Daniel Espes, Medicin, UU

Porträttbild av Daniel Espes, pristagare vid Uppsala universitet.
Porträttbild av Daniel Espes, pristagare vid Uppsala universitet.

Daniel Espes får Göran Gustafssonpriset i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet. Han är född 1985 och uppvuxen i Edsbyn i Hälsingland. Han tog sin läkarexamen och senare doktorsexamen vid Uppsala Universitet. Daniel Espes är nu docent och arbetar som biträdande universitetslektor vid Uppsala universitet parallellt med en klinisk Överläkartjänst inom region Gävleborg. 

Daniel Espes beskriver sin forskning på följande sätt: Ända sedan jag var läkarstudent och gjorde mitt projektarbete har jag varit fascinerad av de Langerhanska öarna och framförallt de insulinproducerande beta-cellerna. Mitt huvudintresse är fortfarande olika aspekter av beta-cellers fysiologi som jag undersöker genom olika experimentella studier kombinerat med kliniska studier kring typ 1 diabetes. Just nu fokuserar jag framförallt på att etablera olika avbildningsmetoder som kan användas kliniskt för att både visualisera och kvantifiera beta-celler och immunceller för att kunna öka vår förståelse av vad som egentligen händer i bukspottskörteln vid utvecklandet av typ 1 diabetes. Parallellt med det arbetar vi inom min forskningsgrupp med experimentella studier för att förstå hur de hormonproducerande endokrina cellerna i de Langerhanska öarna kommunicerar med de omkringliggande exokrina cellerna och vilken betydelse det har för utvecklandet av diabetes men även dess betydelse för att kunna återskapa beta-celler. I tillägg till det arbetar vi med kliniska interventionsstudier som syftar till att antingen skydda de kvarvarande beta-cellerna tidigt i sjukdomsförloppet eller att försöka återskapa dem med hjälp av olika läkemedel sent i sjukdomsförloppet. Förhoppningen är attden snabba utvecklingen som just nu sker inom diabetesfältet inom kort kommer att omsättas till en klinisk verklighet med ett flertal nya behandlingsalternativ vid typ 1 diabetes.

Utanför laboratoriet och sjukhuset umgås Daniel helst med familjen och ägnar sig åt olika typer av träning, just nu framförallt löpning men han var tidigare en hejare på Ultimate Frisbee och har bland annat blivit Svensk mästare med moderklubben Viksjöfors IF och vunnit EM med Svenska landslaget. Sitter han still läser han helst böcker eller ser på tv-serier och har bland annat sett alla avsnitt av vänner minst fem gånger.

Xiaonan Zhang, Medicin, UU

Porträtt av Xiaonan Zhang
Porträtt av Xiaonan Zhang

Xiaonan Zhang får Göran Gustafssonpriset i medicin vid Uppsala universitet. Hon är född 1985 och växte upp i Kina. Hon tog sin doktorsexamen vid Karolinska institutet 2015. Efter det fortsatte hon sin forskning som postdoktor vid Karolinska institutet i tre år och kom sedan till Minnesota University för ytterligare en postdok-period. Xiaonan Zhang kom tillbaka 2020 och började på Uppsala universitet som forskare.

Xiaonan Zhang beskriver sin forskning så här: Solida tumörer representerar cirka 90 % av alla cancerformer hos vuxna. Nya terapier för behandling av fasta tumörer har låtit vänta på sig under lång tid, eftersom läkemedelsresistens så småningom försämrar det kliniska resultatet. En utmaning som hämmar den kemoterapeutiska effekten är bristen på tillräckligt med medel som specifikt dödar de vilande (cellcykelinaktiva) tumörcellerna som är okänsliga för konventionella cellcykelinriktade läkemedel. Jag har ett unikt och kontinuerligt fokus på att utveckla nya strategier genom att rikta in mig på dessa vilande celler sedan mina doktorandstudier. I dessa upptäckte jag en liten molekyl som hämmar mitokondriernas funktion och speciellt dödar den vilande cellpopulationen i vår utvecklade sfäroidmodell. Då kunde jag inte hitta den bakomliggande mekanismen. Min nuvarande forskning försöker avslöja unika förändringar på nivåerna av transkription och translation som förekommer i/regleras av kärn- eller mitokondrie-DNA i kemoresistenta vilande tumörceller, i hopp om att hitta “akilleshälen” hos de vilande cellerna som ytterligare skulle kunna angripas av små molekyler eller genterapier. I denna studie är jag också engagerad i att använda den senaste CRISPR-fria tekniken för att redigera mitokondriekodade gener. Jag har stora förväntningar att resultat från denna studie kan vara till nytta för nuvarande kliniska behandlingsscheman.

På fritiden gillar Xiaonan att laga mat och brodera korsstygn.

Georg Oberdieck, Teknisk fysik, KTH

Porträttbild av Georg Oberdieck, pristagare vid KTH.
Porträttbild av Georg Oberdieck, pristagare vid KTH.

Georg Oberdieck får Göran Gustafssonpriset i Teknisk Fysik vid KTH. Han är född 1988 i Göttingen, Tyskland. Han sin doktorsexamen 2015 i matematik vid ETH Zürich. Efter en postdokperiod vid Berkeley och en junior fellow position vid Bonnuniversitetet blev han lektor  vid matematikinstitutionen vid KTH.

Georg beskriver sin forskning på följande sätt: Algebraisk geometri är studiet av geometriska rum som definieras av polynomekvationer, så kallade algebraiska varianter. Vardagen är full av exempel: ellipserna som beskriver planeternas rörelse runt solen, eller de elliptiska kurvorna som används i modern kryptografi. Mitt arbete ligger i enumerativ geometri, som är underområdet för algebraisk geometri som handlar om att räkna geometriska objekt på algebraiska varianter som linjer, kurvor och buntar. Dessa kvantitativa frågor kastar ljus över den detaljerade beskrivningen av ett geometriskt rum och avslöjar ofta överraskande kopplingar till andra områden inom matematiken, särskilt till talteori och representationsteori. Intressant nog finns det också djupa kopplingar till fysik: Fysiska storheter i strängteorin approximeras genom att räkna problem med kurvor på speciella algebraiska varianter. I mitt arbete fokuserar jag på geometrin hos K3-ytor, som är högredimensionella analoger till elliptiska kurvor. Jag fascineras här av kopplingen till modulära former, en vacker typ av funktioner av central betydelse inom talteori och kombinatorik. Denna koppling leder till många spännande resultat på K3-ytor, i synnerhet angående deras enumerativa geometri, deras associerade holomorfa-symplektiska geometri och verifiering av fysiska förutsägelser.

På sin fritid gillar han att vandra, läsa böcker, mest romaner, och utforska Stockholm.

Stefano Crespi, Teknisk fysik, UU

Porträttbild av Stefano Crespi, pristagare vid Uppsala universitet.
Porträttbild av Stefano Crespi, pristagare vid Uppsala universitet.

Stefano Crespi får Göran Gustafssonpriset i Teknisk Fysik vid Uppsala universitet. Han föddes 1989 i Italien där han tog sin doktorsexamen i kemi vid Paviauniversitetet 2017. Han tillbringade två år som postdoktor i Pavia, följd av en fem-månadsperiod vid Regensburguniversitetet (Tyskland) och två och ett halvt år i Groningen (Nederländerna) som Marie Curie-postdoktor vid Nobelpristagaren Ben Feringas laboratorium. Han flyttade till Uppsala Universitet, där han blev biträdande lektor 2022.

Stefano Crespi beskriver sin forskning så här: det som har präglat mina forskningsintressen genom åren är omvandlingen av ljus till kemisk energi. Mitt huvudsakliga fokus är designen av nya fotokemiska reaktioner och att hitta nya sätt att utnyttja ljusstimuli och omvandla dem till mekanisk rörelse på nanometerskala, för att designa nya ljusdrivna molekylära maskiner. Fotoner representerar det perfekta miljövänliga reagenset eftersom de inte lämnar några spår i reaktionsblandningen. Fotonernas energi kan justeras för att matcha det exakta bandgapet mellan molekylernas grund och exciterade tillstånd. Även lokal och tidsupplöst precision kan uppnås med sådana fotokemiska reaktioner av organiska föreningar. Styrning av rörelse på nanometerskala via ljusstimuli kan användas för att modifiera egenskaperna hos smarta material och kan tillämpas inom systemkemi, energilagring och fotofarmakologi.

På min fritid tycker jag om: klättring och spela gitarr

Francesca Pennacchietti, Teknisk fysik, KTH

Porträtt av Alina Sekretareva
Ett porträtt av Francesca Pennacchietti.

Francesca Pennacchietti får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Hon är född 1987 och växte upp i Italien där hon studerade fysik. Hon tog sin doktorsexamen vid Universitet i Genua och Italienska Institutet för Teknologi, IIT, 2016. Hon jobbar nu som forskare vid avdelningen för biofysik vid KTH.

Francesca Pennacchietti beskriver sin forskning så här: Alla cellulära funktioner är reglerade av underliggande proteininteraktioner som är invecklade i både tid och rum. För att förstå hur dessa biologiska processer sker är det därmed viktigt att mäta antalet proteinkopior som finns på plats i olika biomolekylära aggregat, för flertalet olika proteiner, men dessutom dynamiken bakom dessas formering.

Trots denna tydliga frågeställning saknas det fortfarande avbildningstekniker som kan integrera all denna information, i både tid och rum med tillräcklig upplösning, i enskilda avbildningar. I min forskning har jag utvecklat mikroskopimetoder kapabla att avbilda celler med nanometerprecision, och som specifikt använder fluorescerande proteiner som aktivt kan slås av och på med ljus. Dessa proteiner kan kontrolleras med svaga ljusnivåer, vilket gör dessa tekniker specifikt kapabla till att avbilda levande celler och mäta dynamiska processer.

Jag anser att dessa typer av fluorescerande proteiner som kan kontrolleras med ljus kan utnyttjas för att dessutom få tillgång till ytterligare kvantitativ information i avbildningar med dessa mikroskopimetoder, något som min vidare forskning försöker utveckla och besvara.

På fritiden gillar Francesca att laga mat, vandra och sticka.

Alina Sekretareva, Teknisk fysik, UU

Porträtt av Alina Sekretareva
Porträtt av Alina Sekretareva

Alina Sekretareva får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Hon är född 1989 och uppvuxen i Ryssland där hon tog sin grundexamen 2011 i kemi vid Moskvas statliga universitet. Sin doktorsexamen i tillämpad fysik fick hon 2016 vid Linköping Universitet. Därefter tillbringade hon tre år som postdoktor i USA vid Stanford University. Hon återvände till Sverige till Uppsala Universitet och blev biträdande lektor år 2021.  För att kommersialisera sin forskning startade hon nyligen företaget Bioweronics AB. 

Alina Sekretareva beskriver sin forskning så här: Min forskning syftar till att förbättra förståelsen för elektronöverföringsprocesser inom (bio)elektrokatalysatorer och på elektrod/katalysatorgränssnittet genom att utveckla nya tekniker som möjliggör studier av dessa reaktioner på singelmolekylnivå. Förutom grundläggande aspekter undersöker jag möjligheter att designa nya (bio)elektrokatalytiska enheter baserade på denna nya förståelse. Min forskning överbryggar disciplinerna elektrokemi och (bio)oorganisk kemi och använder en rad elektrokemiska, spektroskopiska och teoretiska tekniker för att adressera grundläggande frågor av relevans för elektrokatalys.

Min nuvarande forskning fokuserar på undersökningar av plasmondriven elektrokatalys på enstaka plasmoniska nanopartiklar och på utveckling av nya enmolekylära elektrokemiska tekniker för studier av enzymatisk katalys.

På fritiden tycker jag om att springa maraton, vandra och åka skidor.

Stephan Steinhauer, Teknisk fysik, KTH

Porträtt av Stephan Steinhauer
Porträtt av Stephan Steinhauer

Stephan Steinhauer får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Han är född 1986 och uppvuxen i närheten av Wien där han studerade elektroteknik och teknisk fysik. Hans doktorsexamen fick han 2014 vid Vienna University of Technology.

Stephan Steinhauer beskriver sin forskning så här: Nanomaterial, definieras i stort sett som material med minst en geometrisk längd i nanometerskala, dvs. en miljarddel av en meter. Sådana material används som viktiga komponenter inom ett stort antal områden, från elektronik, energiutvinning, katalys och kemiteknik till modern kvantteknik. En hög grad av kontroll över storlek, kristallstruktur, kemisk sammansättning och gränssnittsegenskaper är av yttersta vikt för att uppnå material som är optimerade för sin specifika funktionalitet. Sedan min magisteruppsats har jag varit fascinerad av att studera nanomaterialens unika egenskaper och hur man kan tillverka dem på ett kontrollerat sätt, helst med precision i atomär skala. I synnerhet utvecklar jag metalloxidnanostrukturer för “klassiska” sensoranordningar samt för outforskade tillämpningar inom kvantoptik. I det senare fallet undersöker jag kopparoxidbaserade nanostrukturer som uppvisar elektron-hål-par med höga huvudkvantantal (dvs. Rydberg-excitoner), med målet att utveckla innovativa tillvägagångssätt för kvantsensorteknik med oöverträffad prestanda.

Utanför laboratoriet gillar Stephan racketsporter och är intresserad av att läsa litteratur.

Wei Ouyang, Teknisk fysik, KTH

Porträttbild av Wei Ouyang, pristagare vid KTH.
Porträttbild av Wei Ouyang, pristagare vid KTH.

Wei Ouyang får Göran Gustafsson-priset i Teknisk Fysik vid KTH. Han växte upp i södra Kina och doktorerade 2018 vid Institut Pasteur, Paris, Frankrike. Efter sin doktorsexamen tillbringade Wei fyra år som postdoktor vid SciLifeLab och KTH.

Wei Ouyang beskriver sin forskning så här: Mitt arbete är inriktat på att bygga artificiella intelligenssystem för cell- och molekylärbiologi. Min tvärvetenskapliga grupp, AICell Lab, fokuserar på att skapa datadrivna helcellsmodeller med det ambitiösa målet att konstruera en mänsklig cellsimulator. För att uppnå detta arbetar Wei och hans team på innovationer inom data-analys, modellering och generering med tonvikt på vikten av autonoma system för att insamlandet av enorma mängder högkvalitetsdata som lämpar sig för träning av AI-modeller.

Wei säger vidare att hans grupp håller på att utveckla en helautomatiserad bildframställning, utrustad med flera mikroskop, robotarmar, vätskehanteringsrobotar och automatiska inkubatorer. Han framhåller att AI-modeller körs i realtid för att utöka mikroskopivyer med artificiella etiketter och noteringar, vilket möjliggör återkopplingssignaler för att kontrollera celltillväxt, differentiering och att justera mikroskopinställningar för att optimera fototoxicitet och fånga sällsynta händelser i levande celler.

Det långsiktiga målet med Weis forskning är att skapa storskaliga hela mänskliga cellmodeller genom att kombinera befintliga multi-omics-dataset med nya data som genereras av avbildningssystemet. Han föreställer sig att dessa mänskliga cellmodeller har stor potential inom cellexperimentering i kisel, läkemedelsupptäckande och bidrar till en holistisk och systematisk förståelse av den mänskliga cellen.

Utanför laboratoriet säger Wei att han tycker om att utforska Stockholms skärgård och att åka snowboard på vintern.

Klaus Kröncke, Teknisk fysik, KTH

Porträtt av Klaus Kröncke
Porträtt av Klaus Kröncke

Klaus Kröncke får Göran Gustafssonpriset i Teknisk Fysik vid KTH. Han är född 1986 i Wien och tog sin grundexamen i matematik där 2010. Efter det flyttade han till Tyskland och gjorde sina doktorandstudier vid universitetet i Potsdam där han disputerade 2013. Efter en postdok-period i Regensburg blev han assistant professor i Hamburg 2015. Han började som lektor vid KTH 2022.

Klaus Kröncke beskriver sin forskning så här: Min forskning handlar om differentialgeometri och geometriska partiella differentialekvationer, med särskild fokus på Ricci-flödet och Einsteins mångfald (eng. manifold). Ricci-flödet är en evolutionsekvation för krökta utrymmen som tvingar utrymmet att ändra sin geometri i riktning mot dess Ricci-krökning. På grund av dess analytiska natur kan den ses som en värmeekvation för geometrin. Det tenderar att jämna ut ojämnheter i geometrin men det kan också utveckla singulariteter. Ricci-flödet och förståelsen av dess singulariteter var viktiga ingredienser för klassificeringen av tredimensionella utrymmen som färdigställdes av Grigori Perelman i början av 2000-talet.

De stationära punkterna i Ricci-flödet kallas Einsteins mångfald. Jag är intresserad av beteendet hos Ricci-flödet som ett dynamiskt system i grannskapet av en Einstein-mångfald. I synnerhet är jag intresserad av relationen mellan dynamisk stabilitet och instabilitet hos en given Einstein-mångfald och dess geometriska egenskaper. Jag siktar på att använda dessa kopplingar för att bättre förstå geometrin för singulariteter för Ricci-flödet i fyra och högre dimensioner.

Einsteins mångfald kan också användas för att konstruera rum-tider som uppfyller den berömda Einstein-ekvationen i generell relativitetsteori. Jag undersöker det långvariga beteendet hos dessa och närliggande rum-tider och försöker hitta relationer till stabiliteten hos den underliggande Einstein-mångfalden.

På fritiden tycker Klaus om att spela (jazz) piano, sjunga i kör och upptäcka Stockholms större omgivningar med cykel.

Gemma Mestres, Teknisk fysik, UU

Gemma Mestres får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Hon är född 1984 och uppvuxen i Barcelona där hon tog sin grundexamen 2007 i kemi vid Universitat Autònoma de Barcelona. Sin doktorsexamen fick hon 2012 vid Universitat Politècnica de Catalunya, Barcelona, Spanien.

Gemma Mestres beskriver sin forskning så här: Tillvägagångssättet för att utveckla biomaterial för reparation av ben (till exempel tandimplantat eller syntetiska bentransplantat) har omdefinierats under de senaste decennierna. Trenden har varit att gå från en teknisk design som helt enkelt skulle återställa benets mekaniska egenskaper till biomaterial som kan replikera benets fysikalisk-kemiska och biologiska egenskaper, vilket förbättrar benregenerering. Trots den enorma utvecklingen av biomaterial har en mycket liten del av dem lett fram till en faktisk produkt som kan tillämpas på patienter. Detta kan indirekt tillskrivas bristen på korrelation mellan de metoderna som används för att bedöma de biologiska egenskaperna hos biomaterial, nämligen cellodling (in vitro-analyser), djurförsök (in vivo-studier) och kliniska prövningar (med frivilliga patienter). Detta leder till en iterativ, lång och ofta oöverkomligt dyr process som medför att de allra flesta försök att skapa biomaterial inte blir av. Jag drivs av att utveckla nya forskningsverktyg för att överbrygga klyftan mellan in vitro– och in vivo-studier, vilket kan öka biomaterialens framgångsgrad i kliniska prövningar framöver. För att uppnå detta integrerar jag benreparationsbiomaterial i mikrofluidplattformar, där benets biologiska och fysiska stimuli imiteras. Denna testmetod kommer att leda till tillförlitliga och tids- och kostnadseffektiva studier, vilket stimulerar tillväxten av biomaterial till marknaden.

Utanför laboratoriet säger Gemma att hon älskar att åka på äventyr med familjen för att upptäcka nya områden och nya kulturer. Utöver det, tycker hon väldigt mycket om att umgås och prata med sina närmsta vänner.