g-forvaltning

Chao Xu får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Han är född 1987 i Kina. Han studerade materialkemi på Stockholms universitet och erhöll sin doktorsexamen 2015. Efter det fortsatte han sin forskning som postdoktor vid Stockholms universitet och sedan Uppsala universitet. Sedan 2018 har han lett oberoende forskning vid Uppsala universitet.

Chao Xu beskriver sin forskning så här: Porösa material med justerbar porstorlek och hög ytarea spelar en avgörande roll i olika industriella processer. I min forskning fokuserar jag på den gröna syntesen, teknikutvecklingen och tillämpningsutvecklingen av olika porösa material, inklusive metall-organiska ramverk, porösa organiska polymerer och poröst kol. Vi har utvecklat en kostnadseffektiv och skalbar metod för att syntetisera olika porösa organiska polymerer med hjälp av gröna lösningsmedel under lågtemperaturförhållanden. Dessutom har användningen av nanoteknik, med hjälp av hållbara cellulosa-nanofibrer, möjliggjort bearbetning av olika porösa material till fristående nanokompositer.

De erhållna nanokompositerna visar stor potential för en mångsidig användning, inklusive energiskördning och lagring, kolupptag, återvinning av ädelmetaller, membranseparation och heterogen katalys.

På sin fritid spelar Chao gärna bordtennis och fotboll.

Vaishali Adya får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Hon föddes 1990 i Indien där hon erhöll sina kandidat- och mastersexamina. Hon tog sin doktorsexamen 2018 vid Max Planck Institute for Gravitational Physics, Albert Einstein Institute, i Hannover, Tyskland. Efter en postdoktoranställning vid Australian National University i Canberra, Australia, flyttade hon till KTH, Sverige som forskare och är nu biträdande lektor.

Vaishali beskriver sin forskning på följande sätt: Om man vill mäta svaga signaler, t.ex. gravitationsvågor som böljar genom rymdtiden eller svaga signaturer från biologiska molekyler med hög precision, krävs avancerade tekniker för att uppnå tillräcklig signal-brus-förhållande. En sådan teknik är användningen av kvanttillstånd i ljus som kallas “klämt ljus” (squeezed light). Med andra ord kan vi minska osäkerheten i en av egenskaperna hos det ljus som används, till exempel dess amplitud eller fas.

Detta klämda ljus tillstånd kan också användas för att producera sammanflätade tillstånd som är en viktig resurs för det snabbt växande området för kvantnyckeldistribution med kontinuerliga variabler.

För närvarande uppnås de högsta nivåerna av klämt ljus genom att en icke-linjär kristall med periodiskt varierande poler bäddas in i en optisk kavitet, vilket kräver komplexa återkopplings- och stabiliseringstekniker. Genom detta projekt kommer jag att dra nytta av min expertis inom reglersystem, laserinterferometri, kvantoptik och leda vägen inom design och implementering av kaskadkopplade, integrerade klämda ljuskällor baserade på vågledare med minskat fotavtryck och komplex implementering. Den klämda ljuskällan kommer att implementeras i två banbrytande experiment: som en kontinuerlig variabel sammanflätningskälla för kvantkommunikation och även i kvantförbättrade biosensorexperiment för att minska bakgrundsbruset i mätningen av koncentrationsberoende förändringar i brytningsindex för olika prover.

På sin fritid ägnar sig Vaishali åt experimentell bakning och promenader i naturen.

Liam Solus får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Liam föddes 1989 i USA, där han tog sin grundexamen 2011 i matematik vid Oberlin College. Sin doktorsexamen fick han 2015 vid University of Kentucky. Han flyttade till Sverige 2016 som postdoktor vid KTH där han nu är biträdande lektor.

Liam Solus beskriver sin forskning på följande sätt: Min inspiration och motivation som forskare kommer från att lösa problem som skapar oväntade och användbara broar mellan olika områden. I detta sammanhang fokuserar min forskning på kombinatorik och dess tillämpningar. Kombinatorik är matematikområdet som studerar egenskaperna hos objekt definierade på ändliga mängder, såsom nätverk, som används i en mängd olika tillämpade vetenskaper för att representera kopplingar mellan olika enheter i komplexa system. Samtidigt använder kombinatorik ofta verktyg från algebra och geometri, vilket genererar strukturer som kan manipuleras för att avslöja nya och användbara insikter. Summan av dessa delar är ett tvärvetenskapligt forskningsområde där man kan använda algebraiska och geometriska metoder för att studera nätverksstruktur med tillämpningar på problem i det moderna samhället. Inom detta utrymme har min forskning två centrala mål: Det första är att använda de algebraiska och geometriska perspektiven på kombinatorik för att ge lösningar på tillämpade problem.

Det andra är att studera hur dessa tillämpningar motiverar ny matematisk teori. För närvarande är mitt fokus på situationer där nätverket representerar kausala relationer, där algebra, geometri och kombinatorik hjälper oss att lära oss mer om komplexa kausala system i sammanhang med maskininlärning och fysik.

P fritiden gillar Liam att åka skateboard, surfa och hålla sig aktiv med andra sporter.

Gemma Mestres får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Hon är född 1984 och uppvuxen i Barcelona där hon tog sin grundexamen 2007 i kemi vid Universitat Autònoma de Barcelona. Sin doktorsexamen fick hon 2012 vid Universitat Politècnica de Catalunya, Barcelona, Spanien.

Gemma Mestres beskriver sin forskning så här: Tillvägagångssättet för att utveckla biomaterial för reparation av ben (till exempel tandimplantat eller syntetiska bentransplantat) har omdefinierats under de senaste decennierna. Trenden har varit att gå från en teknisk design som helt enkelt skulle återställa benets mekaniska egenskaper till biomaterial som kan replikera benets fysikalisk-kemiska och biologiska egenskaper, vilket förbättrar benregenerering. Trots den enorma utvecklingen av biomaterial har en mycket liten del av dem lett fram till en faktisk produkt som kan tillämpas på patienter. Detta kan indirekt tillskrivas bristen på korrelation mellan de metoderna som används för att bedöma de biologiska egenskaperna hos biomaterial, nämligen cellodling (in vitro-analyser), djurförsök (in vivo-studier) och kliniska prövningar (med frivilliga patienter). Detta leder till en iterativ, lång och ofta oöverkomligt dyr process som medför att de allra flesta försök att skapa biomaterial inte blir av. Jag drivs av att utveckla nya forskningsverktyg för att överbrygga klyftan mellan in vitro– och in vivo-studier, vilket kan öka biomaterialens framgångsgrad i kliniska prövningar framöver. För att uppnå detta integrerar jag benreparationsbiomaterial i mikrofluidplattformar, där benets biologiska och fysiska stimuli imiteras. Denna testmetod kommer att leda till tillförlitliga och tids- och kostnadseffektiva studier, vilket stimulerar tillväxten av biomaterial till marknaden.

Utanför laboratoriet säger Gemma att hon älskar att åka på äventyr med familjen för att upptäcka nya områden och nya kulturer. Utöver det, tycker hon väldigt mycket om att umgås och prata med sina närmsta vänner.

Mats Persson får Göran Gustafssonpriset i Teknisk Fysik vid KTH. Mats är född 1987 i Västerhaninge utanför Stockholm och tog civilingenjörsexamen i teknisk fysik vid KTH 2011 och doktorsexamen i fysik vid KTH år 2016. Därefter tillbringade han tre år som postdoktor i USA, först vid Stanford University i Kalifornien och sedan, med stöd av ett Marie Curie-stipendium, vid General Electric Research Center i Niskayuna, NY, USA. Han återvände till KTH som biträdande lektor år 2020.  För att kommersialisera sin forskning var han under sin doktorandtid med och startade ett företag, Prismatic Sensors AB, som senare köptes upp av GE Healthcare.

Mats Persson beskriver sin forskning så här: Jag forskar om datortomografi, en teknik där patienten genomlyses av röntgenstrålar från olika riktningar så att en tredimensionell bild av kroppen kan rekonstrueras med en dator. Under doktorandtiden var jag med och utvecklade en fotonräknande röntgendetektor av kisel som kan ge bättre datortomografibilder än de detektorer som används idag. Till dess fördelar hör inte bara högre upplösning och lägre brus i bilderna utan också förmågan att uppmäta energin hos varje enskild foton, vilket ger bättre möjligheter att identifiera atomsammansättningen i olika vävnader.

Min nuvarande forskning är inriktad på att förstå hur den nya detektortekniken skall utnyttjas bäst. Jag utvecklar därför metoder för att utvärdera prestanda för fotonräknande detektorer och algoritmer för att säkerställa att uppmätta data används för att skapa bilder med bästa möjliga mätnoggrannhet och diagnostiska bildkvalitet. En ny och mycket lovande teknik som jag arbetar med för närvarande bygger på att använda djupa neurala nätverk som tränas på stora mängder bilddata och sedan snabbt kan generera bilder med drastiskt förbättrad kvalitet. Den fotonräknande datortomografitekniken, som kan vara i regelbundet bruk inom vården redan inom några år, har potential att leda till såväl reducerad stråldos som förbättrad diagnos av ett flertal sjukdomar som stroke, hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

På fritiden tycker jag om att vara ute i naturen, gärna på längdskidor om det är vinter.

Haining Tian får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Han är född 1983 i Qingyang, China. Han studerade Kemi på Dalian University of Technology 2000 och erhöll sin doktorsexamen inom Kemi 2009. Han gjorde en postdok-period vid KTH och grundade sin egen forskargrupp vid Uppsala universitet 2014.

Haining Tian beskriver sin forskning så här: I min forskning fokuserar jag på omvandling och lagring av solenergi, eftersom solenergi finns i överflöd och kommer säkerligen att vara samhällets huvudsakliga energikälla i framtiden. Att utveckla hållbara och stabila celler för att omvandla solenergi är därför värt att eftersträva. Tidigare har jag lyckats framställa en ny typ av fotokatoder där en billig och miljövänlig molekylär fotosensibiliserare är intryckt mellan en p-typ halvledare och en n-typ halvledare. Fotokatoden har demonstrerat ultrasnabb laddningsseparation från färgämnet till båda halvledarna inom pikosekunder. Eftersom färgämnesmolekylen är skyddad av de båda halvledarna förväntas fotokatodens hållbarhet att vara utmärkt. Fotokatoden har använts som solcell för att omvandla solenergi till elektricitet och som solbränslecell för att omvandla solenergi till bränslen.

Att fortsätta förbättra effektiviteten och stabiliteten hos dessa celler genom molekylär- och celldesign samt att studera hur laddningar rör sig i ytorna på dessa typer av celler är några av mina största intresseområden.

Utanför laboratoriet tycker Haining om att spela badminton och studera matematik, men allra mest tycker han om att måla tillsammans med sina döttrar.

Lilian Matthiesen får Göran Gustafssonpriset i Teknisk Fysik vid KTH
Hon är född 1984 och tog doktorsexamen vid Cambridge University i England och fortsatte med postdokperioder både i England (vid universitetet i Bristol) och i Frankrike (vid Université Paris-Sud och vid Jussieu i Paris) innan hon blev assistant professor vid universitetet i Hannover (Tyskland) 2015. Hon började som biträdande lektor vid KTH 2016 där hon är lektor nu.

Lilians forskning ligger inom området analytisk talteori och inbegriper en spännande blandning av verktyg från kombinatorik och komplex analys. Utöver rent talteoretiska frågor är hon också intresserad av Diofantisk geometri, ett område som är centrerat kring det mycket gamla problemet att förstå existensen och fördelningen av rationella tal-lösningar till polynomekvationer med heltalskoefficienter.

Lilian har nyligen upptäckt nöjet med löpning i skogen och tycker mycket om att upptäcka Stockholms större omgivningar med cykel.

Ute Cappel får Göran Gustafssonpriset i Teknisk Fysik vid KTH. Hon är född 1984 och uppvuxen i Düsseldorf. Hon tåg sin masterexamen 2007 i kemisk fysik vid University of Bristol och sin doktorsexamen 2011 vid Uppsala Universitet.

Ute beskriver sin forskning så här: Mitt stora forskningsintresse är solceller och hur vi kan utveckla solceller baserade på nya material, som kan möjliggöra enkel och billig tillverkning. Jag använder avancerade Röntgen-baserade metoder för att undersöka detta. Med hjälp av dessa metoder kan vi bättre förstå den kemiska sammansättningen av materialen och gränsskikten i solcellen. Detta använder vi för att titta på materialens stabilitet och för att finna metoder för att undvika nedbrytningsprocesser.  Utöver detta går det att ta fram information om dynamiken hos de processer inom solceller som skapar elektricitet och hur de kan påverkas.

Det som framförallt driver mig i min forskning är att förbättra metoderna för att ta fram relevant information och ny kunskap. Som ett exempel så är den metod som jag använder mest (fotoelektron spektroskopi) väldigt yt-känslig, så vi kan inte se djupt in i materialen. Vi har gjort några skikt i solcellen väldigt tunna och nu kan vi använda metoden för att studera en hel solcell under drift och därmed ta fram ny information om hur solcellen fungerar.

Utanför vetenskapen gillar jag friluftsaktiviteter och framför allt forspaddling.  Det blir en del paddling i Stockholms Norrström efter jobbet och resor till Sveriges älvar på helgerna.

Marina Freitag får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Hon är född 1983 och uppvuxen i Berlin där hon tog sin grundexamen 2006 i kemi vid Freie Universität. Sin doktorsexamen fick hon 2011 vid Rutgers University, NJ, USA.

Marina Freitag beskriver sin forskning på följande sätt:Jag brinner för att utveckla ny ljusdriven teknik, vilket kommer att säkerställa en säker, välmående och hälsosam framtid i hela världen. För att snabbt ersätta fossila bränslen behöver forskare utveckla nya solcellsmaterial som kan massproduceras enkelt och kostnadseffektivt. Det finns en handfull konkurrerande solcellstekniker som är enklare att tillverka än kiselbaserade solceller, men dessa är beroende av råvaror som är dyrare och inte når samma effektivitet som kisel. En ny tredje generation, s.k. hybridsolceller är baserade på billiga och tillgängliga råvaror och har potential för mycket högre effektivitet. Hybridsolceller, som inkluderar färgämnes-sensiterade solceller (DSC:er) och bly halie perovskiter har signifikanta utmaningar vad gäller massproduktonsteknik och snabb försämring vid använding.

Marina säger vidare att hennes forskning har fått henne att inse potentialen hos samordningspolymerer för att lösa de viktigaste utmaningarna som gäller hållbarhet, stabilitet och prestanda av hybridsolceller. Hon vill utnyttja och utveckla de extraordinära egenskaperna av de resulterande polymera nano-materialen.

Utanför laboratoriet säger Marina att hon gärna tältar i Sveriges friluftsområden med familjen, alternativt ägnar sig åt oljemålning på duk.

Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 2,75 miljoner kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år.