Verónica Rendo, Medicin, UU

Verónica Rendo får Göran Gustafssonpriset i medicin vid UU. Efter att ha studerat biologi vid Simón Bolívar University i Venezuela flyttade Verónica till Sverige 2013 för att doktorera inom cancergenetik vid Uppsala universitet. Hon flyttade till Boston (USA) 2019 för att göra en postdoktoral tjänst vid Dana-Farber Cancer Institute, med koppling till Harvard Medical School och Broad Institute vid MIT och Harvard. Under 2025 blev Verónica forskargruppsledare inom neuro-onkologi vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet. Hon är biträdande universitetslektor i experimentell neuro-onkologi och docent i cancerprecisionsmedicin.

Verónicas forskning fokuserar på att förstå varför några av de mest aggressiva hjärntumörerna, så kallade höggradiga gliom, slutar svara på behandling. Dessa tumörer kan motstå behandling på två huvudsakliga sätt: genom permanenta förändringar i sitt DNA eller genom att flexibelt växla till mer läkemedelstoleranta tillstånd. Projektet kommer att använda patientprover tillsammans med laboratoriemodeller, inklusive cellinjer från patienter, miniatyrtumörer odlade i laboratoriet (organoider) och musmodeller, för att återskapa hur dessa cancerformer svarar på olika läkemedel.

Ett centralt fokus i min forskargrupp är att studera läkemedel som återaktiverar ett nyckelprotein som kallas p53, ofta beskrivet som cellens ”genomets väktare”, eftersom det normalt signalerar att skadade celler ska sluta dela sig eller dö. Vårt och våra kollegors tidigare arbete har redan visat att återaktivering av p53 i höggradiga gliom kan bidra till att patienter lever längre. I detta projekt kommer vi att märka enskilda cancerceller med genetiska ”streckkoder”, vilket gör det möjligt att följa hur varje cell förändras över tid och identifiera vilka genetiska eller cellulära förändringar som gör att cancerceller kan undkomma behandlingens effekter. Genom att kombinera olika experimentella och beräkningsbaserade metoder är målet att kartlägga de huvudsakliga strategier som dessa hjärntumörceller använder för att överleva behandling. I slutändan är målet att omvandla dessa sårbarheter till nya, riktade behandlingsstrategier som kan föras vidare till kliniska prövningar och på sikt förlänga och förbättra livet för personer som diagnostiserats med maligna hjärntumörer.

På sin fritid tränar Verónica ofta med sitt salsadanslag eller ägnar sig åt nya mat- och naturupplevelser tillsammans med sin familj.

Thomas Juan, Medicin, UU

Portätt av Thomas Juan.
Portätt av Thomas Juan.

Thomas Juan får Göran Gustafssons pris i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet. Han är född 1990 i Frankrike och disputerade 2017 vid Université Côte d’Azur i Nice. Han gick sedan med i professor Didier Stainiers laboratorium vid Max Planck Institute for Heart and Lung Research för sin postdoc i Tyskland. Han identifierade flera mekanosensorproteiner som är viktiga för blodflödesavkänning och utvecklade genetiska system för att kontrollera hjärtats sammandragningar och mRNA-nivåer. Sedan 2024 har Thomas rekryterats till Uppsala universitet, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, som biträdande lektor.

Thomas har varit aktiv inom området genome engineering sedan 2013, kort efter upptäckten av CRISPR/Cas9. Han har implementerat de flesta framstegen inom denna teknik i sin djurmodell, zebrafisken, i sina projekt. Han använder genetiska verktyg för att kontrollera protein- och mRNA-stabilitet för att undersöka kardiovaskulär utveckling under normala och patologiska förhållanden. Den rationella utformningen av dessa verktyg är tidskrävande och ger osäkra resultat.

Därför strävar han efter att utveckla metoder med hög genomströmning för att optimera biomolekyler av intresse för forskning och industriella tillämpningar. För detta ändamål utvecklar han en pipeline för riktad evolution i en ryggradsdjursmodell med hjälp av genteknik och nästa generations generatorer.

Outside the lab, Thomas is a hiking/fossil lover and enjoys spending time with his family; interests that are all highly compatible with life in Sweden.

Wojciech Michno, Medicin, UU

Wojciech Michno, får Göran Gustafssonpriset i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet. Wojciech är född 1992 i Krakow, Polen, och växte sedan upp i Örnsköldsvik i Västernorrland. Han tog sin doktorsexamen vid Göteborgs Universitet. Efter tre år som postdoktor bl.a. vid Stanford University återvände han till Sverige för att arbeta som biträdande universitetslektor vid Uppsala universitet.

Wojciech Michno beskriver sin forskning på följande sätt: Sedan jag var liten har jag varit intresserad av hjärnan och älskade samtidigt kemin. Därför bestämde jag mig för att försöka bedriva dessa två intressen parallellt. Detta både inom mina studier, och senare i min karriär som forskare. Nu fokuserar mitt arbete huvudsakligen på hur cellspecifika metabola förändringar bidrar till utveckling och progression av neurologiska sjukdomar, så som neurodegeneration och cancer. Tillsammans med min tvärvetenskapliga grupp skapar vi komplexa 3D cell-kultursystem som reflekterar human hjärncellulär miljö under utveckling, eller i dess ”vuxna” stadie.

Detta öppnar möjligheter för oss att studera cellspecifika interaktioner, i perspektiv av neurologiska utvecklingssjukdomar, samspel mellan tumörer och frisk hjärnvävnad, och t.o.m. hur olika stressfaktorer medverkar till neurodegeneration, som t.ex. vid Alzheimers sjukdom.

Samtidigt utvecklar vi också kemiska verktyg och metoder som kan appliceras för att bättre förstå de fenotypsändringar som är kopplade till dessa sjukdomar på en nivå av enskilda celler, och/eller enskilda metabola/enzymatiska processer. Vi strävar efter att behålla ”tidsaspekten” genom att använda oss av olika kemiska eller genetiska tidsmarkörer, och att inkludera ”spatialaspekten” via användning av konventionell mikroskopi eller kemisk avbildning. Det långsiktiga målet är att skapa förutsättningar för att bättre förstå vilken roll den cellulära mikromiljön har för utveckling av hjärnsjukdomar.

Utanför laboratoriet umgås Wojciech helst med familjen, gärna genom att ta långa promenader med familjens hund, bada på sommaren och åka skidor på vintern, men även löpning och annan träning. När tiden tillåter gillar Wojciech också att resa.  

Daniel Espes, Medicin, UU

Porträttbild av Daniel Espes, pristagare vid Uppsala universitet.
Porträttbild av Daniel Espes, pristagare vid Uppsala universitet.

Daniel Espes får Göran Gustafssonpriset i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet. Han är född 1985 och uppvuxen i Edsbyn i Hälsingland. Han tog sin läkarexamen och senare doktorsexamen vid Uppsala Universitet. Daniel Espes är nu docent och arbetar som biträdande universitetslektor vid Uppsala universitet parallellt med en klinisk Överläkartjänst inom region Gävleborg. 

Daniel Espes beskriver sin forskning på följande sätt: Ända sedan jag var läkarstudent och gjorde mitt projektarbete har jag varit fascinerad av de Langerhanska öarna och framförallt de insulinproducerande beta-cellerna. Mitt huvudintresse är fortfarande olika aspekter av beta-cellers fysiologi som jag undersöker genom olika experimentella studier kombinerat med kliniska studier kring typ 1 diabetes. Just nu fokuserar jag framförallt på att etablera olika avbildningsmetoder som kan användas kliniskt för att både visualisera och kvantifiera beta-celler och immunceller för att kunna öka vår förståelse av vad som egentligen händer i bukspottskörteln vid utvecklandet av typ 1 diabetes. Parallellt med det arbetar vi inom min forskningsgrupp med experimentella studier för att förstå hur de hormonproducerande endokrina cellerna i de Langerhanska öarna kommunicerar med de omkringliggande exokrina cellerna och vilken betydelse det har för utvecklandet av diabetes men även dess betydelse för att kunna återskapa beta-celler. I tillägg till det arbetar vi med kliniska interventionsstudier som syftar till att antingen skydda de kvarvarande beta-cellerna tidigt i sjukdomsförloppet eller att försöka återskapa dem med hjälp av olika läkemedel sent i sjukdomsförloppet. Förhoppningen är attden snabba utvecklingen som just nu sker inom diabetesfältet inom kort kommer att omsättas till en klinisk verklighet med ett flertal nya behandlingsalternativ vid typ 1 diabetes.

Utanför laboratoriet och sjukhuset umgås Daniel helst med familjen och ägnar sig åt olika typer av träning, just nu framförallt löpning men han var tidigare en hejare på Ultimate Frisbee och har bland annat blivit Svensk mästare med moderklubben Viksjöfors IF och vunnit EM med Svenska landslaget. Sitter han still läser han helst böcker eller ser på tv-serier och har bland annat sett alla avsnitt av vänner minst fem gånger.

Xiaonan Zhang, Medicin, UU

Porträtt av Xiaonan Zhang
Porträtt av Xiaonan Zhang

Xiaonan Zhang får Göran Gustafssonpriset i medicin vid Uppsala universitet. Hon är född 1985 och växte upp i Kina. Hon tog sin doktorsexamen vid Karolinska institutet 2015. Efter det fortsatte hon sin forskning som postdoktor vid Karolinska institutet i tre år och kom sedan till Minnesota University för ytterligare en postdok-period. Xiaonan Zhang kom tillbaka 2020 och började på Uppsala universitet som forskare.

Xiaonan Zhang beskriver sin forskning så här: Solida tumörer representerar cirka 90 % av alla cancerformer hos vuxna. Nya terapier för behandling av fasta tumörer har låtit vänta på sig under lång tid, eftersom läkemedelsresistens så småningom försämrar det kliniska resultatet. En utmaning som hämmar den kemoterapeutiska effekten är bristen på tillräckligt med medel som specifikt dödar de vilande (cellcykelinaktiva) tumörcellerna som är okänsliga för konventionella cellcykelinriktade läkemedel. Jag har ett unikt och kontinuerligt fokus på att utveckla nya strategier genom att rikta in mig på dessa vilande celler sedan mina doktorandstudier. I dessa upptäckte jag en liten molekyl som hämmar mitokondriernas funktion och speciellt dödar den vilande cellpopulationen i vår utvecklade sfäroidmodell. Då kunde jag inte hitta den bakomliggande mekanismen. Min nuvarande forskning försöker avslöja unika förändringar på nivåerna av transkription och translation som förekommer i/regleras av kärn- eller mitokondrie-DNA i kemoresistenta vilande tumörceller, i hopp om att hitta ”akilleshälen” hos de vilande cellerna som ytterligare skulle kunna angripas av små molekyler eller genterapier. I denna studie är jag också engagerad i att använda den senaste CRISPR-fria tekniken för att redigera mitokondriekodade gener. Jag har stora förväntningar att resultat från denna studie kan vara till nytta för nuvarande kliniska behandlingsscheman.

På fritiden gillar Xiaonan att laga mat och brodera korsstygn.

Seraina Anne Dual, Teknisk fysik, KTH

Seraina Anne Dual får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Hon föddes 1991 i Schweiz. Hon erhöll sina kandidat- och mastersexamina liksom sin doktorsexamen 2018 vid ETH Zurich. Efter en postdoktoranställning vid Stanford University flyttade hon till KTH, som biträdande lektor på Institution för medicinteknik och hälsosystem.

Seraina beskriver sin forskning på följande sätt: Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Europa och drabbar ungefär var sjätte person. Två procent utvecklar kronisk hjärtsvikt – en sjukdom där hjärtat inte längre orkar pumpa tillräckligt med blod. För dessa personer kan även vardaglig fysisk aktivitet som att gå uppför trappor kännas besvärlig – att stödja hjärtat lite kan ge stora fördelar för patienten. Samtidigt vet vi att promenader är en av de mest effektiva sätt att upprätthålla en hög livskvalitet och hjärthälsa. Vår forskning visar att gångens rytm och kroppens rörelser faktiskt påverkar hur hjärtat arbetar. Det resulterande, spännande fenomenet kallas cardiac locomotor coupling (CLC) – en naturlig fysikalisk samverkan mellan hjärtslag och steg när deras frekvenser är nära varandra. Med varje steg rör sig blodet i kroppen på grund av accelerationen. När hjärtats vilofas råkar sammanfalla med stegen kan hjärtat arbeta mer effektivt. Då rör sig blodet redan i samma riktning som hjärtat vill pumpa den, vilken gör det lättare. Alla personer reagerar dock inte likadant, och vi vet ännu inte varför, så det är svårt att dra nytta av fenomenet. Vi kombinerar rörelsedata från människor med fysikaliska modeller av blodomloppet för att förstå hur kroppens rörelser påverkar blodflödet och hjärtats belastning. Med de fysikaliska modellerna simuleras hur geometriska faktorer i kärlsystemet och gångparametrar påverkar blodtryck och flöde. De första lovande resultaten visar att synkroniserad gång kan minska blodtrycket och öka hjärtats pumpförmåga. På sikt hoppas vi kunna utveckla nya, individanpassade träningsstrategier – och kanske till och med digitala enheter som hjälper personer med hjärtsvikt att träna på rätt sätt hemma. Målet är att kombinera fysik, medicin och rörelseforskning för att ge hjärtat en bättre chans – steg för steg.

På sin fritid tycker Seraina om att vandra med familjen och dansa Lindy Hop.

Patrick Sandoz, Teknisk fysik, UU

Patrick Sandoz tilldelas Göran Gustafssons pris i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Han föddes 1988 i Schweiz och utbildade sig vid EPFL Lausanne, där han tog såväl kandidat- master och doktorsexamen, den senare i bioteknik. År 2018 anslöt han sig till institutionen för tillämpad fysik vid KTH som postdoktor och därefter som forskare. Sedan 2025 är Patrick biträdande universitetslektor vid institutionen för materialvetenskap vid Uppsala universitet.

Patricks forskning handlar om att utveckla tillförlitliga modeller av mänsklig vävnad vilket är lika mycket en ingenjörsmässig utmaning som en biologisk. Miniatyriserade vävnadssystem – så kallade mikrofysiologiska system – måste troget återskapa den tredimensionella arkitekturen hos levande vävnad, inklusive dess fysiska barriärer, mekaniska krafter och kemiska signaler, allt inom en enhet som är liten nog att rymmas på en fingertopp. Detta kräver kompetens inom mikrofabrikation, materialvetenskap, biofysik och vävnadsteknik, men utdelningen är betydande: experimentella plattformar som överträffar konventionella modeller i precision, genomströmning och biologisk relevans, samtidigt som behovet av laboratoriedjur minskar.

Vårt labb utformar och bygger sådana plattformar för att studera ett av de mest avgörande problemen inom cancerbiologi: varför immunsystemet misslyckas med att eliminera tumörer. Cancer är anmärkningsvärt skicklig på att undergräva immunaktivitet och skapar en lokal miljö som är fysiskt kompakt, kemiskt immunhämmande och fientlig mot de celler som är avsedda att bekämpa den. Genom att konstruera tredimensionella tumörmodeller som återskapar dessa förhållanden kan vi direkt observera immuncellernas beteende i en realistisk mikromiljö och följa hur celler rör sig, kommunicerar och reagerar i realtid. För att göra detta kombinerar vi märkningsfri mikroskopi för att följa vävnadsdynamik i realtid med inbyggda biosensorer som kontinuerligt övervakar de molekylära signaler som utbyts mellan celler. Tillsammans gör dessa verktyg det möjligt att kartlägga hur immunresponsen bryts ned i flera cancertyper, inklusive hos gamma-delta-T-celler – en mångsidig och mindre utforskad klass av immunceller med bred antitumörpotential. Vårt yttersta mål är att omsätta dessa insikter i konkreta strategier för att återställa antitumörimmunitet.

Utanför arbetet älskar Patrick att tillbringa tid utomhus med sin familj och dela sin nyfikenhet på naturen samt sitt intresse för flugfiske med sina två pojkar.

Giuseppe Belgioioso, Teknisk fysik, KTH

Foto: Emma Burendahl

Giuseppe Belgioioso får Göran Gustafsson-priset i teknisk fysik vid KTH. Giuseppe föddes i Venedig, Italien, år 1990. Han tog kandidatexamen i informationsteknik år 2012 och masterexamen (cum laude) i reglerteknik år 2015 från Padova universitet, Italien och doktorerade i reglerteknik år 2020 från Eindhovens tekniska universitet (TU/e), Nederländerna. Från 2021 till 2024 var han först postdoktor och sedan seniorforskare vid laboratoriet för automatisk reglerteknik (ifA) vid ETH Zürich. Sedan juli 2024 är Giuseppe biträdande professor vid institutionen för besluts- och reglersystem (DCS) vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Giuseppe beskriver sin forskning så här: Min forskning ligger i skärningspunkten mellan reglerteknik, matematisk optimering och spelteori, med tillämpningar på komplexa system, särskilt storskaliga tekniska infrastrukturer som elnät och transportnät. Dessa system involverar flera beslutsfattare med konkurrerande mål, som arbetar under snäva begränsningar och delar begränsade resurser. Att koordinera dem effektivt är därför både utmanande och avgörande för att säkerställa effektivitet, tillförlitlighet och rättvisa på systemnivå. För att hantera detta utvecklar jag nya algoritmiska lösningar och beräkningsverktyg inspirerade av optimering och spelteori, etablerar rigorösa teoretiska grunder för att certifiera deras prestanda och tillförlitlighet, och omsätter dessa matematiska insikter till praktiska teknologier genom nära samarbete med industrin.

Utanför labbet tycker Giuseppe om att resa, spela ukulele och spendera tid utomhus med sin familj.

Maciej Dendzik, Teknisk fysik, KTH

Porträtt av Maciej Dendzik.
Porträtt av Maciej Dendzik.

Maciej Dendzik får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Maciej föddes 1989 i Polen, där han avlade sin grundutbildning i fysik och elektronik. Efter att ha fullföljt sin doktorsexamen i fysik vid Aarhus Universitet i Danmark, arbetade han som postdoktor vid Fritz Haber-institutet inom Max Planck-sällskapet i Tyskland. År 2019 flyttade Maciej till Avdelningen för Tillämpad Fysik vid KTH som forskare.

Maciej Dendzik beskriver sin forskning på följande sätt: Ultrasnabb elektrondynamik i atomtunna material hjälper oss att förstå hur elektroner rör sig och samverkar på extremt korta tidsskalor, i storleksordningen femtosekunder. Genom att använda avancerade lasertekniker kan vi ta ”ögonblicksbilder” av dessa processer och avslöja hur material reagerar på ljuspulser. Denna kunskap är avgörande för att utveckla snabbare och mer energieffektiva elektronik- och kvantteknologier.

Min forskning fokuserar på att använda ultrasnabba laserpulser för att studera hur elektroner beter sig i tvådimensionella material, såsom grafen och övergångsmetall-dikalkogenider. Dessa material har unika egenskaper som kan bana väg för revolutionerande tillämpningar inom datorteknik och kommunikation. Genom att undersöka hur elektroner interagerar med sin omgivning och hur energi flödar genom dessa system kan vi upptäcka nya sätt att designa högpresterande och strömsnåla elektroniska komponenter.

I framtiden planerar jag att utforska hur stapling och vridning av lager av 2D-material kan ge upphov till helt nya egenskaper, såsom okonventionell supraledning, där elektricitet kan flöda utan motstånd. Att förstå dessa fenomen kan bana väg för nästa generations teknologier och kanske även ge ny insikt i problemet med högtemperatursupraledning – en av de största olösta utmaningarna inom modern kondenserade materiens fysik.

På sin fritid tycker Maciej om att segla och att tillbringa tid utomhus med sin familj. Han är också en hängiven läsare av fantasylitteratur.

Leiting Zhang, Teknisk fysik, UU

porträtt av Leiting Zhang.
porträtt av Leiting Zhang.

Leiting Zhang får Göran Gustafssonpriset i Teknisk Fysik vid Uppsala universitet. Han är född 1989 i Kina och tog sin doktorsexamen i kemiteknik 2018 från The Hong Kong University of Science and Technology under gemensam handledning med Collège de France. Han tillbringade tre år som postdoktor vid Paul Scherrer institutet i Schweiz innan han började vid Uppsala universitet, först som postdoktor och därefter som biträdande universitetslektor (sedan 2023), båda vid Institutionen för kemi–Ångströmlaboratoriet.

Leiting beskriver sin forskning på följande sätt: Batterier är en väsentlig komponent i det moderna elektrifierade samhället och driver en mängd olika tekniker, från högpresterande smartphones och elbilar med lång räckvidd till storskaliga energilagringssystem. I takt med att den globala efterfrågan på effektiva, tillförlitliga och hållbara energilösningar fortsätter att öka har forskningen om nya batterikemier bortom den konventionella litiumjontekniken blivit allt viktigare. Strävan syftar till att bemöta kritiska utmaningar kopplade till hållbarhet, säkerhet, energidensitet och kostnadseffektivitet.

Min forskningsvision kretsar kring att föra samman grundläggande förståelse för batterikomponenter, särskilt elektroder, elektrolyter och fasskikt, med teknologiska och metodologiska genombrott för nästa generationens hållbara högenergibatterier. Specifikt omfattar min forskning tre huvudområden: online-sensning av batterihälsan, optimering av elektrolyter med robotassisterad hög genomströmningsdata och mekanistiska undersökningar av degraderingsprocesser inom batterier med både flytande och fasta elektrolyter.

Genom att integrera multidisciplinära tillvägagångssätt strävar jag efter att inte bara fördjupa vår förståelse av batteriers beteende på molekylär och fasskikt-baserad nivå, utan även omsätta vetskapen till praktiska, skalbara lösningar för avancerade energilagringstekniker.

På fritiden tycker Leiting om att fånga skönheten i vardagen genom fotografi och att uttrycka sina tankar och erfarenheter genom skrivande.