Josefin Larsson, Teknisk fysik, KTH

Pristagare 2013
Josefin Larsson

Josefin Larsson är född i Malmö 1980 och avlade studentexamen på Borgarskolan 1999. Hon studerade sedan vid Lunds universitet och tog en magisterexamen i fysik 2005. Därefter fortsatte hon med forskarstudier vid University of Cambridge, Storbritannien, och disputerade i astrofysik 2008. Efter disputationen gjorde hon en postdoc som Oskar Klein fellow vid institutionen för astronomi vid Stockholms universitet. Sedan sommaren 2012 är Josefin en av rymdstyrelsens research fellows och är verksam inom gruppen för astropartikelfysik vid KTH.

Larsson beskriver sin forskning så här: Jag är astronom och min forskning handlar om extrema astrofysikaliska objekt, så som supernovor och gammablixtar. Både supernovor och den vanligaste typen av gammablixtar uppstår när en massiv stjärna slutar sitt liv i en våldsam explosion. I explosionen slungas de yttre delarna av stjärnan iväg medan resten kollapsar till en neutronstjärna eller ett svart hål. I samband med detta bildas universums tunga grundämnen, vilka i sin tur utgör viktiga komponenter när nya stjärnor och planeter bildas.
Det finns många obesvarade frågor om dessa explosioner. Bland annat förstår vi inte hur själva explosionerna triggas, eller hur det går till när de jetstrålar som uppstår i gammablixtar bildas. Vi vet inte heller vilka mekanismer som ger upphov till all den gammastrålning som observeras. För att försöka svara på dessa och relaterade frågor så använder jag mig av observationella data från både rymd- och markbaserade teleskop. Att förstå explosionerna är inte bara viktigt i sig, utan har även betydelse för vår förståelse för galaxutveckling och fysikaliska processer i extrema miljöer.

Åsa Johansson, Medicin, UU

Pristagare 2013
Åsa Johansson

Åsa Johansson är född och uppvuxen i Malmö. Hon flyttade till Uppsala 1995, där hon läste civilingenjörsprogrammet i Molekylär bioteknik och disputerade i Medicinsk genetik 2006. Åsa Johansson har tillbringat två år som postdoc i ett samarbetsprojekt mellan Texas Biomedical Research Institute (tidigare Southwest Foundation for Biomedical Research), San Antonio, Texas och Norwegian University of Science and Technology (NTNU), Trondheim, Norge. Hon fortsatte därefter som postdoc vid Uppsala universitet. Sedan 2010 är hon anställd som bioinformatiker/forskare vid Uppsala Clinical Research Center (UCR) och har även en deltidstjänst som forskare vid institutionen för Immunologi, Genetik och Patologi, Uppsala universitet.

Åsa Johansson beskriver sin forskning så här: Att våra arvsanlag påverkar vår hälsa och risken för sjukdom har varit känt sedan länge. De senaste åren har jag varit med och bidragit till att identifiera hundratals gener som påverkar risken för olika folksjukdomar. Bara en bråkdel av våra arvsanlag består av gener, medan den största delen består av element som bestämmer om en gen ska vara aktiv, d.v.s. slås av eller på. Olika organ i kroppen har olika funktionen där olika gener är av- och påslagna. Denna reglering, som kallas epigenetik, påverkas av vår miljö. Om vi utsätts för gifter, näringsbrist eller svält ändras aktiviteten av våra gener, en förändring som kan bli permanent och även föras vidare till våra barn. Vi vet också att epigenetiska förändringar kan påverka risken för många folksjukdomar, så som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Med stödet från Göran Gustafssons stiftelse kommer jag att studera hur förändringar av epigenetiska faktorerna påverkar vår hälsa och risk för sjukdomar. Jag kommer att undersöka hur vår vardagsmiljö och diet påverkar genregleringen, samt mäta till vilken grad den epigenetiska regleringen ärvs av kommande generationer. Resultaten från min forskning kommer att bidra till en bättre förståelse för hur vi redan som unga kan påverka vår sjukdomsbild som äldre. Mediciner som påverkar epigenetisk reglering har visat sig vara lovande för behandling av bland annat cancer. I slutändan hoppas jag att min forskning kan bidra till tidig riskprediktion och bättre mediciner för många av våra folksjukdomar.

Erik Johansson, Teknisk fysik, UU

Pristagare 2013
Erik Johansson

Erik Johansson är född i Lidköping 1977, avladestudentexamen vid De la Gardiegymnasiet 1996, blev civilingenjör i teknisk fysik vid Chalmers 2001 och teknologie doktor i fysik vid Uppsala universitet 2006. Efter doktorsexamen tillbringade han två år som postdoktor vid Lunds universitet. Sedan 2010 är han forskarassistent i fysikalisk kemi på Uppsala Universitet.

Johansson beskriver sin forskning så här:
Min forskning handlar om att utveckla och förstå nya effektiva och billiga solcellsmaterial. Solcellsmaterialen jag har studerat har varit nanostrukturerade och de flesta är baserade på partiklar i nanometerstorlek. Anledningen till att solcellsmaterialen är nanostrukturerade är att de då får en väldigt stor inre kontaktyta där ljus kan omvandlas till elektricitet. Dessa material är också ofta billiga att tillverka och processen för tillverkning av solceller kan göras billig, vilket är viktigt för att solcellerna ska kunna konkurrera med kolkraft och kärnkraft. Jag har använt olika avancerade mätmetoder baserade på t.ex. röntgenstrålning eller laserljus för att förstå hur solcellerna fungerar. Med röntgenstrålning mätte vi exempelvis hur molekylerna i solcellerna är geometriskt placerade på ytan av nanopartiklar och hur molekylernas elektronnivåer förhåller sig till varandra.

Detta kunde sedan användas för att förstå varför en solcell baserad på en viss molekyl var bättre än en solcell baserad på en annan molekyl, och hur man kan göra för att ytterligare förbättra solcellen. Processen för hur fotoner (ljuspartiklar) omvandlas till laddningar kunde vi följa med olika spektroskopier baserade på synligt ljus. Vi kan med de olika mätmetoderna därmed förstå sambandet mellan den geometriska strukturen i solcellen och de olika stegen i energiomvandlingsprocessen, och slutligen solcellens effektivitet. Nyligen har vi gjort intressanta upptäckter om hur vi kan förbättra delar av solcellen och även hittat nya material som har mycket lovande solcellseffektivitet. Stödet från Göran Gustafssons stiftelse kommer därför vara till stor hjälp för att undersöka dessa nya material ytterligare och nå fram till effektiva och billiga solceller.