Wojciech Michno, Medicin, UU

Wojciech Michno, får Göran Gustafssonpriset i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet. Wojciech är född 1992 i Krakow, Polen, och växte sedan upp i Örnsköldsvik i Västernorrland. Han tog sin doktorsexamen vid Göteborgs Universitet. Efter tre år som postdoktor bl.a. vid Stanford University återvände han till Sverige för att arbeta som biträdande universitetslektor vid Uppsala universitet.

Wojciech Michno beskriver sin forskning på följande sätt: Sedan jag var liten har jag varit intresserad av hjärnan och älskade samtidigt kemin. Därför bestämde jag mig för att försöka bedriva dessa två intressen parallellt. Detta både inom mina studier, och senare i min karriär som forskare. Nu fokuserar mitt arbete huvudsakligen på hur cellspecifika metabola förändringar bidrar till utveckling och progression av neurologiska sjukdomar, så som neurodegeneration och cancer. Tillsammans med min tvärvetenskapliga grupp skapar vi komplexa 3D cell-kultursystem som reflekterar human hjärncellulär miljö under utveckling, eller i dess ”vuxna” stadie.

Detta öppnar möjligheter för oss att studera cellspecifika interaktioner, i perspektiv av neurologiska utvecklingssjukdomar, samspel mellan tumörer och frisk hjärnvävnad, och t.o.m. hur olika stressfaktorer medverkar till neurodegeneration, som t.ex. vid Alzheimers sjukdom.

Samtidigt utvecklar vi också kemiska verktyg och metoder som kan appliceras för att bättre förstå de fenotypsändringar som är kopplade till dessa sjukdomar på en nivå av enskilda celler, och/eller enskilda metabola/enzymatiska processer. Vi strävar efter att behålla ”tidsaspekten” genom att använda oss av olika kemiska eller genetiska tidsmarkörer, och att inkludera ”spatialaspekten” via användning av konventionell mikroskopi eller kemisk avbildning. Det långsiktiga målet är att skapa förutsättningar för att bättre förstå vilken roll den cellulära mikromiljön har för utveckling av hjärnsjukdomar.

Utanför laboratoriet umgås Wojciech helst med familjen, gärna genom att ta långa promenader med familjens hund, bada på sommaren och åka skidor på vintern, men även löpning och annan träning. När tiden tillåter gillar Wojciech också att resa.  

Chao Xu, Teknisk fysik, UU

Chao Xu får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Han är född 1987 i Kina. Han studerade materialkemi på Stockholms universitet och erhöll sin doktorsexamen 2015. Efter det fortsatte han sin forskning som postdoktor vid Stockholms universitet och sedan Uppsala universitet. Sedan 2018 har han lett oberoende forskning vid Uppsala universitet.

Chao Xu beskriver sin forskning så här: Porösa material med justerbar porstorlek och hög ytarea spelar en avgörande roll i olika industriella processer. I min forskning fokuserar jag på den gröna syntesen, teknikutvecklingen och tillämpningsutvecklingen av olika porösa material, inklusive metall-organiska ramverk, porösa organiska polymerer och poröst kol. Vi har utvecklat en kostnadseffektiv och skalbar metod för att syntetisera olika porösa organiska polymerer med hjälp av gröna lösningsmedel under lågtemperaturförhållanden. Dessutom har användningen av nanoteknik, med hjälp av hållbara cellulosa-nanofibrer, möjliggjort bearbetning av olika porösa material till fristående nanokompositer.

De erhållna nanokompositerna visar stor potential för en mångsidig användning, inklusive energiskördning och lagring, kolupptag, återvinning av ädelmetaller, membranseparation och heterogen katalys.

På sin fritid spelar Chao gärna bordtennis och fotboll.

Vaishali Adya, Teknisk fysik, KTH

Vaishali Adya får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Hon föddes 1990 i Indien där hon erhöll sina kandidat- och mastersexamina. Hon tog sin doktorsexamen 2018 vid Max Planck Institute for Gravitational Physics, Albert Einstein Institute, i Hannover, Tyskland. Efter en postdoktoranställning vid Australian National University i Canberra, Australia, flyttade hon till KTH, Sverige som forskare och är nu biträdande lektor.

Vaishali beskriver sin forskning på följande sätt: Om man vill mäta svaga signaler, t.ex. gravitationsvågor som böljar genom rymdtiden eller svaga signaturer från biologiska molekyler med hög precision, krävs avancerade tekniker för att uppnå tillräcklig signal-brus-förhållande. En sådan teknik är användningen av kvanttillstånd i ljus som kallas “klämt ljus” (squeezed light). Med andra ord kan vi minska osäkerheten i en av egenskaperna hos det ljus som används, till exempel dess amplitud eller fas.

Detta klämda ljus tillstånd kan också användas för att producera sammanflätade tillstånd som är en viktig resurs för det snabbt växande området för kvantnyckeldistribution med kontinuerliga variabler.

För närvarande uppnås de högsta nivåerna av klämt ljus genom att en icke-linjär kristall med periodiskt varierande poler bäddas in i en optisk kavitet, vilket kräver komplexa återkopplings- och stabiliseringstekniker. Genom detta projekt kommer jag att dra nytta av min expertis inom reglersystem, laserinterferometri, kvantoptik och leda vägen inom design och implementering av kaskadkopplade, integrerade klämda ljuskällor baserade på vågledare med minskat fotavtryck och komplex implementering. Den klämda ljuskällan kommer att implementeras i två banbrytande experiment: som en kontinuerlig variabel sammanflätningskälla för kvantkommunikation och även i kvantförbättrade biosensorexperiment för att minska bakgrundsbruset i mätningen av koncentrationsberoende förändringar i brytningsindex för olika prover.

På sin fritid ägnar sig Vaishali åt experimentell bakning och promenader i naturen.

Liam Solus, Teknisk fysik, KTH

Liam Solus får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Liam föddes 1989 i USA, där han tog sin grundexamen 2011 i matematik vid Oberlin College. Sin doktorsexamen fick han 2015 vid University of Kentucky. Han flyttade till Sverige 2016 som postdoktor vid KTH där han nu är biträdande lektor.

Liam Solus beskriver sin forskning på följande sätt: Min inspiration och motivation som forskare kommer från att lösa problem som skapar oväntade och användbara broar mellan olika områden. I detta sammanhang fokuserar min forskning på kombinatorik och dess tillämpningar. Kombinatorik är matematikområdet som studerar egenskaperna hos objekt definierade på ändliga mängder, såsom nätverk, som används i en mängd olika tillämpade vetenskaper för att representera kopplingar mellan olika enheter i komplexa system. Samtidigt använder kombinatorik ofta verktyg från algebra och geometri, vilket genererar strukturer som kan manipuleras för att avslöja nya och användbara insikter. Summan av dessa delar är ett tvärvetenskapligt forskningsområde där man kan använda algebraiska och geometriska metoder för att studera nätverksstruktur med tillämpningar på problem i det moderna samhället. Inom detta utrymme har min forskning två centrala mål: Det första är att använda de algebraiska och geometriska perspektiven på kombinatorik för att ge lösningar på tillämpade problem.

Det andra är att studera hur dessa tillämpningar motiverar ny matematisk teori. För närvarande är mitt fokus på situationer där nätverket representerar kausala relationer, där algebra, geometri och kombinatorik hjälper oss att lära oss mer om komplexa kausala system i sammanhang med maskininlärning och fysik.

P fritiden gillar Liam att åka skateboard, surfa och hålla sig aktiv med andra sporter.