Vasili Hauryliuk

Vasili Hauryliuk foto: Tove Smeds

MOLEKYLÄR BIOLOGI: Hans forskning bidrar till kampen mot antibiotikaresistens

Vasili Hauryliuk, född 1980, är lektor i medicinsk biokemi vid Lunds universitet

Han får priset för banbrytande studier av hur proteinsyntes regleras i bakterier.

 Vasili Hauryliuk forskar om hur bakterier tillverkar proteiner. Det sker i en slags fabrik eller maskin som kallas för ribosom. Ungefär hälften av de antiobiotika som används kliniskt idag riktar in sig på proteinsyntesen för att på så sätt hämma tillväxten av bakterier. För att kunna utforma nya, förbättrade, antibiotika är det därför viktigt med en djupare förståelse av hur proteinsyntesen går till. Vi behöver också känna till de mekanismer som skyddar ribosomen från antibiotika. Vasili Hauryliuks laboratorium har bidragit med viktiga pusselbitar inom detta forskningsområde.

På senare tid har forskargruppen dock intresserat sig alltmer för så kallade bakteriofager. Bakteriofager är virus som ”äter” bakterier och kan användas som ett alternativ till antibiotika. De kan till exempel komma till nytta för att läka särskilt besvärliga sår. Bakteriofager kan också användas till att behandla svåra bakteriella lunginfektioner som uppstår i patienter med cystisk fibros. 

  • Bakteriofagterapi utvecklas snabbt runt om i Europa och Amerika, men än så länge ligger Sverige lite efter. Eftersom det finns stora problem med antibiotikaresistens och utveckling av nya antibiotika så kan detta vara en väg framåt, säger han.

I sin forskning använder Vasili Hauryliuk en bred kombination av tekniker som mikrobiologi, biokemi, genomik och strukturbiologi. Han är mycket glad över att ha fått Göran Gustafssonpriset som innebär att hans forskningsgrupp i Lund får ännu bättre möjligheter att ta sig an nya utmaningar framöver.

Kontakt:
vasili.hauryliuk@med.lu.se
070-609 04 93

Anna Överby Wernstedt

MEDICIN: Hon studerar TBE-virusets väg in i hjärnan

Anna Överby Wernstedt, född 1978, är professor vid institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet.

Hon får priset för bidrag till förståelsen av molekylära mekanismer bakom viral tropism i mänskliga infektionssjukdomar.

Anna Överby Wernstedt har i första hand fokuserat på det fästingburna TBE-viruset. Det hör till en familj så kallade flavivirus som även inkluderar exempelvis virus som ligger bakom denguefeber och hepatit C.

Hon försöker bland annat ta reda på hur TBE-viruset tar sig in i hjärnan. Men hon har också tittat närmare på hur kroppen försvarar sig mot viruset. Det har bland annat visat sig att celler i hjärnan kan samspela för att hindra att viruset sprider sig vidare. De flesta som smittas blir friska igen men hos en tredjedel leder viruset till långvarig inflammation i hjärnan och hjärnhinnorna. Hur kroppens eget immunförsvar bidrar till inflammationen är en annan sak som Anna Överby Wernstedt har undersökt. Till sin hjälp har hon bland annat avancerade molekylära tekniker och försök på möss.

Det finns vaccin mot TBE men ännu inget botemedel. Det långsiktiga målet är därför att kunna bidra till utvecklingen av läkemedel mot sjukdomen.

  • TBE-virus är ett spännande virus att studera och oerhört relevant i Sverige och i Europa. Fallen ökar och förra året var det nästan 600 personer som smittades av inflammationen. Det är väldigt mycket, särskilt om man betänker att mellan 30 till 50 procent av dessa inte blir helt friska efteråt, säger Anna Överby Wernstedt som blev både glad och överraskad när hon fick beskedet att hon tilldelas Göran Gustafssonpriset. Det är en fantastisk känsla och en oerhörd ära.

Kontakt:  

anna.overby@umu.se

Giovanni Volpe

Giovanni Volpi foto: Johan Wingborg

FYSIK: Han skapar smarta mikropartiklar

Giovanni Volpe, född 1982, är professor i fysik vid Göteborgs universitet

Han får priset för gränsöverskridande forskning som handlar om mikroskopiska partiklar med aktiva funktioner.

Giovanni Volpe leder Soft Matter Lab som har ett primärt fokus på aktiva material och artificiell intelligens. Hans forskargrupp studerar dynamiken och interaktionen hos små aktiva partiklar. Det handlar om partiklar som omvandlar energi från sin närmiljö till rörelse. Bland annat använder forskarna sig av optisk manipulation där ljuset fungerar som ett verktyg för att påverka dessa små partiklar.

Målsättningen är att i framtiden kunna skapa konstgjorda mikropartiklar med naturliga aktiva partiklar som förebilder. Tanken är att dessa mikropartiklar, eller mikrorobotar, ska kunna reagera på sin omgivning och samarbeta i grupp utan att behöva styras utifrån. Med hjälp av artificiell intelligens skulle sådana partiklar på sikt till exempel kunna användas för att leverera läkemedelsmolekyler till vävnader i kroppen eller sanera förorenad mark från gifter. Att kombinera maskininlärning, AI, med forskning om aktiv materia på det sätt som Giovanni Volpe gör är något helt nytt.

  • Det var först för ungefär fyra år sedan som man verkligen började forska inom området. Men det har fått mycket uppmärksamhet nu så det blir fler och fler grupper som ägnar sig åt det här, säger han.

Att få det erkännande som Göran Gustafssonpriset innebär är naturligtvis roligt. Giovanni Volpe ser utmärkelsen som en bekräftelse på att hans forskning håller hög klass.

Kontakt pristagare:
giovanni.volpe@physics.gu.se
070-996 61 81

Sebastian Westenhoff

Sebastian Westenhoff foto: Mikael Wallerstedt

KEMI: Han studerar kemiska reaktioner med röntgenteknik

Sebastian Westenhoff, född 1978, är professor i biokemi vid Uppsala universitet

Han får priset för avbildning av kemiska och biokemiska reaktioner på molekylnivå.

Sebastian Westenhoff arbetar med att avbilda kemiska reaktioner. Otaliga sådana reaktioner pågår samtidigt där ett eller flera ämnen omvandlas till nya ämnen. Ofta styrs omvandlingarna av proteiner som har en specifik uppgift. För att kunna studera detta på molekylnivå använder han sig av avancerad laser- och röntgenteknik. På så sätt blir det möjligt att ”filma” hur proteinernas och molekylernas struktur förändras när de reagerar med varandra.

Framöver hoppas han kunna studera proteinernas roll vid så kallade laddningsöverföringar närmare. Detta är särskild viktigt inom fotosyntesen. Där omvandlar särskilda proteiner solljusets energi till elektroner som sedan transporterar dessa till specifika platser för vidare användning. Detaljkunskap om hur det går till kan i framtiden även komma till nytta vid framtagning av solceller.

  • När solljuset träffar solcellen så delas energin upp i två olika laddningar på ett sätt som liknar det som sker vid fotosyntes. Naturen har en väldigt optimal process där mycket lite energi går förlorad. Vi människor har ännu inte lyckats bygga lika bra solceller och kan säkert lära oss av hur fotosyntesen fungerar i växter, säger han.
  • Att få Göran Gustafssonpriset betyder enormt mycket. Det finns jättemånga duktiga kemister i Sverige så det är en ärofull bekräftelse för mig och min forskargrupp. 

Kontakt pristagare:
sebastian.westenhoff@kemi.uu.se
073-469 72 67

Alexander Berglund

Alexander Berglund foto: Max Hedmark

MATEMATIK: Han löser geometriska problem med hjälp av algebra

Alexander Berglund, född 1981, är docent i matematik vid Stockholms universitet

Han får priset för djupa och nyskapande arbeten inom algebraisk topologi och rationell homotopiteori

Algebraisk topologi är en gren av matematiken där man försöker lösa geometriska problem genom att konstruera algebraiska modeller. Konsten är att hitta modeller som å ena sidan är tillräckligt enkla för att vara beräkningsbara, å andra sidan komplicerade nog för att kunna spegla relevanta aspekter av ursprungsproblemet.

Alexander Berglund har i sin forskning bevisat nya fundamentala resultat inom algebraisk topologi och använt dem för att lösa problem inom både algebra och geometri. Bland annat har han studerat symmetrier av geometriska objekt och hittat nya typer av algebraiska modeller för dem.

Det har lett till upptäckten av nya oväntade kopplingar mellan problem som vid en första anblick inte verkar vara relaterade. Att förstå den djupare innebörden av dessa kopplingar samt utveckla potentiella tillämpningar på olösta problem, inom såväl algebra som topologi, är det övergripande målet med hans forskning.

Han blev både glad och överraskad när han fick veta att han tilldelats Göran Gustafssonpriset.

– Jag är fortfarande lite mållös. Det är glädjande att ens forskning hedras på det här sättet och priset innebär betydande nya möjligheter för mig och min forskargrupp.

Kontakt pristagare:
alexb@math.su.se

Wojciech Michno, Medicin, UU

Wojciech Michno, får Göran Gustafssonpriset i medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet. Wojciech är född 1992 i Krakow, Polen, och växte sedan upp i Örnsköldsvik i Västernorrland. Han tog sin doktorsexamen vid Göteborgs Universitet. Efter tre år som postdoktor bl.a. vid Stanford University återvände han till Sverige för att arbeta som biträdande universitetslektor vid Uppsala universitet.

Wojciech Michno beskriver sin forskning på följande sätt: Sedan jag var liten har jag varit intresserad av hjärnan och älskade samtidigt kemin. Därför bestämde jag mig för att försöka bedriva dessa två intressen parallellt. Detta både inom mina studier, och senare i min karriär som forskare. Nu fokuserar mitt arbete huvudsakligen på hur cellspecifika metabola förändringar bidrar till utveckling och progression av neurologiska sjukdomar, så som neurodegeneration och cancer. Tillsammans med min tvärvetenskapliga grupp skapar vi komplexa 3D cell-kultursystem som reflekterar human hjärncellulär miljö under utveckling, eller i dess ”vuxna” stadie.

Detta öppnar möjligheter för oss att studera cellspecifika interaktioner, i perspektiv av neurologiska utvecklingssjukdomar, samspel mellan tumörer och frisk hjärnvävnad, och t.o.m. hur olika stressfaktorer medverkar till neurodegeneration, som t.ex. vid Alzheimers sjukdom.

Samtidigt utvecklar vi också kemiska verktyg och metoder som kan appliceras för att bättre förstå de fenotypsändringar som är kopplade till dessa sjukdomar på en nivå av enskilda celler, och/eller enskilda metabola/enzymatiska processer. Vi strävar efter att behålla ”tidsaspekten” genom att använda oss av olika kemiska eller genetiska tidsmarkörer, och att inkludera ”spatialaspekten” via användning av konventionell mikroskopi eller kemisk avbildning. Det långsiktiga målet är att skapa förutsättningar för att bättre förstå vilken roll den cellulära mikromiljön har för utveckling av hjärnsjukdomar.

Utanför laboratoriet umgås Wojciech helst med familjen, gärna genom att ta långa promenader med familjens hund, bada på sommaren och åka skidor på vintern, men även löpning och annan träning. När tiden tillåter gillar Wojciech också att resa.  

Chao Xu, Teknisk fysik, UU

Chao Xu får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Han är född 1987 i Kina. Han studerade materialkemi på Stockholms universitet och erhöll sin doktorsexamen 2015. Efter det fortsatte han sin forskning som postdoktor vid Stockholms universitet och sedan Uppsala universitet. Sedan 2018 har han lett oberoende forskning vid Uppsala universitet.

Chao Xu beskriver sin forskning så här: Porösa material med justerbar porstorlek och hög ytarea spelar en avgörande roll i olika industriella processer. I min forskning fokuserar jag på den gröna syntesen, teknikutvecklingen och tillämpningsutvecklingen av olika porösa material, inklusive metall-organiska ramverk, porösa organiska polymerer och poröst kol. Vi har utvecklat en kostnadseffektiv och skalbar metod för att syntetisera olika porösa organiska polymerer med hjälp av gröna lösningsmedel under lågtemperaturförhållanden. Dessutom har användningen av nanoteknik, med hjälp av hållbara cellulosa-nanofibrer, möjliggjort bearbetning av olika porösa material till fristående nanokompositer.

De erhållna nanokompositerna visar stor potential för en mångsidig användning, inklusive energiskördning och lagring, kolupptag, återvinning av ädelmetaller, membranseparation och heterogen katalys.

På sin fritid spelar Chao gärna bordtennis och fotboll.

Vaishali Adya, Teknisk fysik, KTH

Vaishali Adya, Teknisk fysik, KTH

Vaishali Adya får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Hon föddes 1990 i Indien där hon erhöll sina kandidat- och mastersexamina. Hon tog sin doktorsexamen 2018 vid Max Planck Institute for Gravitational Physics, Albert Einstein Institute, i Hannover, Tyskland. Efter en postdoktoranställning vid Australian National University i Canberra, Australia, flyttade hon till KTH, Sverige som forskare och är nu biträdande lektor.

Vaishali beskriver sin forskning på följande sätt: Om man vill mäta svaga signaler, t.ex. gravitationsvågor som böljar genom rymdtiden eller svaga signaturer från biologiska molekyler med hög precision, krävs avancerade tekniker för att uppnå tillräcklig signal-brus-förhållande. En sådan teknik är användningen av kvanttillstånd i ljus som kallas “klämt ljus” (squeezed light). Med andra ord kan vi minska osäkerheten i en av egenskaperna hos det ljus som används, till exempel dess amplitud eller fas.

Detta klämda ljus tillstånd kan också användas för att producera sammanflätade tillstånd som är en viktig resurs för det snabbt växande området för kvantnyckeldistribution med kontinuerliga variabler.

För närvarande uppnås de högsta nivåerna av klämt ljus genom att en icke-linjär kristall med periodiskt varierande poler bäddas in i en optisk kavitet, vilket kräver komplexa återkopplings- och stabiliseringstekniker. Genom detta projekt kommer jag att dra nytta av min expertis inom reglersystem, laserinterferometri, kvantoptik och leda vägen inom design och implementering av kaskadkopplade, integrerade klämda ljuskällor baserade på vågledare med minskat fotavtryck och komplex implementering. Den klämda ljuskällan kommer att implementeras i två banbrytande experiment: som en kontinuerlig variabel sammanflätningskälla för kvantkommunikation och även i kvantförbättrade biosensorexperiment för att minska bakgrundsbruset i mätningen av koncentrationsberoende förändringar i brytningsindex för olika prover.

På sin fritid ägnar sig Vaishali åt experimentell bakning och promenader i naturen.

Liam Solus, Teknisk fysik, KTH

Liam Solus får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Liam föddes 1989 i USA, där han tog sin grundexamen 2011 i matematik vid Oberlin College. Sin doktorsexamen fick han 2015 vid University of Kentucky. Han flyttade till Sverige 2016 som postdoktor vid KTH där han nu är biträdande lektor.

Liam Solus beskriver sin forskning på följande sätt: Min inspiration och motivation som forskare kommer från att lösa problem som skapar oväntade och användbara broar mellan olika områden. I detta sammanhang fokuserar min forskning på kombinatorik och dess tillämpningar. Kombinatorik är matematikområdet som studerar egenskaperna hos objekt definierade på ändliga mängder, såsom nätverk, som används i en mängd olika tillämpade vetenskaper för att representera kopplingar mellan olika enheter i komplexa system. Samtidigt använder kombinatorik ofta verktyg från algebra och geometri, vilket genererar strukturer som kan manipuleras för att avslöja nya och användbara insikter. Summan av dessa delar är ett tvärvetenskapligt forskningsområde där man kan använda algebraiska och geometriska metoder för att studera nätverksstruktur med tillämpningar på problem i det moderna samhället. Inom detta utrymme har min forskning två centrala mål: Det första är att använda de algebraiska och geometriska perspektiven på kombinatorik för att ge lösningar på tillämpade problem.

Det andra är att studera hur dessa tillämpningar motiverar ny matematisk teori. För närvarande är mitt fokus på situationer där nätverket representerar kausala relationer, där algebra, geometri och kombinatorik hjälper oss att lära oss mer om komplexa kausala system i sammanhang med maskininlärning och fysik.

P fritiden gillar Liam att åka skateboard, surfa och hålla sig aktiv med andra sporter.