Verónica Rendo, Medicin, UU

Verónica Rendo får Göran Gustafssonpriset i medicin vid UU. Efter att ha studerat biologi vid Simón Bolívar University i Venezuela flyttade Verónica till Sverige 2013 för att doktorera inom cancergenetik vid Uppsala universitet. Hon flyttade till Boston (USA) 2019 för att göra en postdoktoral tjänst vid Dana-Farber Cancer Institute, med koppling till Harvard Medical School och Broad Institute vid MIT och Harvard. Under 2025 blev Verónica forskargruppsledare inom neuro-onkologi vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet. Hon är biträdande universitetslektor i experimentell neuro-onkologi och docent i cancerprecisionsmedicin.

Verónicas forskning fokuserar på att förstå varför några av de mest aggressiva hjärntumörerna, så kallade höggradiga gliom, slutar svara på behandling. Dessa tumörer kan motstå behandling på två huvudsakliga sätt: genom permanenta förändringar i sitt DNA eller genom att flexibelt växla till mer läkemedelstoleranta tillstånd. Projektet kommer att använda patientprover tillsammans med laboratoriemodeller, inklusive cellinjer från patienter, miniatyrtumörer odlade i laboratoriet (organoider) och musmodeller, för att återskapa hur dessa cancerformer svarar på olika läkemedel.

Ett centralt fokus i min forskargrupp är att studera läkemedel som återaktiverar ett nyckelprotein som kallas p53, ofta beskrivet som cellens ”genomets väktare”, eftersom det normalt signalerar att skadade celler ska sluta dela sig eller dö. Vårt och våra kollegors tidigare arbete har redan visat att återaktivering av p53 i höggradiga gliom kan bidra till att patienter lever längre. I detta projekt kommer vi att märka enskilda cancerceller med genetiska ”streckkoder”, vilket gör det möjligt att följa hur varje cell förändras över tid och identifiera vilka genetiska eller cellulära förändringar som gör att cancerceller kan undkomma behandlingens effekter. Genom att kombinera olika experimentella och beräkningsbaserade metoder är målet att kartlägga de huvudsakliga strategier som dessa hjärntumörceller använder för att överleva behandling. I slutändan är målet att omvandla dessa sårbarheter till nya, riktade behandlingsstrategier som kan föras vidare till kliniska prövningar och på sikt förlänga och förbättra livet för personer som diagnostiserats med maligna hjärntumörer.

På sin fritid tränar Verónica ofta med sitt salsadanslag eller ägnar sig åt nya mat- och naturupplevelser tillsammans med sin familj.

Seraina Anne Dual, Teknisk fysik, KTH

Seraina Anne Dual får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Hon föddes 1991 i Schweiz. Hon erhöll sina kandidat- och mastersexamina liksom sin doktorsexamen 2018 vid ETH Zurich. Efter en postdoktoranställning vid Stanford University flyttade hon till KTH, som biträdande lektor på Institution för medicinteknik och hälsosystem.

Seraina beskriver sin forskning på följande sätt: Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Europa och drabbar ungefär var sjätte person. Två procent utvecklar kronisk hjärtsvikt – en sjukdom där hjärtat inte längre orkar pumpa tillräckligt med blod. För dessa personer kan även vardaglig fysisk aktivitet som att gå uppför trappor kännas besvärlig – att stödja hjärtat lite kan ge stora fördelar för patienten. Samtidigt vet vi att promenader är en av de mest effektiva sätt att upprätthålla en hög livskvalitet och hjärthälsa. Vår forskning visar att gångens rytm och kroppens rörelser faktiskt påverkar hur hjärtat arbetar. Det resulterande, spännande fenomenet kallas cardiac locomotor coupling (CLC) – en naturlig fysikalisk samverkan mellan hjärtslag och steg när deras frekvenser är nära varandra. Med varje steg rör sig blodet i kroppen på grund av accelerationen. När hjärtats vilofas råkar sammanfalla med stegen kan hjärtat arbeta mer effektivt. Då rör sig blodet redan i samma riktning som hjärtat vill pumpa den, vilken gör det lättare. Alla personer reagerar dock inte likadant, och vi vet ännu inte varför, så det är svårt att dra nytta av fenomenet. Vi kombinerar rörelsedata från människor med fysikaliska modeller av blodomloppet för att förstå hur kroppens rörelser påverkar blodflödet och hjärtats belastning. Med de fysikaliska modellerna simuleras hur geometriska faktorer i kärlsystemet och gångparametrar påverkar blodtryck och flöde. De första lovande resultaten visar att synkroniserad gång kan minska blodtrycket och öka hjärtats pumpförmåga. På sikt hoppas vi kunna utveckla nya, individanpassade träningsstrategier – och kanske till och med digitala enheter som hjälper personer med hjärtsvikt att träna på rätt sätt hemma. Målet är att kombinera fysik, medicin och rörelseforskning för att ge hjärtat en bättre chans – steg för steg.

På sin fritid tycker Seraina om att vandra med familjen och dansa Lindy Hop.

Patrick Sandoz, Teknisk fysik, UU

Patrick Sandoz tilldelas Göran Gustafssons pris i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Han föddes 1988 i Schweiz och utbildade sig vid EPFL Lausanne, där han tog såväl kandidat- master och doktorsexamen, den senare i bioteknik. År 2018 anslöt han sig till institutionen för tillämpad fysik vid KTH som postdoktor och därefter som forskare. Sedan 2025 är Patrick biträdande universitetslektor vid institutionen för materialvetenskap vid Uppsala universitet.

Patricks forskning handlar om att utveckla tillförlitliga modeller av mänsklig vävnad vilket är lika mycket en ingenjörsmässig utmaning som en biologisk. Miniatyriserade vävnadssystem – så kallade mikrofysiologiska system – måste troget återskapa den tredimensionella arkitekturen hos levande vävnad, inklusive dess fysiska barriärer, mekaniska krafter och kemiska signaler, allt inom en enhet som är liten nog att rymmas på en fingertopp. Detta kräver kompetens inom mikrofabrikation, materialvetenskap, biofysik och vävnadsteknik, men utdelningen är betydande: experimentella plattformar som överträffar konventionella modeller i precision, genomströmning och biologisk relevans, samtidigt som behovet av laboratoriedjur minskar.

Vårt labb utformar och bygger sådana plattformar för att studera ett av de mest avgörande problemen inom cancerbiologi: varför immunsystemet misslyckas med att eliminera tumörer. Cancer är anmärkningsvärt skicklig på att undergräva immunaktivitet och skapar en lokal miljö som är fysiskt kompakt, kemiskt immunhämmande och fientlig mot de celler som är avsedda att bekämpa den. Genom att konstruera tredimensionella tumörmodeller som återskapar dessa förhållanden kan vi direkt observera immuncellernas beteende i en realistisk mikromiljö och följa hur celler rör sig, kommunicerar och reagerar i realtid. För att göra detta kombinerar vi märkningsfri mikroskopi för att följa vävnadsdynamik i realtid med inbyggda biosensorer som kontinuerligt övervakar de molekylära signaler som utbyts mellan celler. Tillsammans gör dessa verktyg det möjligt att kartlägga hur immunresponsen bryts ned i flera cancertyper, inklusive hos gamma-delta-T-celler – en mångsidig och mindre utforskad klass av immunceller med bred antitumörpotential. Vårt yttersta mål är att omsätta dessa insikter i konkreta strategier för att återställa antitumörimmunitet.

Utanför arbetet älskar Patrick att tillbringa tid utomhus med sin familj och dela sin nyfikenhet på naturen samt sitt intresse för flugfiske med sina två pojkar.

Giuseppe Belgioioso, Teknisk fysik, KTH

Foto: Emma Burendahl

Giuseppe Belgioioso får Göran Gustafsson-priset i teknisk fysik vid KTH. Giuseppe föddes i Venedig, Italien, år 1990. Han tog kandidatexamen i informationsteknik år 2012 och masterexamen (cum laude) i reglerteknik år 2015 från Padova universitet, Italien och doktorerade i reglerteknik år 2020 från Eindhovens tekniska universitet (TU/e), Nederländerna. Från 2021 till 2024 var han först postdoktor och sedan seniorforskare vid laboratoriet för automatisk reglerteknik (ifA) vid ETH Zürich. Sedan juli 2024 är Giuseppe biträdande professor vid institutionen för besluts- och reglersystem (DCS) vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Giuseppe beskriver sin forskning så här: Min forskning ligger i skärningspunkten mellan reglerteknik, matematisk optimering och spelteori, med tillämpningar på komplexa system, särskilt storskaliga tekniska infrastrukturer som elnät och transportnät. Dessa system involverar flera beslutsfattare med konkurrerande mål, som arbetar under snäva begränsningar och delar begränsade resurser. Att koordinera dem effektivt är därför både utmanande och avgörande för att säkerställa effektivitet, tillförlitlighet och rättvisa på systemnivå. För att hantera detta utvecklar jag nya algoritmiska lösningar och beräkningsverktyg inspirerade av optimering och spelteori, etablerar rigorösa teoretiska grunder för att certifiera deras prestanda och tillförlitlighet, och omsätter dessa matematiska insikter till praktiska teknologier genom nära samarbete med industrin.

Utanför labbet tycker Giuseppe om att resa, spela ukulele och spendera tid utomhus med sin familj.