icke-linjära partiella differentialekvationer. Traditionellt har vågor beskrivits med linjära ekvationer, men många fenomen i naturen är till sitt väsen icke-linjära. När två icke-linjära vågor möts kan summan bli mer än delarna. Ett extremt exempel är det plötsliga skapandet av monstervågor på havet som ensamma kan sänka hela fartyg. Två fenomen som jag studerat närmare är elektromagnetiska vågor i en fiberoptisk kabel samt skapandet och utbredningen av vattenvågor. Jag har också använt Einsteins relativitetsteori för att studera krökningen av rum och tid i närheten av ett roterande svart hål. Av speciellt intresse för mig är så kallade randvärdesproblem som för en vågekvation innebär att bestämma vågens utseende i ett helt område förutsatt att dess utseende på kanten (randen) av området är känt. Genom att öka vår förståelse av randvärdesproblem kan vi skicka information i fiberoptiska kablar mer effektivt och förutsäga utbredningen av vattenvågor (till exempel tsunamivågor) med högre precision.

Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 2,5 miljoner kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik.

JiaJia Chen, Teknisk fysik, KTH

Pristagaren JiaJia Chen
JiaJia Chen

Teknisk fysik. JiaJia Chen är född 1981 i Hangzhou, Kina. Hon kom till KTH 2006, avlade doktorsexamen där 2009 och blev docent 2015 inom området optiska nätverk vid Institutionen för kommunikation.

Jiajia Chen beskriver sin forskning så här:
Forskningen handlar om optisk transport av information i nästa generations bredbandsförbindelser, 5G och molnteknik. Det sker genom att leda eller delta i olika europeiska projekt såsom European FP7-projektet IP-OASE (Integrated Project-Optical Access Seamless Evolution), IP-DISCUS (Integrated Project-the DIStributed Core for unlimited bandwidth supply for all Users and Services), och EIT-ICT-projekt (till exempel, Mobile backhaul, EXAM: Energy-efficient XhAul and M2M). Jag deltar också i ledningen av flera svenska projekt stödda av Strategiska Stiftelsen (SSF) och Vetenskapsrådet (VR). Jag leder en forskargrupp som arbetar med datacenternätverk i JORCEP (Sino-Swedish Joint Research Centre of Photonics), grundat 2003 och det största akademiska samarbetsprojektet mellan Sverige och Kina. Forskningen är till sin natur experimentell och teoretisk och innebär mycket stora datorberäkningar. Arbetet har hittills resulterat i över 100 vetenskapliga publikationer och 9 patentansökningar.

Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 2,5 miljoner kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik.

Alkistis Skalkidou, Medicin, UU

Pristagaren Alkistis Skalkidou
Alkistis Skalkidou

Medicin. Alkistis Skalkidou är född 1977 i Aten, Grekland och flyttade vid 14 års ålder till USA med gymnasienivåstudier där. Hon studerade medicin och tog läkarexamen vid Atens universitet 2000. Därefter fortsatte hon med forskarutbildningen parallellt med allmäntjänstgöring och specialisttjänstgöring och disputerade i epidemiologi år 2005. Samma år flyttade hon till Sverige för postdoc vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. Hon blev specialistläkare inom gynekologi och obstetrik år 2010 och docent inom samma ämne år 2011. Alkistis Skalkidou har nu en forskartjänst genom Vetenskapsrådet och arbetar som gynekolog på Kvinnokliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Skalkidou beskriver sin forskning så här:
Psykisk ohälsa har fått allt större uppmärksamhet som en viktig orsak till förlorade arbetsdagar, sjuklighet och dödlighet i hela världen. Senare studier kring orsaker till psykisk ohälsa har identifierat en potentiell länk mellan genetik och miljö: epigenetisk modifiering. Den intrauterina miljön och faktorer under tidig uppväxt har associerats inte bara till fysisk hälsa utan också till intellekt, temperament och psykisk hälsa. Longitudinella studier är viktiga för att öka förståelsen kring prediktorer för tidig psykopatologi. Det övergripande målet för mitt Göran Gustafssonstödda projekt är att identifiera viktiga epigenetiska signaturer för prediktion av barns kognitiva och psykoemotionella utveckling. Navelsträngsblod och salivprov från småbarn ur en stor mor-spädbarnskohort i Uppsala (som inkluderar mer än 4000 mammor) kommer att bedömas med explorativa metoder på epigenomnivå. De upprepade mätpunkterna för uppföljning och det stora antalet navelsträngsprover ger en möjlighet att identifiera de faktorer under tidig uppväxt som har störst påverkan på risken för psykopatologi i ung ålder, och därmed de grupper av småbarn som är mest utsatta och skulle gynnas bäst av förebyggande insatser.

Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 2,5 miljoner kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik.

Ján Rusz, Teknisk fysik, UU

Pristagare 2014
Ján Rusz

Teknisk fysik. Ján Rusz är född i Kosice i Slovakien. Efter fysikstudier vid Pavol Jozef Safariks Universitet i hemstaden bedrev han forskarstudier vid Charles Universitet i Prag, Tjeckien, och disputerade 2005. Efter ytterligare ett år som forskare där och vid Tjeckiska Vetenskapsakademien flyttade han till Uppsala universitet som postdoktor. År 2010 blev Ján forskarassistent vid enheten för materialteori vid Institutionen för fysik och astronomi.

Ján Rusz beskriver sin forskning så här:
I min senaste forskning fokuserar jag på utvecklingen av en ny metod för att detektera magnetism med extremt hög upplösning (atomupplösning). Sådana mätningar kommer mycket snart att vara genomförbara med modern transmissionselektronmikroskopi. Som teoretiker arbetar jag främst med teori och simuleringar av den växelverkan som uppstår mellan elektronstrålen och ett magnetiskt prov. Atomernas magnetiska moment kan i sin tur påverka sannolikheterna för elektronerna att spridas i olika riktningar. Dessa variationer i sannolikheterna kan detekteras och analyseras med teoretiska metoder (så kallade sumregler) som gör att man kan härleda atomernas spinn och magnetiska moment. Denna nya mätteknik är på väg att bli en rutinmetod för att karakterisera magnetiska nanostrukturer, och får ständigt nya användningsområden inom både grundforskning och industri. Utöver forskning och undervisning spelar jag piano och organiserar regelbundet klassiska kammarmusikkonserter vid Ångströmlaboratoriet.

Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 2,5 miljoner kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik.