Joanna Rorbach

Porträtt av Joanna Rorbach.
Porträtt av Joanna Rorbach.
Foto: Johannes Frandsen

Molekylär biologi: Hon studerar mitokondrier som spelar roll för hälsan  

Joanna Rorbach är senior forskare i molekylärbiologi vid Karolinska Institutet

Hon får priset för banbrytande studier om ribosomens sammansättning och reglering av proteinsyntes i mitokondrier.

Länge trodde Joanna Rorbach att hennes grundforskning om mitokondrier och deras funktion befann sig långt borta från de medicinska tillämpningarna. Men på senare tid har hon ändrat åsikt. Som cellens eget kraftverk, där näring och syre omvandlas till energi, är mitokondrierna av stor vikt för människans hälsa.

– Min forskargrupp har gjort flera upptäckter om deras funktion som vi bedömer har medicinsk potential. Det har gett oss en mer detaljerad förståelse för mutationer som påverkar komponenter bakom mitokondriella sjukdomar. Det blir också allt tydligare att mitokondrier spelar en viktig roll i vanligare sjukdomar, inklusive cancer, Parkinson, Alzheimer och diabetes, säger hon.

Göran Gustafssonpriset gör det också möjligt att bli ännu djärvare framöver och ge sig i kast med fler projekt där nyttan kanske inte är direkt uppenbar i förväg.

– Jag har redan börjat funderar på vilka sådana nya och spännande projekt vi skulle kunna genomföra med hjälp av det här anslaget.

Kontakt:  joanna.rorbach@ki.se

Emma R. Andersson

Porträtt av Emma Andersson.
Porträtt av Emma Andersson.
Foto: Ulf Sirborn

MEDICIN: Hon kartlägger cellernas vägval under fosterutvecklingen

 Emma R. Andersson är senior forskare i utvecklingsbiologi vid Karolinska Institutet

Hon får priset för utveckling av innovativ metodik för grundläggande och translationella studier av tidig embryonal utveckling.

Emma Andersson vill försöka förstå reglerna för hur cellerna bygger upp en kropp. Hennes forskargrupp studerar den tidiga fosterutvecklingen när specialiseringen tar sin början.

– Vi är jätteintresserade av varför celler bestämmer sig för att bli till exempel hjärta eller hjärna. Ett av våra stora mål är att kunna rita upp en karta över de vägval som cellerna tar för att bilda hela kroppen. Man har redan lyckats konstruera en sådan karta för de cirka 1 000 cellerna i en liten mask men vi vill göra det för möss och då handlar det om miljarder celler, säger hon. 

Den grundläggande kunskapen kan hjälpa oss att förstå vad som går fel när genetiska sjukdomar uppstår. Men också komma till användning om man vill återbilda kroppsdelar.

För Emma Andersson är det både en stor glädje och en ära att tilldelas Göran Gustafssonpriset.

– Att vara förknippad med en person som har använt sina resurser till att förbättra världen genom forskning som Göran Gustafsson har gjort – det är otroligt inspirerande. Dessutom får jag ställa mig till andra forskare som fått priset tidigare som jag respekterar enormt mycket.

Kontakt: emma.andersson@ki.se

Josefin Larsson

Porträtt av Josefin Larsson.
Porträtt av Josefin Larsson.
Foto: Magnus Bergstrom

Fysik: Hon tar reda på vad som sker när stjärnor exploderar

Josefin Larsson är professor i astrofysik vid KTH i Stockholm

Hon får priset för sin nydanande forskning om exploderande stjärnor, som kopplar observationer till grundläggande astrofysikaliska teorier.”

När massiva stjärnor exploderar i slutet av sina liv kallas det för supernovor. Josefin Larsson studerar det som blir kvar efter de här ovanliga händelserna. Rester, eller spillror, decennier till tusentals år efteråt, kan nämligen ge oss viktiga ledtrådar till vad det var som egentligen inträffade.

– Supernovor är intressanta för att de spelar en viktig roll i universums utveckling. Det som lämnas kvar i centrum efter explosionen är ett kompakt objekt, en neutronstjärna eller ett svart hål, och i allt material som slungas ut finns det nya grundämnen som sedan kommer att ingå i nya generationer av stjärnor och planeter, förklarar hon.

Göran Gustafssonpriset kommer lägligt i en tid där utvecklingen inom fältet går mycket snabbt.

– Det är fantastiskt med anslaget så att vi kan fortsätta med forskningen och ta vara på de möjligheter som öppnar sig med alla nya data som kommer in just nu, säger hon.

Kontakt: josla@kth.se

Simone Fabiano

Porträttbild av Simone Fabiano
Porträttbild av Simone Fabiano
Foto: Thor Balkhed

Kemi: Han dopar organiska halvledare med hjälp av ljus

Simone Fabiano är professor i materialvetenskap vid Linköpings universitet

Han får priset för utveckling av innovativa metoder för dopning av organiska halvledare.

I all slags modern elektronik finns det halvledare, oftast gjorda av kisel. Men i vissa fall kan organiska halvledare av plast (så kallade konjugerade polymerer), som Simone Fabiano forskar om, vara ett bättre alternativ. Men för att förbättra ledningsförmågan hos en halvledare behöver den dopas, något som är svårare och mer komplext med organiska halvledare. Ett viktigt genombrott skedde när forskarna tog hjälp av fotokatalys under processen. Metoden har öppnat helt nya möjligheter för fältet framöver.

– Genom större förståelse för hur man kemiskt kan styra de elektriska egenskaperna hos organiska halvledare kan vi bygga elektronik som fungerar bättre, är mer anpassningsbar och drar mindre energi. På sikt kan det öppna för elektronik som fungerar mer som biologiska system, till exempel artificiella näthinnor, säger han som är glad och stolt över att nu tilldelas Göran Gustafssonpriset.

– För min forskargrupp och alla som har bidragit till forskningen de senaste tio åren är det här ett fantastiskt fint erkännande för det arbete vi lagt ner.

Kontakt: simone.fabiano@liu.se

Dan Petersen

Porträttbild av Dan Petersen.
Porträttbild av Dan Petersen.
Foto: Magnus Bergström

Matematik: Han studerar algebraisk geometri och talteori

Dan Petersen är professor i matematik vid Stockholms universitet

Han får priset för djupgående bidrag till algebraisk geometri, algebraisk topologi och talteori.

Ursprungligen ägnade Dan Petersen sig åt algebraisk geometri. Det rör sig om ett klassiskt ämne inom matematiken, där man studerar geometri genom ekvationslösning, eller ekvationslösning genom geometri. 

Med åren har dock Dan Petersens forskning blivit allt bredare och hans intressen har skiftat till att även inkludera topologi och talteori. Med sina medförfattare har han löst ett känt öppet problem inom analytisk talteori över funktionskroppar, med hjälp av metoder från topologi och studiet av modulirum.

Han blev mycket glad över beskedet att han nu tilldelats Göran Gustafssonpriset i matematik.

– Det innebär inte bara ett erkännande, utan även forskningsmedel till att anställa doktorander och postdoktorer, och utöka forskargruppen vid Stockholms universitet.

Kontakt:  dan.petersen@math.su.se

Verónica Rendo, Medicin, UU

Verónica Rendo får Göran Gustafssonpriset i medicin vid UU. Efter att ha studerat biologi vid Simón Bolívar University i Venezuela flyttade Verónica till Sverige 2013 för att doktorera inom cancergenetik vid Uppsala universitet. Hon flyttade till Boston (USA) 2019 för att göra en postdoktoral tjänst vid Dana-Farber Cancer Institute, med koppling till Harvard Medical School och Broad Institute vid MIT och Harvard. Under 2025 blev Verónica forskargruppsledare inom neuro-onkologi vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet. Hon är biträdande universitetslektor i experimentell neuro-onkologi och docent i cancerprecisionsmedicin.

Verónicas forskning fokuserar på att förstå varför några av de mest aggressiva hjärntumörerna, så kallade höggradiga gliom, slutar svara på behandling. Dessa tumörer kan motstå behandling på två huvudsakliga sätt: genom permanenta förändringar i sitt DNA eller genom att flexibelt växla till mer läkemedelstoleranta tillstånd. Projektet kommer att använda patientprover tillsammans med laboratoriemodeller, inklusive cellinjer från patienter, miniatyrtumörer odlade i laboratoriet (organoider) och musmodeller, för att återskapa hur dessa cancerformer svarar på olika läkemedel.

Ett centralt fokus i min forskargrupp är att studera läkemedel som återaktiverar ett nyckelprotein som kallas p53, ofta beskrivet som cellens ”genomets väktare”, eftersom det normalt signalerar att skadade celler ska sluta dela sig eller dö. Vårt och våra kollegors tidigare arbete har redan visat att återaktivering av p53 i höggradiga gliom kan bidra till att patienter lever längre. I detta projekt kommer vi att märka enskilda cancerceller med genetiska ”streckkoder”, vilket gör det möjligt att följa hur varje cell förändras över tid och identifiera vilka genetiska eller cellulära förändringar som gör att cancerceller kan undkomma behandlingens effekter. Genom att kombinera olika experimentella och beräkningsbaserade metoder är målet att kartlägga de huvudsakliga strategier som dessa hjärntumörceller använder för att överleva behandling. I slutändan är målet att omvandla dessa sårbarheter till nya, riktade behandlingsstrategier som kan föras vidare till kliniska prövningar och på sikt förlänga och förbättra livet för personer som diagnostiserats med maligna hjärntumörer.

På sin fritid tränar Verónica ofta med sitt salsadanslag eller ägnar sig åt nya mat- och naturupplevelser tillsammans med sin familj.

Seraina Anne Dual, Teknisk fysik, KTH

Seraina Anne Dual får Göran Gustafssonpriset i teknisk fysik vid KTH. Hon föddes 1991 i Schweiz. Hon erhöll sina kandidat- och mastersexamina liksom sin doktorsexamen 2018 vid ETH Zurich. Efter en postdoktoranställning vid Stanford University flyttade hon till KTH, som biträdande lektor på Institution för medicinteknik och hälsosystem.

Seraina beskriver sin forskning på följande sätt: Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Europa och drabbar ungefär var sjätte person. Två procent utvecklar kronisk hjärtsvikt – en sjukdom där hjärtat inte längre orkar pumpa tillräckligt med blod. För dessa personer kan även vardaglig fysisk aktivitet som att gå uppför trappor kännas besvärlig – att stödja hjärtat lite kan ge stora fördelar för patienten. Samtidigt vet vi att promenader är en av de mest effektiva sätt att upprätthålla en hög livskvalitet och hjärthälsa. Vår forskning visar att gångens rytm och kroppens rörelser faktiskt påverkar hur hjärtat arbetar. Det resulterande, spännande fenomenet kallas cardiac locomotor coupling (CLC) – en naturlig fysikalisk samverkan mellan hjärtslag och steg när deras frekvenser är nära varandra. Med varje steg rör sig blodet i kroppen på grund av accelerationen. När hjärtats vilofas råkar sammanfalla med stegen kan hjärtat arbeta mer effektivt. Då rör sig blodet redan i samma riktning som hjärtat vill pumpa den, vilken gör det lättare. Alla personer reagerar dock inte likadant, och vi vet ännu inte varför, så det är svårt att dra nytta av fenomenet. Vi kombinerar rörelsedata från människor med fysikaliska modeller av blodomloppet för att förstå hur kroppens rörelser påverkar blodflödet och hjärtats belastning. Med de fysikaliska modellerna simuleras hur geometriska faktorer i kärlsystemet och gångparametrar påverkar blodtryck och flöde. De första lovande resultaten visar att synkroniserad gång kan minska blodtrycket och öka hjärtats pumpförmåga. På sikt hoppas vi kunna utveckla nya, individanpassade träningsstrategier – och kanske till och med digitala enheter som hjälper personer med hjärtsvikt att träna på rätt sätt hemma. Målet är att kombinera fysik, medicin och rörelseforskning för att ge hjärtat en bättre chans – steg för steg.

På sin fritid tycker Seraina om att vandra med familjen och dansa Lindy Hop.

Patrick Sandoz, Teknisk fysik, UU

Patrick Sandoz tilldelas Göran Gustafssons pris i teknisk fysik vid Uppsala universitet. Han föddes 1988 i Schweiz och utbildade sig vid EPFL Lausanne, där han tog såväl kandidat- master och doktorsexamen, den senare i bioteknik. År 2018 anslöt han sig till institutionen för tillämpad fysik vid KTH som postdoktor och därefter som forskare. Sedan 2025 är Patrick biträdande universitetslektor vid institutionen för materialvetenskap vid Uppsala universitet.

Patricks forskning handlar om att utveckla tillförlitliga modeller av mänsklig vävnad vilket är lika mycket en ingenjörsmässig utmaning som en biologisk. Miniatyriserade vävnadssystem – så kallade mikrofysiologiska system – måste troget återskapa den tredimensionella arkitekturen hos levande vävnad, inklusive dess fysiska barriärer, mekaniska krafter och kemiska signaler, allt inom en enhet som är liten nog att rymmas på en fingertopp. Detta kräver kompetens inom mikrofabrikation, materialvetenskap, biofysik och vävnadsteknik, men utdelningen är betydande: experimentella plattformar som överträffar konventionella modeller i precision, genomströmning och biologisk relevans, samtidigt som behovet av laboratoriedjur minskar.

Vårt labb utformar och bygger sådana plattformar för att studera ett av de mest avgörande problemen inom cancerbiologi: varför immunsystemet misslyckas med att eliminera tumörer. Cancer är anmärkningsvärt skicklig på att undergräva immunaktivitet och skapar en lokal miljö som är fysiskt kompakt, kemiskt immunhämmande och fientlig mot de celler som är avsedda att bekämpa den. Genom att konstruera tredimensionella tumörmodeller som återskapar dessa förhållanden kan vi direkt observera immuncellernas beteende i en realistisk mikromiljö och följa hur celler rör sig, kommunicerar och reagerar i realtid. För att göra detta kombinerar vi märkningsfri mikroskopi för att följa vävnadsdynamik i realtid med inbyggda biosensorer som kontinuerligt övervakar de molekylära signaler som utbyts mellan celler. Tillsammans gör dessa verktyg det möjligt att kartlägga hur immunresponsen bryts ned i flera cancertyper, inklusive hos gamma-delta-T-celler – en mångsidig och mindre utforskad klass av immunceller med bred antitumörpotential. Vårt yttersta mål är att omsätta dessa insikter i konkreta strategier för att återställa antitumörimmunitet.

Utanför arbetet älskar Patrick att tillbringa tid utomhus med sin familj och dela sin nyfikenhet på naturen samt sitt intresse för flugfiske med sina två pojkar.

Giuseppe Belgioioso, Teknisk fysik, KTH

Foto: Emma Burendahl

Giuseppe Belgioioso får Göran Gustafsson-priset i teknisk fysik vid KTH. Giuseppe föddes i Venedig, Italien, år 1990. Han tog kandidatexamen i informationsteknik år 2012 och masterexamen (cum laude) i reglerteknik år 2015 från Padova universitet, Italien och doktorerade i reglerteknik år 2020 från Eindhovens tekniska universitet (TU/e), Nederländerna. Från 2021 till 2024 var han först postdoktor och sedan seniorforskare vid laboratoriet för automatisk reglerteknik (ifA) vid ETH Zürich. Sedan juli 2024 är Giuseppe biträdande professor vid institutionen för besluts- och reglersystem (DCS) vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Giuseppe beskriver sin forskning så här: Min forskning ligger i skärningspunkten mellan reglerteknik, matematisk optimering och spelteori, med tillämpningar på komplexa system, särskilt storskaliga tekniska infrastrukturer som elnät och transportnät. Dessa system involverar flera beslutsfattare med konkurrerande mål, som arbetar under snäva begränsningar och delar begränsade resurser. Att koordinera dem effektivt är därför både utmanande och avgörande för att säkerställa effektivitet, tillförlitlighet och rättvisa på systemnivå. För att hantera detta utvecklar jag nya algoritmiska lösningar och beräkningsverktyg inspirerade av optimering och spelteori, etablerar rigorösa teoretiska grunder för att certifiera deras prestanda och tillförlitlighet, och omsätter dessa matematiska insikter till praktiska teknologier genom nära samarbete med industrin.

Utanför labbet tycker Giuseppe om att resa, spela ukulele och spendera tid utomhus med sin familj.